Bonde-Leonora om sorgen: ”Ingen att dela glädjen med”

Leonora Vilhelmsson, 41, har sökt kärleken i två omgångar i populära realityserien Bonde söker fru på TV4. Det var senast i somras som tv-bonden avslutade säsongen utan partner, efter att hon valde att skicka hem båda sina brevskrivare vid slutvalet.

När webbsända Bonde söker fru – kärlek åt alla fortfarande sändes på TV4 Play i november, avslöjade Leonora Vilhelmsson på sin blogg att hon var inne i en mörk period.

”Jag har en förmåga att plåga mej själv när jag är mörk, allt från påminnande musik, platser, texter eller bilder. Det känns som att det är något som måste göras. Jag måste helt nå botten och ner och vända innan jag kan börja min väg uppåt. Och jag känner igen mönstret och det gör mej trygg även om det gör extremt ont. Jag brukar ofta säga att smärta bara är en känsla och ja, det stämmer i alla fall när den är fysisk. Den psykiska är en helt annan sak den kan slå till när som helst. Och den kommer ofta när man inte är förberedd.”, skrev Leonora på bloggen och berättade också om planen för att få mer ljus i mörkret:

”För att få lite ljust att se framemot i vinter så bokade vi en resa. Mollie ville gärna åka till Maldiverna, ja det vill jag också men den resan skulle kosta oss över 80 loppor och nä det är inte ok. Vi halverade det priset och beställde till Thailand i stället. Hej hopp den 26/12 lyfter vi för att ta det chill på varmare breddgrader. Så jobbar vi.”

Så bar det alltså av till Thailand tillsammans med dottern Mollie, 8, som Leonora är ensam vårdnadshavare över. Via bloggen kan läsarna hänga med på den härliga semestern, där mamma och dotter njuter av sol och bad. Men det är inte bara glada miner borta i värmen. Leonora får mycket tid till att fundera och filosofera över sakerna hon ser.

“Vi satt på frukosten och jag såg mej omkring. Så många oleende människor. Varför? Alla är lediga, semester, vi är ju i Thailand, det leende landet.”, skriver Leonora på sin blogg.

Hon fortsätter att skriva om hennes funderingar om hur mycket lidelse det fanns i rummet hon var i – samtidigt som hon tänkte på lidelsen inom sig själv:

“Jag tänkte på mitt eget liv att här satt jag stark, frisk och lycklig, ändå så fanns det lidelse inom mej. Jag tänkte på dom människor jag mötte, vart dom befann sej känslomässigt.”

Men det är inte bara vid frukosten som hon har sjunkit ner i djupa funderingar. Hon skriver om de familjer hon studerat vid poolen och det har slagit henne hur vissa människor beter sig respektlöst mot de människor de älskar.

“Jag har sett familjer där föräldrarna sitter i baren stora delar av dagen och barnen flyger runt vind för våg, där barnen inte syns, det finns inte utrymme för dom”, skriver Leonora.

Men även fast Leonora tycker det är sorgligt hur vissa familjer behandlar varandra, är det de familjer som umgås med sina barn, som leker, busar och skrattar ihop som får henne att känna sig nere – och framförallt ensam.

“I dom lägena känner jag mej lite ensam, eller ska jag säga enslig. Deras familjer skiljer sej från vår och det är i det avseendet att det finns två vuxna som kan glädjas och uppleva det fina ihop med sina barn. Jag har ingen att dela Mollies glädje med här nere och det smärtar ibland.”

Leonora avslöjar vidare att det är en bok som har fått hennes egen situation att bli extra tydlig.

“Jag läser just nu en bok som handlar om relationer och ett kapitel handlade just om anknytning. Vi människor har ett biologiskt behov av att leva nära varandra. I begynnelsen handlade det om att om man förlorade kontakten med gruppen var man rökt. Men då var det lite andra faror som lurade än vad vi brottas med. Men när jag själv satt i den sitsen i min solstol och såg på andra familjer eller kompisgäng så blev den delen av boken med ens så tydlig. Inget har förändrats, vi behöver varandra och vi behöver närheten, att bli sedda. Därför är det ännu märkligare att vi inte sällan gör varandra illa.” skriver hon och fortsätter:

”Jag behöver nog ett par dagar till vid poolen och fundera och reda ut detta, framförallt kanske över varför jag känner som jag gör. Mm det tål att tänkas på, eller har jag helt enkelt för mycket ledig tid så jag har tid att fylla mitt huvud med dessa funderingar. (får väl fundera på det med)”, avslutar Leonora blogginlägget med.

FOTO: TV4, IBL/Patrik C Österberg