Barnen i Bullerbyn-Anna avslöjar – så är relationen till de andra skådespelarna idag

Det har gått några dagar sedan midsommarafton och det har slagits värmerekord runtom i landet. I slutet på juli lyfter Hänt telefonen och ringer till artisten och skådespelaren Anna Sahlene, 46.

När vi når Anna är hon precis hemkommen från jobb med filmdubbning. Hon har tagit sig ut ur lägenheten i Stockholm och slagit sig ner på en bänk ute i sommarvärmen. I bakgrunden av vårt samtal hörs fågelkvitter.

– Jag hade releaseparty för en vecka sedan, för jag har precis släppt en ny låt. Singeln heter Hungry och handlar mycket om att fortsätta vara hungrig på sin passion och på livet, oavsett ålder. Jag vägrar passa in i någon mall bara för att jag är en speciell ålder.

Det närmar sig 40 år sedan den då 9-åriga Anna castades att spela rollen som Anna i filmen Alla vi barn i Bullerbyn, som är baserad på Astrid Lindgrens böcker.

Anna berättar att det var uttagningar med auditions på riksnivå. Hon minns att det hade stått om det i lokaltidningen och att hennes föräldrar, efter det, packade in henne och småsyskonen [Anna har sex syskon reds. anm.] i bilen för att låta dem uppleva spänningen.

Gjorde alla syskonen audition för en roll i filmen?

– Nja, två av dem, vi är ganska många. Men de var ju för små helt enkelt. Jag var i precis rätt ålder och hade väl andra kvaliteter som var rätt också.

Omkring 9 000 barn sökte och efter en process på ett år var det tillslut sex lyckliga barn som hade blivit valda.

– Nu, som vuxen, att få vara en del av Astrid Lindgrens kulturarv är något som jag är väldigt tacksam för och stolt över, får man säga så? I synnerhet nu, när Astrid är borta, så känns det fantastiskt att ha fått vara med om den här inspelningen och allt det har inneburit för mig. Det är såklart något som präglat mig mycket.

Anna och de andra skådespelarna som utgjorde Bullerbybarnen hade en del konflikter, men på det stora hela blev de sammansvetsade vänner. Hon håller kontakten med några av dem än idag, inte alla. Skådespelaren Crispin Dickson Wendenius, 46, som spelade Lasse i filmerna, träffade hon nyligen när han dök upp på hennes releasefest i förra veckan.

Inspelningen är något som hon ser tillbaka på med varma ögon. Även om hon också medger att det var tufft att gå tillbaka till skolan efter inspelningen. Något som hon upplever att många barnskådespelare vittnar om.

– När jag kom tillbaka till skolan så var det inte så roligt. Folk var oroliga för att jag skulle ha blivit ”stor på mig”, som man säger därifrån jag kommer. Så det var en brutal jantelag som slog till där.

Efter det första filmjobbet återgick Anna till det hon kallar ”ett vanligt barnliv” i Hälsingland. Vid 18 års ålder flyttade hon till Stockholm och det var nu som karriären började ta fart.

Anna berättar att hon kommer från en väldigt musikalisk familj och att hon alltid vetat att hon vill hålla på med någon form av underhållning, men att hon inte gjort så strategiska val i karriären. Hon har följt lustens ådra. Därför har det också blivit ganska mycket variation i yrkeslivet.

Av en ren slump fick Anna frågan att framföra ett låtbidrag i Estlands motsvarighet till Melodifestivalen 2022. Hon fick frågan bara kvällen innan, men tog sig hela vägen till Eurovision song contest med den ikoniska låten Runaway.

– För 20 år sedan kom jag trea i Eurovision Song contest. Jag tävlade för Estland och fick en stor hit i hela Europa. Då byggde jag en relation till hela Eurovison-communityt. Det är en fan base som är otroligt lojal och kärleksfull. Min låt Runaway, den är typ som deras Fångad av en stormvind.

Är det den största milstolpen i karriären?

– Det beror på hur man mäter milstolpar och framgång. För några år sedan så stod jag på scen, i föreställningen Annie, mot min dotter Lily. Hon spelade Annie [huvudrollen reds. anm.] och jag spelade en av de vuxna karaktärerna. Att se henne skina och glänsa på scenen, i sitt rätta element. Det var väldigt stort för mig personligen.

