Nina Gunke om Alzheimers-diagnosen – döttrarnas enorma oro

Redan som en liten flicka hade Nina Gunke, 67, siktet inställt på att en dag bli skådespelerska. Hon började i barnteater för att senare utbilda sig vid Teaterhögskolan i Göteborg.

Idag är listan lång på roller som hon spelat i såväl film, serier och teaterföreställningar och hela hennes liv är präglat av att stå framför kameran eller på scen.

Men det hektiska livet som skådespelerska fick sig en tvärvändning när hon drabbades av demenssjukdomen Alzheimers vid 65 års ålder. Beskedet resulterade i att Nina isolerade sig fullständigt och värderade högt att ingen skulle få reda på diagnosen som hon drabbats av.

– Först när jag fick min diagnos Alzheimer så sa jag till mina döttrar och min man att, ”det här får inte komma ut”. Jag tyckte att det var så fruktansvärt. Så jag låg i ett halvår utan att träffa folk. Jag isolerade mig, berättar Nina Gunke i en stor intervju med Hänt.

Det är en snöig onsdag i mars som Nina Gunke och hennes vän Helene Arkhem kommer till Hänts kontor. Nina beskriver kompisen Helene som sin förlängda hjärna som hjälper till att fylla i de ord som har en tendens att försvinna.

Tanken var att det fortsatt skulle vara en hemlighet att hon led av Alzheimers – men det faktum att inte träffa folk och inte våga be om hjälp blev tillslut outhärdligt.

– Det var skämmigt. Alzheimers var verkligen botten. Men sedan blev det olidligt. Och folk har varit så fantastiska så det är inte klokt alltså. Och det hade jag inte förväntat mig. Så nu känner jag att jag har gjort något bra, berättar Nina.

Hon gjorde då ett framträdande i Nyhetsmorgon där hon delade med sig av vad hon drabbats av – och här började en ny resa för Nina.

Hemma hos journalisten och författaren Helene Arkhem stod tv:n på i bakgrunden samtidigt som hon gick runt och pysslade med smågrejer. Plötsligt kom på hon sig själv att stå och stirra på Nina som berättade sin historia – något som grabbade tag i Helene och hon fick genast en idé i huvudet – en bok.

Processen som Nina till en början var skeptisk kring har nu blivit till verklighet och i september 2022 lanserades boken som hon och Helene Arkhem tillsammans har skrivit – Innan jag glömmer.

Innan Nina fick beskedet att hon själv hade drabbats av Alzheimers sjukdom var det en avlägsen sjukdom som hon trodde att enbart äldre människor diagnostiserades med.

Nina lade märke till att hon tappade ord och fick det allt svårare med talet. Hon bemöttes då av att folk i hennes närhet relaterade och sa att ”det gör vi alla”. Men under en filminspelning där hon hade några få repliker började hon känna att detta bör tas på allvar.

– De där små replikerna som jag skulle säga, det blev fel, och så blev det fel, och så blev det fel igen. Tillslut blev jag helt hysterisk, jag blev så ledsen alltså. Jag bara skrek och sprang därifrån. Där och då kände jag att jag behövde ringa till läkaren, förklarar Nina.

Hon blev skickad till Karolinska sjukhuset för att genomgå tester – och ingenting fungerade som det skulle.

– Senare ringde läkaren och bad mig att komma in, och jag skulle ha med mig min man. Då förstod jag direkt att det var någonting. Så jag skrek och var så ledsen. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Det var en jätte jobbig tid.

När Nina och familjen nåddes av beskedet så var den första instinkten att hålla allt hemligt – något som även de resterande i familjen stöttade. Sanningen är den att när hon väl tog beslutet att gå ut med sin historia i Nyhetsmorgon var döttrarna Niki och Moa skeptiska.

– När jag hade gått ut med det, så tyckte ingen i familjen att jag skulle göra det. De trodde att det skulle bli fruktansvärt jobbigt för mig. Men när jag gick ut i tv var det jag kände att jag ville göra. Och då va de jätteoroliga för mig. Men det blev ju tvärtom, berättar Nina och ler glatt.

Hon kan inte nog förklara hur viktig acceptansen av sjukdomen har varit för henne. Det handlar inte om att hon behöver vara glad över det som hänt men att acceptera det faktum att det är som det är, har varit en genomgående kamp där hon känner att hon kommit långt.

– Det är mycket som jag accepterar. Men sedan vet jag inte hur det blir när jag blir sämre. Men just nu iallafall, så tycker jag att livet är bra.

Rädslan för framtiden går däremot inte att komma ifrån, även om det är något som hon försöker att inte lägga för stor vikt vid i vardagen.

– Jag försöker att inte tänka på det, och göra saker, äta mat, träffa folk och aktivera mig. Men det är klart att det finns dagar där jag är livrädd. Och jag vet ju hur det kommer att bli. Det enda jag känner är att jag måste göra så mycket jag kan, för att jag ska hålla mig uppe.

För ett år sedan tvingades Nina och hennes make Samuel Holgersson att flytta från Lidingö till en lägenhet i centrala Stockholm för att underlätta i vardagen – ett beslut som båda är nöjda med. Hon beskriver det som en lyx att kunna promenera till affären själv och slippa krångla med kollektivtrafiken.

När hon fick diagnosen så tog de hennes körkort och den detaljen var något som tog fruktansvärt hårt på Nina.

– Det var fruktansvärt. Jag skrek. Jag kunde inte fatta, nu förstår jag ju att jag inte får köra. Men det var tufft.

Nu är körkortet ingenting hon tänker på och kan snarare skämta om att hennes make får agera privatchaufför.

I dagsläget får hon all hjälp hon behöver av maken, döttrarna och väninnorna som är ett enormt stöd och de flesta dagarna njuter hon av livet.

En extra krydda i hennes liv är hennes sex-åriga barnbarn Ruby som gärna kommer och hälsar på sin mormor. Familjen har dessutom en inplanerad resa i sommar som de alla ser fram emot.

– Jag har Ruby, mitt barnbarn, och när hon kommer så är det så underbart så det är inte klokt, säger Nina med ett enormt leende på läpparna.

Nina Gunke har en rungande lång karriär bakom sig med mängder av filmer och serier i sin ryggsäck. Många känner nog igen henne för sina roller i bland anat Tomten är far till alla barnen, En förälskelse och Medicinen.

När hon fick möjlighet att sätta sig ner med en författare så kom plötligt minnen tillbaka och hon insåg hur mycket hon faktiskt åstadkommit i sin karriär. Det senaste minnet hon har är långfilmen Ring mamma som kom ut 2019, det är dessutom det senaste stora projektet hon gjorde.

– Jag är väldigt glad för den, berättar Nina stolt.

FOTO: FERNVALL LOTTE/Aftonbladet/Charlotte Brunzell/TT