Christina Schollin om okända relationen med Per Ragnar

Hänt möter Christina Schollin, 82, i ett uppriktigt samtal.

Under åren som gått har du bidragit med två godbitar i den svenska tv-såpavärlden, dels som den intriganta chefen ”Margareta Öhman” i Varuhuset, dels som den olyckliga ”Birgitta” i Tre Kronor. Vilken av dessa roller låg dig närmast hjärtat?

– När man spelar en roll så tycker man att det är väldigt roligt att spela någon som ligger så långt ifrån sig själv som möjligt – så att man får ”tota till” en karaktär. ”Margareta” var verkligen en karaktär som var rolig att göra, den karaktären var verkligen tillspetsad. Hon var väldigt speciell. Det var det jag älskade med henne. Publiken också.

Vilken såpakaraktär fick du mest reaktioner på – från tv-tittarna?

– ”Margareta”. Varuhuset sågs ju av precis alla, Varuhuset var ju så omåttligt populärt. Den skapade rubriker hela tiden.

Undertecknad pratade nyss med Ulf Isenborg som spelade charkuteristen ”Rickard” i Varuhuset. Han sa: ”Jag kunde bara gå ut på stan vid åttatiden på torsdagskvällar. Då var det inte en människa på stan, alla var hemma och tittade på Varuhuset. Annars kunde jag inte röra mig fritt. Jag kände mig som en jävla rockmusiker”. Var det likadant för dig, Christina?

– (Skratt). Både och. TV har en enorm genomslagskraft. Så är det ju. Ännu mer på den tiden eftersom det inte fanns så stort utbud.

Var kändisskapet besvärande?

– Nej, för mig var det egentligen ingen skillnad. Det här med att bli igenkänd på gatan, det var inget nytt för mig. Jag har liksom varit offentlig person sedan jag startade min karriär vid arton års ålder. För mig har det aldrig varit besvärande när folk kommer fram och säger att man är bra. Det är inte störande, tvärtom.

Var spelades Varuhuset in?

– I tv-huset i Stockholm. Exteriörerna däremot spelade vi in ute på stan.

Detta var mellan 1987 och 1989. Då var du i 50-årsåldern. Hur såg din tillvaro ut då – när du inte stod framför filmkamerorna?

– Jag spelade teater för fullt. Dels spelade jag på privatteatrarna, dels gjorde jag ”Katt på hett plåttak” i Norrköping. Och så spelade jag med i ”Bröderna Lejonhjärta”. Jag jobbade hårt både med teater och tv.

Var det svårt att hinna med allt?

– Ja, ibland. Jag har en rolig anekdot från den tiden. För att hinna med både ”Katt på hett plåttak” och Varuhuset så var jag tvungen att forslas från Norrköping till Stockholm i en bil – en Saab. Jag bäddades ner i baksätet klockan fyra på morgonen. Ett par timmar senare – vid sex – var jag framme vid studion i Stockholm. Sedan filmade jag Varuhuset i studion… Klockan fyra på eftermiddagen bäddades jag ner i den här bilen igen – och så gick färden mot Norrköping där jag spelade teater på kvällen. Så där höll jag på i över en månad!

Klagade Hasse mycket?

– (Skratt). Nej, då. Han fick inte se mig så mycket, men han var van redan då.

Mellan 1994 och 1999 gick Tre Kronor på tv. Visst spelades den serien in i en söderförort till Stockholm?

– Ja, det stämmer. Exteriörerna. Vi höll till i Sätra. Sedan spelade vi in interiörerna i studio.

Var detta en fin tid i ditt liv?

– Ja, det var det. Man var mitt uppe i karriären. Härliga tider!

Vad var det bästa med att jobba med just Varuhuset och Tre Kronor?

– Så här är det. Det är alltid underbart att jobba med långkörare i tv för man blir som en enda stor familj. Man kommer på morgonen och sätter sig i sminkstolen. Det är en oerhört trevlig stämning i lokalerna. Eftersom det pågår så länge så känner man alla. Det är som att komma hem till sin andra familj.

