Tommy Nilssons kamp som pappa – försöker ändra sig: ”Dåligt samvete”

Efter reklamen: Christian Bauers förvirring på röda mattan: ”Rawdogga?!”

Läget, snygging?

– Läget är jättebra! Jag har kommit upp i den beaktansvärda åldern av 65. Kroppen börjar säga: ”Vänta, kan du inte bara sätta dig ned?”, men huvudet är på skaft! Jag älskar att skriva musik och att hålla på med det.

Visst har dina texter ett större djup nu jämfört med för tjugo år sedan?

– Ja, det blir så när man kliver över 50. När man ser saker omkring en så försöker man förstå varför planeten ser ut som den gör. Det märks nog i texterna. När man är mellan 20 och 35 år så vill man ligga på listor och bli hyllad, man bryr sig nästan inte vad man sjunger. I den här åldern är framgång något annat. Man känner att man förtjänar att få uttrycka det man verkligen känner.

Mår du bättre nu än tidigare i livet?

– Ja, faktiskt! Jag tycker att jag hamnar mer och mer rätt. Precis idag ska jag få en ny lokal som jag ser fram emot att komma in i. Där kan jag jobba med musik på ytterligare ett sätt. Jag kan bli självförsörjande, ha grejerna uppställda och spela när jag vill. Det finns alltid saker att se fram emot och glädjas åt och när man kryper över en viss ålder så känner man att man inte behöver vara så ängslig. Man säger vad man tycker. Förhoppningsvis har man blivit klok. Man blir bättre på att lyssna och man blir bättre att uttrycka det man känner.

Där bor Tommy Nilsson med sambon Linda

Hur långt ut på vischan bor Linda och du?

– Vi bor mitt emellan Åkersberga och Norrtälje. Det är ett litet "place" som heter Roslags-Kulla. Vi trivs jättebra, vi har bott där i tio, tolv år. Lantligt. Både Linda och jag har många människor runt omkring oss när vi jobbar. Det är jätteskönt att komma hem och känna lite lugn och ro.

Vad gör Linda till kvinnan i ditt liv?

– Jag var ganska trasig när hon kom in i mitt liv. Hade gått igenom en skilsmässa. Drack lite för mycket. Så kom det en tjej skuttande med en sådan fantastisk glädje och energi. Bara ett stort leende! Hon lyfte upp mig. Så är det fortfarande – varje dag. Linda är full av energi som jag behöver. Vi är verkligen varandras motpoler. Jag tror att hon behöver mitt lugn. Jag behöver hennes energi. Det är ganska bra det där…

Kämpar med papparollen

Är du lika bra pappa som du är artist?

– Man har alltid dåligt samvete, men ja, jag tror nog att jag blivit bättre pappa med åren. Det blir så. Man försöker hela tiden göra sig av med dåliga. Jag tror att jag är en bättre pappa än jag var för 45 år sedan när Angelica kom. Det som vara svårt är att få ihop det där jätteknasiga livspusslet. Linda jobbar på samma sätt som jag gör, hon är musikalartist. Ibland är hon borta. Ibland är jag borta. Ibland är det svårt att få ihop allt, men vi kämpar på och gör vårt bästa. Sedan räcker man ändå aldrig till, (skratt). Det spelar ingen roll hur man gör, det blir ändå fel, men jag tror att jag är bättre på att se andras behov än förr om åren. När man är ung är man lite mer upp i sig själv.

Är du en grubblare?

– Ja, det är jag nog. Eller snarare drömmare. Grubblare känns mer som att hela världen är emot en… Jag drömmer mycket, jag dagdrömmer mycket. Jag lever lite i det blå!

På vilket BB såg du dagens ljus?

– Jag undrar om det inte var Karolinska. Jag är född i Matteus församling. Solna. Det måste ha varit där…

Berätta om dina föräldrar!

– Jag har en styvfar som fortfarande lever. Däremot är både mamma och pappa borta sedan länge, tyvärr. Vi var en vanlig familj. Jag var idrottsgrabb. Styvfar, som jag levde med, önskade att jag skulle bli fotbollsspelare eller basketspelare. Ingen hade musikalisk bakgrund.

Efter reklamen: Mikael Sandström avslöjar nya detaljer i relationen med Lotta Engberg: ”Sex"

Vad finns det att säga om din biologiska pappa?

– Honom träffade jag aldrig, han försvann när jag var ett år. Mamma och pappa skilde sig. Sedan dess såg jag honom aldrig mer. Han försvann. Flyttade…

Mamma, då?

– Hon var fantastisk! Vi levde ihop, hon och jag. Hon kämpade mycket för att få ihop det för oss. Fin, varm, omtänksam. Jag har mamma att tacka för mycket.

Hur gick det till när du fick ditt stora genombrott?

– Det beror på vad man menar. I början av 80-talet åkte jag till Frankrike och var där i nästan fem år. Där, i Benelux-länderna, blev jag popstjärna. Där och i Japan. Det var ett stort genomslag som ingen uppmärksammade här hemma. För svenska publiken dröjde det fram till slutet av 80-talet. Det var då som jag kom in i folkhemmet och blev etablerad.

Var det roligt att vara flickidol?

– Ja, det var det väl, (skratt). Hellre det än inte, men det är svårt att förhålla sig till sådana saker. Jag fick hybris och blev lite väl fåfäng. Inte så nyttigt…

Tycker du att det är läbbigt att komma upp i åren?

– Jag försöker att se det så här… Nu är jag 65. Jag har kompisar som fallit ifrån. Det kan hända vem som helst, det kan hända när man är 22. Det låter lite klyschigt, men man måste faktiskt bara leva nu. Det enda vi kan vara säkra på är att vi en gång ska dö. Det gäller att försöka göra något fint av tiden vi har. Och jag menar, tänk om det finns något annat, tänk om det gör det! Då har man gått omkring och oroat sig helt i onödan. Och finns det inget annat så behöver man inte oroa sig för det heller för då är det ändå slut. Jag tror att det gäller att försöka förhålla sig till allt som händer på ett bra sätt. Jag försöker i alla fall. Jag är varken skitglad, jätteledsen eller ledsen. Jag försöker leva någonstans mitt emellan.

Vad väntar runt hörnet?

– En kyrkoturné som heter ”Öppna din dörr”. Trettio kyrkor. Vi börjar i oktober. Gör fem kyrkor i veckan. Sedan ska jag till Finland en sväng. Sedan är det jullov. Då ska jag inte göra så mycket. Inga julgrejer. Sedan börjar nästa år. Då ska jag skriva mer musik och göra sommarturné. Det finns många saker i min pipeline!

Slutligen Tommy, vad skulle du välja: gå på kyrkkaffe med en samling pirater, plinga på Mona Sahlins dörr mitt i natten och fråga om du kan få låna en femhundring eller skälla ut en vattenkammad skitunge på torget i Åre?

– Jag tycker nog att allt det där låter rätt lockande, men det får nog bli piratkaffet. Mona är en skön tjej! Hon ska få sova och skitungen växer nog till sig.

FOTO: TT