Clara Klingenström försonades med pappan på dödsbädden
Men sen plötsligt förra året fick hon ett samtal som skulle leda till försoning med pappan. Det var från en intensivvårdsavdelning, där han låg inlagd.
När Mello-stjärnan Clara Klingenström, 26, bara var ett barn slogs hennes liv i spillror. Hennes pappa började missbruka, vilket hon nu sjunger om i det utlämnande debutalbumet ”Claras dagbok”.
Första låten skrev hon redan som elvaåring, precis när pappans missbruk blivit känt, och den sista låten på albumet är skriven av henne som 16-åring, när hon brutit kontakten med honom.
Idag beskriver hon arbetet med skivan som en revansch.
– Det känns som att bekanta haft en konstig syn på vad som hände i vår familj och då har det bara känts som en revansch att få ut det här, och terapeutiskt, säger hon i en öppenhjärtig intervju i ”Nyhetsmorgon”.
Bröt all kontakt med sin pappa
Hon säger att det var ganska enkelt att bryta med sin pappa eftersom han gång på gång svikit henne och hennes syskon.
– Jag var så arg, så jag använde min ilska i det. Men med tiden så kom ju en långvarig sorg som gjorde att jag hamnade i en depression, förklarar hon.
Förra året fick hon dock ett samtal som skulle leda till försoning med pappan. Det var från en intensivvårdsavdelning, där han låg inlagd. Hon åkte dit.
– De kunde inte säga om han skulle dö eller inte men det förstod man när man tog på sig den här corona-utrustningen, och sen sa de att ”ni kan ta av den när ni kommer in till honom”, då förstod man att han skulle dö, säger hon och fortsätter:
– Jag fick gå in till honom själv och det första han sa var ”Clara, jag älskar dig”, och vi pratade och grät och jag fick säga att jag varit arg på honom, och vi försonades verkligen. Det var jättebetydelsefullt för mig.
Rörande orden om sista mötet
Senare fick hon veta att hennes pappa varit väldigt stolt över henne under de nio år de inte hade haft kontakt. Han hade skrutit om henne på jobbet.
Om det sista mötet säger hon:
– Han fick mig och mina syskon tillbaka. Han fick en fin sista tid i livet, tror jag. Och jag kände mig väldigt älskad i den stunden.