ExklusivtExklusivtExklusivtExklusivtExklusivtExklusivtExklusivtExklusivtExklusivtExklusivtExklusivtExklusivtExklusivtExklusivtExklusivtExklusivtExklusivtExklusivtExklusivtExklusivtExklusivtExklusivtExklusivtExklusivtExklusivtExklusivtExklusivtExklusivtExklusivtExklusivtExklusivtExklusivtExklusivtExklusivtExklusivtExklusivtExklusivtExklusivtExklusivtExklusivt
TRENDAR JUST NU!Hänt ExklusivtFarmen 2024Mästarnas Mästare 2024Kändisintervjuer du vill seMasked singerRobinson

Nina: ”Hade dödshjälp varit lagligt då hade jag valt det”

29 maj, 2021 
https://image.hant.se/image-7520869?imageId=7520869&width=1320&height=1320&cropw=100&croph=66.67&x=0&y=0
Karin Selåker Hangasmaa
Nina Muhonen från Västerås blev förlamad efter en dykolycka.
Nina Muhonen, 42, blev förlamad efter en dykolycka när hon var 17.
Då ville hon inte leva, men precis som nu var dödshjälp olagligt i Sverige.
– Om det hade varit helt lagligt, då är jag väldigt säker på att jag hade valt det, säger Nina.
Annons
Läkaren Staffan: vill legalisera dödshjälpBrand logo
Läkaren Staffan: vill legalisera  dödshjälp

I dag är fyra av tio läkare för en legalisering av aktiv dödshjälp, enligt en undersökning som Läkarförbundet gjort bland sina medlemmar, skriver Läkartidningen. 41 procent är för, 34 procent är motståndare och 25 procent har ännu inte tagit ställning.

42-åriga Nina Muhonen i Västerås har funderat mycket på den här frågan. När hon var 17 år blev hon förlamad efter en dykolycka, något som P4 Västmanland var först med att rapportera.

– Jag dök i en konstgjord sjö och bröt nacken mellan fjärde och femte kotan. Jag blev förlamad och min förmåga att andas upphörde ungefär ett dygn efter olyckan, berättar Nina Muhonen för Hänt.

Nina Muhonen blev förlamad efter en dykolycka.

Nina: Jag blev knäckt

Efter tiden på sjukhus behövde Nina assistans dygnet runt, men fick inte stöd från samhället. Hon stångades med kommun, landsting och myndigheter för att få till assistansen. Samtidigt snurrade tankarna i huvudet.

Annons

– Jag behöver ju hjälp dygnet runt: Om min respirator slutar fungera och det inte finns någon i min närhet har jag fyra minuter och så dör jag. Det var egentligen inte livet jag ville lämna utan situationen jag hamnat i på grund av att jag inte fick hjälp. Jag blev knäckt helt enkelt.

– Dessutom hade jag ingen psykolog som hjälpte mig reda i mina tankar. Psykologen grät för hon tyckte synd om mig, men det hjälpte inte mig att hon sitter och gråter.

Kampen för att få rätt assistans tog nästan knäcken på Nina Muhonen.
Kampen för att få rätt assistans tog nästan knäcken på Nina Muhonen.

”Ville bara få dö i fred”

Nina som alltid varit levnadsglad började känna att hon inte orkade mer. Hon kände till att dödshjälp inte var lagligt i Sverige men att man kunde resa utomlands för att få hjälp av läkare för att avsluta sitt liv.

– Men den resan tänkte jag inte göra. Jag ville helst bara att nån skulle komma hit och ge mig tabletter så jag bara kunde dö i fred.

Annons

Så hon började googla.

Hon fick kontakt med en person som sa sig vilja hjälpa henne.

– Men sen, när jag förstod att han visste vem jag var blev jag väldigt rädd. Jag hade varit offentlig och pratat om min situation ganska snart efter olyckan. Han hade hört eller sett mig någonstans i media och frågade ”är det Nina Muhonen som jag ska hjälpa?”. Jag kände att det här är obehagligt och avbröt kontakten.

”Hade valt det – om det varit lagligt”

Hon vet inte om den främmande mannen som svarade var läkare eller jobbade inom vården.

– Jag har ingen aning, för jag svarade inte mer på hans meddelanden. Men om det hade varit helt lagligt, den här resan att ta sitt liv med hjälp av en läkare, då är jag väldigt säker på att jag hade valt det.

Till slut fick Nina Muhonen hjälp med sin assistans och därmed en mer stabil livssituation. Samtidigt träffade hon en psykolog som hade förmågan att lyssna, förstå och hjälpa henne.

