Därför vill Maria Forsblom inte gifta sig med sambon Emil Hägglöf

Möt Maria Forsblom, 34, i en öppenhjärtig intervju.

Du har varit på Nyhetsmorgon i totalt 17 år och började som studiovärdinna 2003. Hade du siktet inställt på programledarrollen redan då?

– Absolut inte. Att sitta i Nyhetsmorgon-studion var det värsta jobb jag kunde tänka mig. Jag var så imponerad över att alla personerna kunde ta i ett ämne och sedan bara gå över till ett annat. Sedan kanske det också hör till att en 17-åring inte är insatt i världens alla olika ämnen. Men jag tyckte det var oerhört läskigt och för mig var det väldigt främmande att vilja sitta i en sådan studio.

Men nu är du programledare för just Nyhetsmorgon. Är det ett drömjobb nu?

– Ja, nu är det verkligen det. Mitt jobb är otroligt roligt och jag skrattar väldigt mycket. Det är också lärorikt och utmanade också. Man testas på ett väldigt kul sätt och man blir lite klokare för varje dag.

Det här med att klockan ringer runt 03 på natten?

– I morse var det lite tungt, men annars har jag rätt lätt för att gå upp när det ringer. Jag ställer in mig på att det är ett vaket tillstånd som gäller. Men det är väldigt tacksamt att jag får sova två timmar när jag kommer hem efter en sändning.

Har du varit nära att försova dig någon gång?

– Jag har försovit mig en gång. Det var när jag fortfarande bodde hemma, men tack och lov kom mamma inspringandes med det sjätte sinne som föräldrar har. Så då hann jag relativt bra. Däremot har jag fått åka hem till en redaktör som försov sig och inte svarade i telefon. Den personen var ganska oumbärlig för sändningen. Jag fick sätta mig i en taxi och knacka på hos en granne som bodde på bottenvåningen och som fick öppna porten. Stackaren blev sedan väckt mitt i natten och trodde säkert det var ett inbrott. Haha! Men vi hann till sändningen!

Vad är det värsta som hänt under en direktsändning?

– Den värsta ”hjälp, vad gör vi nu?”-känslan var när Adam Tensta gick ut från studion. Han skulle vara vår sommargäst för några år sedan men gick efter första frågan. Det var så chockartat, man har varit med om mycket i direktsändning men aldrig att någon har lämnat studion. Där och då hann jag inte reagera så mycket, det var bara att släcka branden. Som tur var jobbade jag med fullblodsproffset Anders Pihlblad och kunde bolla med honom lite. Vi fick höra att vi skulle gå till pysselhörnan och vara där fjorton minuter, det var lång tid. Hjärnan gick på högvarv samtidigt som man skulle försöka säga något vettigt. Och så visste man att tittarna satt där hemma och undrade vad fan det var som hände…

När du jobbade som nöjesreporter för många år sedan var du nära att gå in i väggen?

– Precis. Det var under TV4 News-tiden. Jag hade väldigt många roller samtidigt, jag var programledare, redaktör, reporter, bokare och scripta samtidigt. Det blev helt enkelt för mycket jobb. Jag hade åtta timmar på mig och det räckte inte vilket gjorde att jag gick upp flera timmar innan jag började mitt arbetspass för att hinna med allt. Jag jobbade även efter jobbet och till slut kände jag att jag reagerade på sätt som jag inte brukar göra. TV4 News lades sedan ner vilket faktiskt var tur för mig.

Är du en fåfäng rackare?

– Nej, jag tycker inte jag är särskilt fåfäng. Jag har inga problem att gå ut på stan osminkad och i mjukisbyxor. Men jag tycker samtidigt det är kul att fixa till mig också. Eftersom det är så mycket fix i jobbet så är det ofta motsatsen privat. En gång hämtade jag på förskolan i smink, vilket jag nästan aldrig gör, och Matheo som fyller tre i år reagerade verkligen på att jag såg så annorlunda ut.

Du har hängt ihop med sambon Emil länge. Hur träffades ni?

– Via en gemensam vän som jobbade på den förskola där han gjorde praktik. Det är ganska precis tolv år sedan.

Det verkar gå lite trögt på bröllopsfronten?

– Hahaha! Det beror på vad man jämför med. Man vill väl inte ha ett bröllop nu under corona? Det är inte ens säkert man kan gifta sig nästa sommar heller. Men än så länge har vi klarat oss ganska bra.

Ni har två kids. Hur är livet som småbarnsförälder?

– Jag älskar det! Det är fantastiskt, spännande, roligt, kärleksfullt och utvecklande. Jag njuter bara och försöker inte hänga upp mig på de stunderna då man blir galen som när de exempelvis inte klär på sig tillräckligt snabbt. Jag tror på det här med ”små barn, små problem och stora barn, stora problem” och jag tror därför man i framtiden kommer garva åt ”problemen” man har nu.

Du har sagt att du kan ”morra” ibland?

– Det är när tålamodet tryter och man inte har fått den här goda nattsömnen som är så välbehövd. Men jag tror inte det gör så mycket om man någon gång säger till barnen att skärpa sig.

Att få barn var inte självklart eftersom du lider av kroniska sjukdomen PCOS?

– Jag känner mig otroligt tacksam för att det ändå gick så bra och löste sig relativt enkelt. Samtidigt tänker jag på de som är i samma situation som jag var tidigare och som oroar sig väldigt mycket. Det tar mycket kraft och energi och är prövande för en själv, partnern och relationen.

Är du och Emil förresten bra på att få till den berömda guldkanten?

– Där finns det förbättringspotential. Det är ju det här med tiden, men sedan vill vi också vara med barnen.

Får vi vara fräcka om fråga om det finns drömmar om en tredje avkomma eller har ni bommat igen fabriken?

– Jag tror vi är SÅ nöjda! Nu kan man bara blicka framåt.

Foto: TV4 & TT.