För din frisyr, den ändras ju genom filmens gång, men det är ju inte din.
Hur kommer det sig?
Jag vägde inte klippa håret.
Jaha, det gör du så?
Nej.
Okej, nu jävlar ska jag klippa håret!
Idén om att jag skulle vara snaggad i första manuset blev inte så.
Är det där en prut?
Nej men precis.
Det är en prut.
Är det en prut?
Ja.
För det här är ju en ganska äcklig film.
Tycker du det?
Ja, jag känner att man reagerar ju väldigt kraftigt.
Den är ju härlig, tycker jag.
Den är härlig, okej.
Jag menar att han får ju vad han skiten hjälper, vad han förtjänar.
Ja, just det, han får det inte.
Att han sover med öppen mun, ja.
Det här skulle ju Gustav kunna lära sig någonting.
Vad var det för skit?
Vad kan det ha varit?
Chokladpudding, havregrynden.
Det här var ju min stora ångestscen.
Alltså, rutan.
Rutanscenen är ju väldigt annorlunda i...
Men du slår ju sönder hans öga här.
Det gör ju inte du.
Nej, och det här är ju, jag vevar ju faktiskt mer mot...
För det där är Sylvia, eller hur?
Ja.
Väldigt, väldigt tekniskt.
Ja, okej.
Slag, slag.
Ja, man ska ju känna street slagsmål.
Men för att jag hade jävla problem med den här scenen faktiskt.
Den här var faktiskt...
För det var som att rutan, den är så inbäddad i ens sinne.
Och då fick jag massiv ångest, så satt jag i min trailer.
Vi hade en lunchbreak.
Och jag var så här, fuck, jag fuckar upp hela serien nu.
Liksom, jag sätter inte...
För rutan, du gör det ju så otroligt...
Det är ju en sån tiopoängscen.
Och det här blir ju också en väldigt stor scen i vår ansikt.
Jag var så här, ja, jag sänker hela serien nu.
Men sen kommer jag tillbaka, så det blir bra.