Casper Jarnebrinks avslöjande om lönen i TV4:s Stjärnornas stjärna – så fördelas pengarna

Vi har sett honom under våren i Stjärnornas stjärna på TV4 där han lyckats ta sig hela vägen till final. Och visst är det en stjärna jag ska träffa. Casper Janebrink, 48, låter mig vänta, men bara en lagom stund utan att vara divig, eftersom han kommer direkt från repetitionerna av programmet.

– Det är ett skönt gäng, berättar han.

Född och uppvuxen i Partille är Casper Janebrink själva sinnebilden för en go och glad göteborgare. I nästan hela sitt liv har han bott i det hus han växt upp i, då han köpte det av sin pappa. Men nyligen har familjen flyttat till Lerum, något som var jobbigt för artisten.

Vad var det som var värst med flytten?

– Vi skulle inte flytta egentligen, men min fru Helena och barnen övertalade mig. Det gick så fort, jag fick panik och gick på knäna, men jag stormtrivs nu.

Bra, men vi tar det hela från början. Din pappa, känd basist i ”Flamingokvintetten” reste mycket. Hur var det?

– Jag växte upp med min lillebror och mamma var hemma när vi var yngre, senare jobbade hon deltid på ett sjukhus. Visst var pappa borta mycket, men jag hade farmor och farfar som jag stod väldigt nära, som tog papparollen lite, speciellt när pappa var på sommarturné. Men sedan var pappa hemma i långa perioder och jag minns inte att jag led speciellt av det. Vi gjorde roliga saker som att åka skidor eller båt.

Fanns det något outtalat krav att du skulle gå i dansbandets fotspår?

– Nej, det har aldrig varit något krav från hans sida. Jag utbildade mig till snickare och har alltid varit intresserad av handboll, men gick med i ett rockband när jag var 15 och vi turnerade runt lite på fritidsgårdarna.

Men dina föräldrar skilde sig innan dess?

– När jag var tolv skilde sig mamma och pappa, hon flyttade till ett hus hundra meter längre bort och jag pendlade mellan husen. Kunde gå emellan.

Hur upplevde du det som barn?
– Jag minns att de höjde rösterna åt varandra när vi lagt oss och de trodde vi sov. Det var pappa som berättade det för mig sommaren 1982, utan att mamma visste att han talade om det. Det var tufft, det fanns ju nästan ingen som skilde sig på den tiden. Pappa spelade torsdag, fredag, lördag så de delade upp veckorna. Jag var mycket hos farmor och farfar två dagar i veckan, det var rätt schysst.

Och sedan bildades bandet Arvingarna och namnet anspelar på medlemmarnas rötter i den svenska dansbands-adeln. Papporna spelar, eller har spelat, i band som Flamingokvintetten och Streaplers.

– Vi syntes ju i pauserna till de större dansbanden och sommaren -91 åkte jag på turné, jag tog tjänstledigt från mitt jobb som snickare.

Och det stora genombrottet kom med låten ”Eloise” i ”Melodifestivalen”?

– Det bara smällde till, vi var fullbokade i 10 år framåt och turnerade hela tiden.

Hur sjutton fixar din fru Helena det, och hur träffades ni?

– Vi träffades en höstkväll 1998 när jag gick med några kompisar för att kolla på Magnus Ugglas show på Trädgårn i Göteborg. Partystämningen var hög och vi hängde i baren när jag fick syn på henne, men hon var hal som en ål och det var först när jag stötte ihop med henne senare, för tredje gången som jag fick till det. Och jag var väldigt rädd att släppa in någon. Visst har vi haft våra diskussioner om mitt jobb och att jag är borta mycket. Vi har pratat mycket om svartsjuka, om hon har sett bilder på mig någonstans, men hon visste att jag hade det här jobbet när vi träffades och är cool med det. Sedan känner jag väl att vi är väldigt trygga med varandra, jag skulle ju aldrig köpa nytt hus och satsa om det inte vore bra mellan oss. Och jag spelar inte lika mycket längre, kommer hem på kvällarna och det har gjort henne lugnare. Och nu när jag är med i ”Stjärnornas stjärna” så tog vi ett snack då hon blir ensam mycket med barnen när jag är uppe i Stockholm, men det är aldrig något gnäll eller ledsamheter. Bandet är också införstådda med detta och jag har delat med mig av den ekonomiska biten till dem eftersom vi, under åtta veckor, beroende på om jag åker ut eller inte, inte kan spela förstås.

Och barnen, hur har de förändrat dig?
– Jag var 33 när Felix kom och visst, jag har lugnat ner mig, man tänker på misstag man själv gjorde som ung. De spelar handboll och fotboll och jag är väldigt delaktig.

Har du funderat på en solokarriär?

– Jag tar stor plats och det vet jag. Vi har pratat mycket om det. Att det är viktigt att alla måste få komma till tals. Man måste säga vad man tycker där och då. Visst har jag funderat på en solokarriär, tänkt att man helt och hållet kan bestämma vad man ska sjunga och låtval, men vår styrka är ju att vi är tillsammans.

Och nu firar ni 30 år ihop som band? Hur?

– Vi sätter upp en mindre krogshow som kommer att turnera runt på väl valda ställen. Jag tar stor plats och det vet jag. Vi har pratat mycket om det. Att det är viktigt att alla måste få komma till tals. Man måste säga vad man tycker där och då. Visst har jag funderat på en solokarriär, tänkt att man helt och hållet kan bestämma vad man ska sjunga och låtval, men vår styrka är ju att vi är tillsammans.

Foto; IBL,  Micael Engström