Därför syns Leif Mannerström med käpp: ”Har trillat och gjort mig illa”

Leif Manerström, 83, är en av Sveriges främsta kockar och hade under flera år en framträdande roll som jurymedlem i TV4:s program Sveriges Mästerkock. Nu har han lagt det tv-programmet bakom sig, då det blev lite tröttsamt att vara borta så mycket från hustrun Lilian Mannerström, 79.

Istället har Leif börjat med Youtube där han lagar helt fantastiska rätter. Han ser det som ett bra sätt att nå ut och den är väldigt uppskattad! Leif har nämligen redan drygt 100 000 prenumeranter.

– Det är ganska mycket tankar och action framför kameran. Det kommer ett avsnitt varannan vecka ungefär. Det är väldigt trevligt, det är ett bra team och det är min dotter som är väldigt duktig som sköter alltihop. Hon gör det så bra!, säger Leif till Hänt och tillägger:

– Det är väldigt bra och min hustru är med också med stor framgång tycker jag.

I nästa avsnitt blir det jul och nyårs-special och då ska även lilla hunden Petrus, vara med. Petrus är döpt efter hans favoritvin Chateau Pétrus.

Något som många kanske inte visste är att Leif var väldigt bra vän med Lasse Berghagen och självklart närvarade han på begravningen i Hedvig Eleonora kyrka tidigare i veckan.

Där syntes han dock med käpp. Nu berättar han för Hänt vad det beror på.

– Jag har lite problem med ryggen men det ska snart åtgärdas så blir det bra igen, säger han och fortsätter:

– Jag har ju trillat och gjort mig illa där. Så jag har lite sådär problem med ryggen ja. Men det ska åtgärdas nu nästa vecka tror jag det var.

Ska du opereras då?

– Nja jag vet inte vad de ska göra. De sa bara att "det där fixar vi till". Det gäller ju bara att man är frisk och kry, men det gör ont, det gör ju det, förklarar Leif.

Leif berättar samtidigt om den ofattbara sorgen över Lasse Berghagens död.

– Ja det är ju förfärligt att Lasse har gått bort. Det är förfärligt och overkligt. Men jag har nog aldrig varit på en begravning som varit så värdig och så fin, så mycket sång. Allting hade ju i stort sett Lasse skrivit. Allt ifrån psalmer till låtar som framfördes av flera personer där, säger han och fortsätter:

– Sedan har jag aldrig varit på en begravning där man uppmanas att ställa sig upp och ge Lasse applåder och hurra. Alla ropade ju hurra hurra hurra och klappade händerna som att det hade varit efter en konsert.

Var ni nära?

– Han ringde mig ibland och vi satt och pratade om lite ditt och datt. Sedan har vi träffats under åren, ungefär två gånger om året. Spelat golf och käkat luncher och berättat skrönor och ljugit för varandra och sådär.

FOTO: Henrik Montgomery/TT, Karin Törnblom/TT