Bert-Åke Vargs mest ihågkomna roller – efter 70 år i rampljuset

Den folkkära skådespelaren Bert-Åke Varg lämnade oss på nyårsafton i fjol och lämnar efter sig flera nära och kära och flera generationer som följt hela hans karriär genom åren. Han blev 90 år gammal.

Meritlistan är lång och han har gjort allt från opera till att spela uggla i barnprogram.

Hänt har pratat med hans son Pontus Varg, 55, som berättar om några av hans mest populära insatser genom sin nästan 70 år långa karriär.

– Från a till ö, och sen är det ju Rederiet och Fantomen på operan på Oscarsteatern som är de stora som man minns, berättar Pontus om de roller han minns mest.

Mellan åren 1989 och 1995 gjorde Bert-Åke fullständig succé i långköraren och klassikern Fantomen på operan – en roll som betydde oerhört mycket för honom. Under åren spelade han över 1 000 föreställningar.

– Han var väldigt stolt, han fick ju Guldmasken för Fantomen på operan. Där var det ju bara operasångare med, han har ju sjungit i hela sitt liv, men det var ju stort att han fick en roll där. Audition inför engelsmännen som kom hit. Så det var ju speciellt, det trodde han aldrig att han skulle få, berättar Pontus för Hänt.

– Det var ju sådan fantastisk musik och körer. Det var en upplevelse varje kväll att få stå på scenen. Att han fick vara med i det gänget och sjunga.

Under tio års tid mellan 1992 och 2002 blev han känd som maskinisten Gustav Sjögren i Rederiet. Parallellt med Rederiet som han körde på dagtid var det raka vägen till Oscarsteatern kvällstid för att spela Fantomen på operan.

– Han körde Fantomen på operan och Rederiet parallellt, så det var ju kvällar och dagar. Så det var fina år, både ekonomiskt och rent karriärmässigt, berättar Pontus.

Under alla år på Rederiet kom skådespelarna varandra nära och det var något som Bert-Åke minst sagt uppskattade.

– Han trivdes väldigt bra när han körde Rederiet, de blev ju som ett gäng där. Ofta jobbar man kanske ett år eller ett halvår men där fanns det tid för att få fördjupande kollegor på något sätt. På Rederiet just.

I barnprogrammet A till Ö som följt med i flera generationer spelade Bert-Åke den kloka ugglan Helge tillsammans med Birgitta Andersson som spelade Hedvig Hök.

– Det gick i samma veva som Fem myror är fler än fyra elefanter så det var lite utbildande. Varje gång som Birgitta använde ett ordfel så åkte hennes näsa ut och tillslut lärde hon sig ordet och då gick näsan in igen. Bert-Åke satt ju som en uggla och häcklade. han var klok som en uggla var tanken.

– Det är väldigt många generationer som han betytt olika för. Beroende på när man växte upp. För vissa är han känd för Tintin och för andra är det A till Ö. Och för vissa är det tillbaka till Fablernas värld. Då lånade han ut rösten, men det var dockor. Så det är lite olika.

För Tintin-fantasterna blev han känd som röstskådespelare i de gamla klassikerna. Pontus berättar att Bert-Åke brukade gästa Tintin-sällskapet, men själv var han ingen stor fantast.

– Han har aldrig varit någon samlare, men han tyckte det var kul. Han producerade de också så det var ju kul att få uppskattning.

Även sonen Pontus var med och spelade den lilla busiga pojken Abdallah.

– Jag har pratat med Tintin-klubben också, de tyckte att det var stort. Jag var tio år kanske, berättar Pontus och skrattar.

Andra åket var det sista Bert-Åke hann göra, komediserien från 2018 där han spelar en man vid namn Lennart. Serien är bland annat producerad av Felix Herngren, Martin Persson, Eddie Åhgren och Emma Bucht.

– Det var nog det sista lite större. Och innan det var det Glada hälsningar från Missångerträsk med Ola Rapace och Martina Haag.

Den folkkära skådespelaren debuterade som sommarpratare vid 90 års ålder och charmade svenska folket med sin historia. Han nyttjade minst sagt tiden väl och imiterade röster och spelade upp små scener från sitt liv i programmet.

Sonen Pontus berättar att det var viktigt och stort för honom att få dela med sig av sin historia.

– Men den stora grejen för honom var att han fick göra det här sommarpratet. Jag tror att det var viktigt för honom att få berätta sin historia. Han funderade lite på memoarer men han visste inte riktigt. Men det var väldigt viktigt för honom att få ur sig, sin historia.

FOTO: SVT/Henrik Montgomery/TT