I passet står det idag Anna Cecilia Sahlin Wahlsteen, vad är historien bakom artistnamnet?

– Mitt namn är en jävla följetong, säger Anna och skrattar högt. Jag blev signad till ett skivbolag när jag var 19 och det skulle bli en stor satsning i Europa. Då tyckte de att mitt vanliga namn Anna Sahlin var alldeles för töntigt. För att slå internationellt måste du ha ett tuffare namn. Jag var lantis och tänkte att ”Jaja, de vet väl bäst”.

Idag har Anna inget skivbolag bakom sig. Hon gör allt jobb själv. Det är en hel del tråkigt administrativt arbete säger hon och skrattar.

Sommaren 2010 gifte sig Anna med musikern Jimmy Wahlsteen, 47, i en kyrka på Gotland, efter att ha varit förlovade i tio år. Paret har idag två barn tillsammans; dottern Lily Wahlsteen, 16, och sonen Orlando Wahlsteen, 11.

Båda barnen har gett sig in i den kreativa industrin. Lily kör stenhårt på skådespeleriet och har landat flera stora roller både på filmduken och teaterscenen.

Orlando jobbar, precis som hans mamma, med att dubba film. Han gör bland annat rösten till Luca i Disneys film med samma namn från år 2021. Han syns även i SVT:s tv-serie Lea.

Men att barnen skulle arbeta i industrin är inget som Anna har pushat för, däremot tror hon inte på att säga nej när lusten kallar.

Hur känns det i mammahjärtat? Är du någonsin orolig för barnen som är så unga i branschen?

– Lily är väldigt bra på det hon gör. Väldigt dedikerad och villig. Då får man bara supporta det. Både jag och min man Jimmy kan hjälpa till genom att säga ”Det här är din passion och en stor del av den du är, men det är också ett arbete och man ska inte värdera sitt eget värde som människa efter hur det går”. Det är inte en lätt bransch.

Förändrades livet mycket när du blev mamma?

– När de kom tog vi det lite lugnare i karriären. Jag har själv inte tyckt att det har varit helt enkelt att kombinera. Jag vill ha fullt fokus i allt jag gör. Det hade varit en stresssfaktor att ha med barnen i kulisserna när de var små. Jag och Jimmy har delat upp det, så barnen har inte varit några turnébarn på så vis.

Anna berättar att hon ofta får frågan om huruvida hon och maken vill ha ett tredje barn.

– Jag är 46, så det är ingen omöjlighet... men nej, nu längtar jag bara efter fler syskonbarn. Den här butiken är stängd, så att säga. Nu är det dags för mamma att maxa!

Som frilansande kulturarbetare påverkades Anna och maken Jimmy hårt av coronapandemin. Hon berättar för oss att hon gick in i en tuff period där existentiella frågor började lura i bakhuvudet.

– Vi var nog många som trodde att ”Det här går nog över om några månader”, men sen när det inte gjorde det... Då blev jag faktiskt rejält deppad då i november när jag inte hade jobbat på ett halvår. Det var tungt. Jag har nog inte mått så dåligt i livet innan. Jag började känna mig som en onödig människa.

Diverse ekonomisk bidrag som betalades ut av staten under den tiden, var aldrig något som nådde Annas händer.

– Jimmy hade precis gått över till att jobba mycket med produktioner som musikredaktör och han jobbar också med musik inom gamingindustrin. Det var en oerhörd tur, för då hade vi en person med en inkomst. Jag vet inte vad vi hade gjort annars?

Men, som alltid med Anna, väljer hon att se saker från den ljusa sidan och nu kan hon se de positiva sakerna som kom ur isoleringen. Hon fick dra ner på tempot, fundera på vad som är viktigt i livet och framförallt tillbringa mycket tid med familjen. De stöttade varandra berättar hon.

Närmast ser Anna fram emot semester med familjen på hennes älskade Gotland. Familjen har haft sommarhus där i hela 14 år och det är en favoritplats för Anna. Glad sommar!

FOTO: Thorleif Robertsson, Pressens bild