Efter fyra år som par – Tony Irvings barnbesked

Han dömer svängom i tv men privat har Tony Irvings liv varit allt annat än en dans på rosor. I "Lotta möter" med Lotta Gray berättar han om familjehemligheten, den destruktiva relationen – och vilket beslut han och maken Alexander kommit fram till gällande barn.

Tony Irving, 50, har setts som domare i “”Let’s Dance” i tolv år, samt bland annat släppt boken ”Life, love and passion”(Fresh Eye), ”Move your ass” (Nordstedts) och hörs i ”Äntligen lördag” i Mix Megapol. Hänt stämde möte med den dansante herren på Casino Cosmopol i Stockholm.

Hej Tony, jag har velat träffa dig länge nu, berätta lite om din uppväxt.

– Jag kommer från Tottington utanför Manchester i England. Jag är äldst i en syskontrio med Dave, 44, och Tracey, 47, och växte upp på landsbygden där det var grönt och lummigt. Jag fick en väldigt strikt, kyrklig uppväxt med mycket regler och struktur. 

Tony var med i scouterna och sjöng i kören, annars kretsade det mesta runt att jobba i familjens skrothandel och att titta på sport. Hans pappa David, 70, var en före detta fotbollsspelare och han försökte få sonen intresserad av både fotboll och rugby under tonårstiden. Men Tony gillade dans, ett drag han ärvt av sin mormor Alice som varit tävlingsdansare.

När du var 40 år upptäckte du en otrolig familjehemligheten, att du hade en bror du inte visste om.

– Ja, han bor i Wales, är präst och är sex månader äldre än jag. Vi är uppväxta tillsammans, gick i samma grundskola, gymnasium och umgicks med samma vänner men hade ingen aning om att vi var halvbröder. Pappa träffade en kvinna när han var 19 år och hon blev gravid. Sex månader senare träffade han min mamma som då var 17 år, och hon blev med barn. De visste om allt, mina farföräldrar också och det gjordes en uppgörelse att hjälpa den första kvinnan på fötter. Hon gifte sig med en gemensam vän, och barnet växte upp och trodde att maken var hans far, men när mamman dog i cancer 40 år senare, berättade hon sanningen.

Hur fick din familj ta del av det?

– Brorsan knackade på dörren hos min farsa och det blev en kontakt mellan dem som rann ut i sanden och sedan dess har vi haft väldigt lite kontakt.

Hur var det mötet?

– Det var svårt. En liten konflikt – en gammal barndomsvän som plötsligt hade blivit min brorsa. Jag förväntade mig inte att det skulle vara skamligt, men min farsa var jättegenerad. Jag var fascinerad över att de hade lyckats hålla det hemligt i 40 år, minns att pappa bad mig komma hem, ville inte berätta vad det var. Jag trodde han var döende. När han berättade det började jag skratta. I dag har vi inget större behov av att hålla kontakten, jag och min halvbror. 

Tony Irving fick i vuxen ålder reda på att hans barndomsvän var hans bror.

Vad sa din familj om din homosexualitet?

– Jag berättade det för min pappa när jag var 16. Han tog mig till prästen och sa att jag skulle gifta mig, det var absolut inte okej för honom. Mycket kretsade runt kyrkan och starka familjevärderingar, man ärvde sitt sätt att tänka. Pappa tog tag runt min hals och var jättearg, man måste förstå att för den här generationen var homosexualitet som en psykisk sjukdom. Under många år trodde jag att det var något fel på mig, men så läste jag en artikel som sa att homosexualitet var ett val, att det var något man kunde styra så jag tog beslutet att bestämma att jag inte var bög. 

Och sedan gifte du dig med en kvinna?

– Ja, jag gifte mig med min danspartner, hon var tio år äldre än jag och vi var gifta i tre år. Jag började dansa eftersom min mormor älskat det. Min fru visste vad jag hade gått igenom, visste om mina inre konflikter men jag kunde inte leva upp kravet att leva som en gift man. Jag satte upp en fasad, var livrädd för att folk skulle få veta sanningen. Och när jag gifte mig i kyrkan kom min mamma fram till mig och sa ”du behöver inte göra det här”.

Hur överlevde du det mentalt under de här åren?

– Min hustru var väldigt förstående men det fanns ingen kärlek, bara en djup vänskap mellan oss och hon förstod hur det stod till. Jag hade svårt med den sexuella sidan också, svårt att ha sex med både män och kvinnor. Med män njöt jag men då straffade jag mig själv, när jag var med kvinnor blev jag äcklad efteråt. Jag bodde då i USA och jag spårade ur helt med droger och alkohol. Men jag träffade en kille, som jag till slut blev ihop med och han berättade om sin resa, att han också varit gift med en kvinna. Vi var så lika. Han lärde mig att det inte är ett val att vara bög och jag började att gå i terapi samtidigt som jag längtade hem till England. 

Sedan 2015 är Tony irving lyckligt gift med mannen i sitt liv – Alexander.

Hur kom det sig att du flyttade tillbaka?

– Jag hade tävlingsdansat, hade ingen familj i USA, jag var singel och hade skiljt mig. Och hade hemlängtan. Jag hamnade också i en destruktiv relation med en kille som slog mig, det var första gången som jag förstod att mina föräldrars kärlek var starkare än deras värderingar inom kyrkan – min pappa räddade mig. Jag flyttade hem till mina föräldrar, det var en underbar upplevelse att landa i trygghet. Jag minns när pappa sa ”du är välkommen hem”. 

Du flyttade till Sverige när du var 29 år. Är nu gift och lycklig. Hur tänker ni om barn?

– Jag älskar Sverige och kom hit i november 1993 för att döma en danstävling, sedan fick jag fler jobb, blev kvar och älskar Sverige. Människorna var öppna och det var så vackert. Angående barn så har jag och Alexander diskuterat och nej, det handlar om ett ansvarstagande och jag är för gammal. Det skulle inte vara rätt mot barnet. 

Numera är Tony väldigt tillfreds med livet i Norrtälje och har landat i trygghet och kärlek, slutit fred med sina demoner och sin pappa. 

Hänts reporter Lotta Gray med sköna Tony Irving.

LÄS OCKSÅ: Tony Irvings fettsugning slutade i katastrof: ”Upptäckte ‘pluppar’ på kroppen”

LÄS OCKSÅ: Efter petningarna – Tony Irving om sin framtid i ”Let’s Dance” 

Foto: Malin Bondeson, IBL