Hade du något slags inflytande över dina karaktärsroller?

– Ja, och det var det som var så fint med dessa eminenta manusförfattare Peter Falck och Christian Wikander som skrev både Varuhuset och Tre Kronor. De ville gärna höra med oss skådespelare hur vi ville att karaktärerna skulle utvecklas. Så de skrev utifrån våra önskemål. Själv sa jag: ”Det här går inte längre, Margareta måste få ett kärleksliv!” Så fick hon det – ett kärleksliv, (skratt).

Blev du nära vän med någon av skådespelarna från någon av dessa tv-serier?

– Ja, med Per Ragnar, men redan då var vi vänner sedan gammalt. Vi hade jobbat väldigt mycket ihop och kände varandra väldigt bra. Vi är nära vänner, så mycket kan jag säga. Vi hörs ibland. Utöver det kan jag säga att man får känslor för allihop. Efter varje produktion säger vi skådespelare alltid: ”Åh, vi måste ses efteråt!” I många fall blir det tyvärr aldrig så. Man sätter igång med nästa projekt – och kommer in i den nya ensemblen. Sedan måste man hinna med familjeliv också…

Skulle du kunna tänka dig att göra comeback i såpavärlden?

– Ja, det skulle jag gärna göra. Jag älskade det här. Har man ett bra material, så…

Vad har dessa långkörare satt för spår i dig som privatperson, Christina?

– Jag kan ju konstatera att jag – precis som många andra skådespelare – blivit väldigt uppmärksammad. Under årens lopp har det ju skrivits oerhört många artiklar om mig. Man är ständigt aktuell, liksom. I bästa fall kan man bli folkkär. Det tycker jag är underbart!

Hur ser din tillvaro ut just nu?

– Precis som alla andra så befinner jag mig i en pandemi. För Hans och min del betyder det att vi bor i vårt hus i Spanien. Vi kom ner tredje januari och har blivit kvar här. Vi har suttit i sträng karantän.

Är du rädd för det som pågår?

– Nej, men jag vidtar alla försiktighetsåtgärder och jag längtar verkligen till den dagen den här pandemin är över och vi hittat ett vaccin. Jag vill att allt ska bli normal igen. Sedan tycker jag att man ska försöka göra något bra av den här situationen. Försök ta reda på vad som är viktigt här i livet, ta tillvara på kontakten med dina nära och kära – även om ni kanske bara kan ses över Facetime. Vi har just haft besök av Pernilla och Oliver. Vi hade munskydd och höll avstånd. Tillvaron är som den är, men vi får aldrig sluta och hoppas på en bättre värld.

Obs: Per Ragnar skilde sig 2014 från sin 29 år yngre hustru Veronica Tigerhjärta. I januari 2020 uttalande han sig för Expressen om kärlekslivet – eller rättare sagt, bristen på kärleksliv.

– Jag är lycklig munk och det tänker jag fortsätta med. Herregud, skulle någon snubbla in i min väg så får det väl hända. Men jag har ju varit gift tre gånger och haft ett långt samboskap, så jag är mycket tacksam för dessa olika kvinnor som jag har fått leva med.

◼️ ◼️ ◼️

Ålder: 82.
Bor: Värmdö utanför Stockholm och Nerja i Spanien.
God egenskap: Jag har en positiv livssyn.
Dålig egenskap: Jag tar inte fasta på dåliga egenskaper, varken hos mig själv eller andra. Jag försöker alltid se något bra hos andra och mig själv.
Familj: Maken Hans, 83, barnen Peter, 57, Niclas, 55, Pernilla, 52, Linus, 43. Nio barnbarn i åldrarna 5 till 30 år.
Framtidsplaner: Jag har ett tv-program som ska spelas in i höst. Än så länge är det lite hemligt, men vi ska spela in det i augusti hemma i Sverige. Annars försöker jag att inte planera saker så mycket. Det är ju coronatider. Man får ta det som det kommer.