Tommy Körberg trodde att han skulle dö – talar ut om mörka tankarna

Hurra, hurra, hurra! Tommy Körberg har fyllt 75 år, en ålder han inte ens trodde att han skulle nå. I en intervju med Hänt berättar nu den omåttligt folkkära artisten om hur han ser på att åldras och varför han inte trodde han skulle bli över 55.

Grattis Tommy! Du fyller 75!

– Usch ja!

Usch ja, är det känslan?

– Nej, jag trodde inte jag skulle bli så gammal. Jag hade någon sorts idé kring att jag blir 55. Det trodde jag när jag var 20, men jag kom till 55 och nu är vi 20 år senare.

Varför trodde du så?

– Jag vet inte... Jag hade väl existentiell ångest eller något sånt som man har när man är 20.

Födelsedagen kommer tillbringas på scenen, platsen som Tommy trivs allra bäst på.

– Jag repeterar inför premiären på min turnéshow som heter Grand finale, säger han.

Blir det inget firande med familjen?

– Jo det hoppas jag. Vi är nog i stan iallafall, för vi bor här nere på landet nu men jag flänger fram och tillbaka. Pendlar som alla vanliga människor.

På landstället i Trosa skärgård väntas Tommy och familjen tillbringa stora delar av sommaren. Men det blir även turné.

Varför heter den Grand finale, är det ett avslut?

– Det är bara för att alla ska bli nyfikna innan jag dör. Det är ju en resumé men det låter så jävla tråkigt. Grand finale, det finns något storslaget över det. Jag har gjort den i Stockholm och sen i Göteborg. Så nu gör vi 15-16 gig från Malmö till Luleå.

Han fortsätter:

– Jag brukar ofta jobba på min födelsedag, när jag fyllde 70 stod jag på scenen. Jag satt och pratade med Claes Malmberg, för han var här och så sa vi det att det är 5 år sedan. Då sa vi att tiden går för fort.

Att åldras är inget Tommy känner sig speciellt berörd över, däremot har åldern satt sina spår på kroppen menar han.

– I huvudet är jag fortfarande en barnrumpa men kroppen, detta maskineri man ska gå och bära på, den börjar protestera lite mer än vanligt. Det är flåset, jag har genomgått massor av operationer och skit med rehab. Men jag har tappat lite flås så jag får jobba upp det igen. Det märks om jag ska gå längre bitar då kan jag bli väldigt andtruten som det heter.

Hur känns det att åldern gör sig påmind?

– Det bryr jag mig inte så mycket om. Rösten är kvar så, så länge rösten är kvar är jag i prima form.

FOTO: Anna-Karin Nilsson/Expressen/TT