Carin Götblad fick inkassobrev efter sonen Karls, 21, död: ”Ett hån”

Den tidigare Länspolismästaren och numera polismästare vid Nationella operativa avdelningen, NOA, Carin Götblad, 65, vet hur man överlever en stor sorg.

I Vinter i P1 berättar Götblad om den oerhörda förlusten när hennes äldste son Karl gick bort, 21 år gammal.

– Jag kan inte acceptera ända in i hjärtat att Karl inte finns längre, då går jag sönder. Jag vet intellektuellt. Det räcker, säger hon i programmet.

Hon fortsätter:

– Jag brukar säga till människor som är med om svåra förluster att man inte behöver acceptera allt som händer. Det går att leva ett bra liv ändå. För överallt finns det goda människor.

Carin Götblad tar även upp olika myndigheters rutiner i samband med dödsfall, som hon menar kan vara “extremt okänsliga och totalt fel”.

Bara ett par veckor efter sonens död damp det ner ett inkassokrav från sjukhuset där sonen hade legat i respirator i ett dygn innan han dödförklarades. Hon beskriver det hela som fruktansvärt i en redan outhärdlig situation.

– Det kändes som ett hån efter alla år jag som anhörig förgäves kämpat för att Karl skulle få hjälp med sin ångest.

Efter sonens dödsfall har Carin Götblad i rollen som polischef arbetat med att förbättra samhällets insatser vid psykisk ohälsa. Hon berättar att hon bland annat var med och införde högre stängsel på Västerbron i Stockholm.

Carin Götblad har varit expert på att balansera sitt liv sedan hon blev mamma vid 18 års ålder. Andra sonen kom när hon var 20.

– Folk är väldigt snara att döma och jag var ju både ung och ensamstående, har hon tidigare berättat.

Carin minns när ena sonens skolklass skulle sponsra ett barnhem i Nicaragua.

– Jag ville inte att barnen skulle tänka att “alla barns föräldrar samlar tomglas till Nicaragua utom min”. Men som ensamstående utan bil var det droppen.

På den tiden hade Carin Götblad aldrig kunnat gissa sitt yrkesval senare i livet. Hon hade blivit gravid under gymnasiet och hoppat av skolan till skolkamraternas förvåning och föräldrarnas fasa. Vägen tillbaka till studierna gick via Komvux och extraknäck som konditoribiträde och brevbärare.

– Jag blev först förskollärare men insåg sedan att jag skulle kunna påverka mer om jag var jurist. Och sedan tog hon sig hela vägen upp till toppen.

FOTO: Anna Tärnhuvud/Aftonbladet/TT