Hur står det till världens bästa Claes?

– Jo, det står bra till. Jag jobbar lite för mycket för min ålder, men jag har själv satt mig i den båten. Annars mår jag bra både fysiskt och mentalt!

Hur är det att leva med cancer?

– I mitt fall är det inte så märkvärdigt. Jag tar fyra tabletter på morgonen som bromsar upp cancern. Tabletterna håller nere cancern och funkar bra. Det ser ljust ut, ännu så länge fungerar tabletterna! Sjukdomen har ingen större inverkan på mitt liv. Jag mår bra och jag har det bra...

Hur tror du att du präglats av sjukdomen?

– Jag har liksom aldrig gått omkring och trott att jag ska leva i evigheter. Jag har aldrig trott att ingenting kan hända mig. Jag har alltid varit medveten om att sådant här kan hända. Det gör att jag vant mig vid tanken. På det sätter kommer det inte som en chock. Där har jag en fördel. När man får ett sådant här besked så inser man ännu mer att allt är förgängligt. Det har gjort mig till en ännu gladare och positivare person. Jag vet ju att jag får vara med ett tag till.

Tänker du inte längre på döden?

– Jo, det gör jag absolut, men jag har ett rationellt synsätt på det hela. Oftast slås jag av den typen av tankar när jag vaknar på morgonen. Då konstaterar jag att jag har ännu en dag framför mig. Varje dag är ett oskrivet blad. Man har ingen aning om vad som ska hända!

”Jag kommer inte återfödas som Claes Malmberg”

Hur är döden?

– Det vet jag lika lite som alla andra, men i någon mening tror jag att vi går vidare. Jag kommer inte att återfödas som Claes Malmberg, men det finns säkert något litet i mig – det innersta – som kommer gå vidare.

Är du lika bra farsa som skådespelare?

– Jag hoppas vid gud att jag är bättre farsa än skådis!

Har dina kids gått i dina yrkesmässiga fotspår?

– Ja, Perla och Nelson i viss mån även om det mesta är TikTok. Nicholas är med nu och hjälper till med scenteknik och som påklädare. Man kan säga att tre av fem gått i mina fotspår. Jag har en dotter som drömmer om att bli sjuksköterska och så har jag en son som är elevassistent på en skola. Allihop har klarat sig bra!

Hur gick det till när du kom på att du skulle flytta till Barsebäck – och inte till Södermalm där alla andra kändisar bor?

– Jag har bott i Skåne sedan Perla föddes. Hon är 21 idag. Jag lämnade Stockholm för Skåne. Nu, när jag är på Riksteatern, bor jag på Södermalm. Jag får lite av varje även om mitt hem är Skåne. Hittills har jag inte sett en enda kändis på Södermalm. Kanske rör jag mig på fel gator, (skratt).

Har du spottavstånd till det gamla nedlagda kärnkraftverket i Barsebäck?

– Ja, det har jag.

Byggnaden är allt annat än vacker…

– Jag vet, men det är det som gör resten av Barsebäck så extremt vackert! Ställer du något vackert bredvid något fult så blir det vackra ännu vackrare. Det är därför snygga tjejer ska vara ihop med fula killar. Då blir tjejen dubbelt så snygg som om hon hade varit ihop med en snygg kille. Logiken är densamma.

Vad finns det att hitta på i Barsebäck en helt vanlig onsdag?

– Man kan promenera nere vid havet. Man kan bada. Man kan ta cykelturer. Jag har inga problem att hitta aktiviteter.

På vilken adress tog du dina tre första steg?

– Det gjorde jag på Wadmansgatan 6 i Göteborg. Vi bodde på bottenvåningen in mot gården.

Claes Malmberg om flickvännen: ”Inget att klaga på”

Vem var du senast hemma hos?

– Hos min flickväns föräldrar.

Drack ni kaffe och åt jordgubbstårta?

– Nej, det gjorde vi inte. Vi åt middag. Hennes pappa är jävligt bra på att laga mat!

Går du på rosa moln på kärleksfronten?

– Ja, jag har ett bra kärleksliv, jag har inget att klaga på!

Vad hette din första flamma?

– Angela. Jag kommer ihåg att vi pussades i ett cykelrum i Bergsjön…

Claes Malmberg rymde från fängelset

Är det sant att du rymt från ett fängelse?

– Ja, det är sant. Ett fängelse utanför Skenäs. Jag satt där för vapenvägran. Det här var en öppen anstalt. Inga murar. Det fanns en liten skylt där det stor ”här slutar fritidsområde”. Gick man förbi den skylten så hade man rymt. En kompis kom och hämtade mig i bil över jul…

Lämnade ni området med plattan i botten?

– Ja, men det hade inte behövts. Ingen märkte att jag var borta. Fyra dagar senare märkte ingen att jag var tillbaka. Jo, förresten! Efter rymningen flyttades jag till Härlanda, en sluten anstalt...

Och där satt du ihop med diverse mördare?

– Inte mördare, tror jag. En var bankrånare. Han fick sitta sitt sista år på Härlanda. Övriga var småtjuvar. Ibland var jag nere på biblioteket. Där fanns det en del intagna som satt på den psykiatriska avdelningen. I det klientelet fanns det nog olika typer av brottslingar. Tiden i fängelset var styrd av fasta rutiner. Man vaknade en viss tid. Man jobbade på en liten fabrik. Jag tror att det här gav mig en bättre utbildning än om jag hade varit i militären. Så här i efterhand betraktar jag fängelsetiden som en erfarenhet. Jag fick insikt i att människor är människor – oavsett vad de gjort i livet.

Vilken är den bästa stunden på din dag?

– Det är lite olika, det beror på vilken dag vi pratar om. Antingen går jag till jobbet som alla andra eller så är jag hemma. Mina dagar är inte särskilt sensationslystna.

FOTO: TT

Anders Jansson gissar kändisen – har fel på allt: "Men herregud"