Lars Ohly: ”Jag mötte Åsa på Facebook – och friade till henne i TV!”

Stopp ett tag världens bästa Lars Ohly! Hur mås det?

– Jo, det mås bra. Livet känns i balans!

Vad åt du till frulle i morse?

– Två rågbrödskivor. Danskt rågbröd. Kokt skinka på den ena, morfars brännvinsost på den andra. Till det blev det som alltid kaffe.

Vad ser du när du tittar dig omkring i detta nu?

– Just nu sitter jag i stugan i Gnesta. Utanför fönstret ser jag blommor och växter. Här inne, i det gamla torparköket från 1855, har vi en gammal järnspis, men också en modern spis och en modern diskmaskin.

Det har gått ofattbara elva år sedan du tackade för kaffet och lämnade maktens korridorer som partiledare för Vänsterpartiet. Drog du en suck av lättnad när du gick från jobbet sista dagen – eller grät du en skvätt?

– Ingetdera, men beslutet kändes väldigt rätt. Jag hade varit partiledare i åtta år. Det är en ganska lagom period att sitta, tycker jag. Vissa har suttit kortare, andra längre. Man börjar ju alltid trevande och försöker hitta sin roll och uttryckssätt. Det tar ett tag att växa in i den rollen. Sitter man för länge så kommer man någonstans i en nedförsbacke där man kanske inte längre har samma entusiasm och idéflöde. Jag tycker att jag fortfarande var bra som partiledare när jag slutade.

Vad jobbar du som, numera?

– Jag är förbundssekreterare på Verdandi – arbetarnas socialpolitiska organisation. Vi jobbar mycket med folk i utsatthet. Det kan handla om fattigdom och tidigare eller pågående missbruk. Vi jobbar med kamratstöd och politisk förändring.

Hur många personer är ni på bygget?

– Sex – så vi är inget stort kansli. Däremot jobbar vi så hårt vi kan, (skratt). Ibland besöker vi Verdandis avdelningar ute i landet. Vi anordnar en hel del konferenser och kongresser. Härnäst bär det av på höstläger utanför Ludvika. 60 personer har anmält sig. Vi ska prata socialpolitik och brukarinflytande över vård och socialtjänst. Och så ska vi ha en frågesport, (skratt).

Umgås du privat med någon storfräsare från den gamla goda tiden?

– Inte regelbundet, men jag träffar Göran Persson ibland. Vi håller båda till i Sörmland och har setts på en del konstutställningar. Vi har också fikat hemma på hans gård.

Hur är Göran utanför strålkastarljuset?

– Alltså, Göran är en väldigt sammansatt personlighet. Han kan vara oerhört elak men också oerhört charmerande. Som vän är han väldigt trevlig och rolig. Han har ett fantastiskt minne, det är verkligen så man häpnar. Jag tycker själv att jag kan komma ihåg saker som nästan är onödiga, men jag har verkligen mött min överman i Göran Persson.

Vad är störst skillnad på den privata Lars och den offentliga Lars?

– Jag försöker alltid vara samma person, jag försöker aldrig förställa mig. Ibland har jag fått kritik för att jag varit alltför spontan och öppen. Somliga tyckte att jag gick över gränsen då jag friade till Åsa Hagelstedt i TV, 2010. Själv tyckte jag att det var en jäkla kul grej – att manifestera min kärlek på det sättet.

Vad är senaste nytt när det gäller Åsa och dig?

– Vi firade tolvårig bröllopsdag i somras. Annars är det inte så mycket nytt, men det är väldigt stabilt och väldigt fint!

Hur gick det till när ni träffades?

– Åsa gick ut med någon sorts efterlysning, jag tror att det var på Facebook. Hon ville träffa folk som ville hitta på roliga saker. Då svarade jag…

Vad svarade du, Lars?

– ”Vi kan väl gå på bio”. Och det gjorde vi…

Gick ni på ”När lammen tystnar”?

– Faktiskt inte, men definitivt ingen komedi. Vi såg “Bowling for Columbine”, en film som handlar om dödsskjutningarna på en skola i USA. Det var ingen romantisk komedi, precis. Det visades en förfilm också – ”När man dödat ett barn” – en film som byggde på en novell av Stig Dagerman. Trots det hemska vi såg på vita duken lyckades vi utveckla känslor för varandra, Åsa och jag.

Hur lång tid tog det innan ni flyttade ihop?

– Tre år!

Vad gör Åsa älskvärd?

– Hon är väldigt rolig och nyfiken, hon vill lära sig saker och veta saker. Det har vi gemensamt – och det gör att det blir kul. Sedan är hon väldigt bra på att lösa problem. För henne är det så självklart att hon klarar av grejer. Jag är mer så att ”det finns proffs”, (skratt).

På vilket sätt är det en fröjd att vara ihop med dig?

– Jag är nog rätt påhittig och bra på att hitta på saker som kan göra livet lite roligare. Jag kommer med förslag, köper biljetter, sådana saker.

På vilket sätt kan det vara pest och pina?

– Jag kan ha mina dåliga dagar med taskigt humör. Jag är inte rolig när jag är arg, (skratt). Då sänker sig mörkret över huset. Ibland gör man bäst i att säga: ”Nu tar vi ett litet break, så tar jag en långpromenad, och så pratar vi ut när jag kommer tillbaka”.

Bor ni pampigt?

– Vi bor i en tvårummare på 70 kvadrat. Helt lagom.

Från vilket rum har ni härligast utsikt?

– Vi har en liten balkong. När man sitter på den och böjer sig lite till vänster så kan man se Årstaviken.

Vilket land kan du tänka dig att emigrera till?

– Jag är glad om jag slipper, men om jag måste så sticker jag nog iväg till Irland. En av mina bästa kompisar bor där. Han talar så väl om den gröna ön.

Har du kommit fram till vad livets mening är?

– Ja, det har jag, jag har löst gåtan.

Låt höra!

– Gör skillnad på ett positivt sätt. Bry dig om din omvärld. Gör något gott inte bara för dina närmaste. Försök även göra något gott för det som har med klimat, krig och fred, rättvisa och sociala orättvisor att göra. Att försöka göra livet bättre för många, det är meningen med livet.

Slutligen Lars, vilken är den bästa stunden på din dag?

– Det är lite olika. När jag spelar innebandy så är det då. Det gör jag onsdagskvällar och lördagsförmiddagar. Sedan är det varenda dag man vaknar. Äntligen en ny dag, liksom!

FOTO: TT/Arkiv