Annons

– Det där två sakerna, som skedde parallellt med varandra hjälpte mig tillbaka. Det tar lång tid att hitta tillbaka till sig själv och det blir kanske inte samma jag som man hittar tillbaka till. Det är därför man behöver hjälp på vägen, människor att prata med och stöd från samhället.

Nina säger att hon hennes liv efter olyckan varit fantastiskt, med vänner, jobb och resor.
”Jag har levt ett fantastiskt liv efter olyckan”, säger Nina, här tillsammans med sina väninnor på fest.
Livet efter olyckan har inneburit resor, studier och två böcker.

”Har levt ett fantastiskt liv”

I dag är Nina Muhonen lycklig över att hon valde livet.

– Jag har levt ett fantastiskt liv efter olyckan, jag har rest, jag har utbildat mig, jag har jobbat, jag har skrivit två böcker. Jag är beteendevetare, kognitivterapeut och snart existentiell vägledare och hjälper andra människor. Det hade varit en oerhörd förlust om jag inte levt och genomfört det här.

Annons

Hur ser du på frågan om aktiv dödshjälp bör tillåtas i Sverige?

– Jag tänker såhär, personer som har en dödsdom, en långt framskriden cancer eller ALS, som gör att det inte finns någon återvändo, där tänker jag att man kan tänka lite annorlunda. Det ska vara en väldigt väldigt smal väg där det är vissa personer som inte kommer orka komma tillbaka utan där man ser att döden ligger nära intill, men inte annars. Där döden kommer vara plågsam och där sjukvården inte kan lindra. Däremot skulle så oerhört många människor slinka med om man öppnar begreppet.

Staffan Bergström anmälde sig själv till polisen efter att han hjälpt ALS-sjuke Per Maritz att avsluta sitt liv.
Läkaren Staffan Bergström anmälde sig själv till polisen efter att han hjälpt ALS-sjuke Per Maritz att avsluta sitt liv. Åtalet lades ner, men han riskerar att förlora läkarlegitimationen.

Riskerar att förlora legitimationen

Staffan Bergström är läkare och ordförande i föreningen Rätten till en värdig död, RTVD, som verkar för dödshjälp i Sverige. Han hjälpte förra sommaren Per Maritz, svårt sjuk i ALS, att somna in genom att ge honom en dos starkt sömnmedel som Maritz själv intog.

Annons

För det riskerar Bergström att förlora sin läkarlegitimation.

– Jag är 78 år, så det spelar mindre roll, men det är omänskligt att svenska läkare ska behöva vara rädda för att riskera sin karriär när de lyssnar till patientens egen vilja och ger en dödlig dos morfin som låter den lidande patienten få somna in. Vi som jobbat med döende och sett patienter lida svårt vet vad det handlar om.

”Politikerna är fega”

Han är glad att så många läkare i dag vill legalisera dödshjälp.

– Det är nästan var tredje läkare. Jag tror vi kommer att se en förändring på det här området inom de närmaste tio åren, men politikerna har varit fega och inte vela röra frågan, inte ens utreda den. Lagstiftningen i dag tvingar desperata människor att betala omkring 200 000 för att resa utomlands eller att bryta mot lagen.

Bergström menar att Sverige bör titta på andra länders lagstiftningar.

– I Oregonmodellen krävs att patienten beräknas ha mindre än sex månader kvar att leva för att dödshjälp ska vara tillåtet. Men det är ju inte fallet med de äldre och svårt funktionshindrade som vill avsluta sitt liv men som inte uppfyller just det kravet. För Dignitas i Schweiz står det outhärdliga lidandet för patienten i centrum.

Organisationen Dignitas i Schweiz hjälper människor i outhärdligt lidande att avsluta sina liv.
En rad svenskar som vill avsluta sin liv tar hjälp av organisationen Dignitas i Schweiz varje år. Men förberedelserna inför att få grönt ljus från Dignitas och själva resan ner till kliniken är dyr, ofta kostar det över 200 000 kronor. ”Det har blivit en klassfråga”, konstaterar Staffan Bergström.

”Har ingenting med självmord att göra”

Kritiker talar om ett sluttande plan, att assisterad frivillig dödshjälp skulle leda till att en risk för att funktionshindrade och äldre pressas att ta till dödshjälp för att de upplever sig som en börda för samhället eller anhöriga.

Annons

– Det är olämpligt och förbjudet att överhuvudtaget diskutera dödshjälp i en sådan krissituation som någon som nyligen blivit sjuk eller skadats befinner sig i. Efter en ryggmärgsskada kan man bli deprimerad och ha suicid tankar. Även vi i RTVD ställer oss bakom arbetet med självmordsprevention, men det självvalda livsslutet har ingenting med självmord att göra.

FOTO: Privat samt Ewa Rudling/TT, Eyevine/TT

Annons