Titti Schultz om bruten vänskap, pojkvännen Erik och framtiden

Titti Schultz, 49, har rösten alla känner igen.

Hon har utsetts till Veckans kex i Aftonbladet Klick! som produceras av Hänt-redaktionen.

Din spontana reaktion när vi hörde av oss om den här utnämningen var ett jättegarv?

– Ja, jag går inte runt och tänker att jag är ett kex. Jag tycker jag blir snyggare med åren, men jag går inte runt och tänker kex.

Hur känns det att ändå vara Veckans Kex?

– Jag kommer att gå runt en hel vecka och njuta av att vara Veckans Kex, sedan hoppas jag att jag kan landa mjukt i min vanliga vardag igen.

Hur kexig tycker du att du är på en skala och varför?

– Vad är då ett kex? Här blir jag plötsligt svensk, om skalan är 1-10 så skvalpar jag nog i mitten någonstans. Vissa bra dagar kan jag säkert skjuta iväg till en åtta. Om vi pratar personlighet hoppas jag att jag ligger runt sju.

Om vi ska snacka jobb förmodar vi att du trivs som fisken i vattnet med att vara programledare för P4 Extra?

– Jag gör verkligen det. Det är så roligt på så många sätt. Jag märkte sista dagarna på semesterveckan att det var verkligen dags att gå tillbaka till jobbet. Hjärnan var påkopplad, jag tänkte innehåll och vilka gäster jag ville ha. Längtan kom, det är nog ett bevis på att jag har det bra på jobbet.

Finns det några andra jobbmål för dig?

– För mig själv så har jag mål uppsatta, men just nu är målet att göra P4 Extra, jag har många tankar och visioner kring det programmet. Sedan har jag försiktiga tankar kring vad jag skulle göra om jag inte var på P4 Extra, men så har jag tänkt i hela mitt liv. Men det är absolut inget jag säger högt i det här läget. Jag går runt och funderar för mig själv och rätt vad det är så börjar jag smida mer konkreta planer och det har funkat tidigare.

Så du sitter still i båten?

– Verkligen. Det kan nog gunga till i den där båten, men jag är nöjd med själva båten.

När gjorde du bort dig senast?

– Jag gör bort mig lite grann mest hela tiden tycker jag. Jag kan vara lite spontan, då kan det kan bli lite starka reaktioner. Men jag känner inte att jag har gjort något praktfiasko den senaste tiden. Tricket när man gör bort sig är att skratta först och skratta högst och liksom äga situationen. Det är tricket, då blir det inte så jättejobbigt.

Hur har sommaren varit?

– Den har varit otroligt lugn. Jag har inte gjort någonting. Vi har varit på landet och träffat släktingar och vänner, sedan drog vi till Dalarna en sväng och hälsade på Eriks familj. Det har varit den lugnaste sommaren någonsin. Jag är så klar med den här sommaren, jag vill inte ha en pandemisommar till! För mig är det helt otänkbart att resa även om man får och kan följa restriktioner. För mig finns det liksom inte och nu sitter jag i Stockholm och smittan ökar igen. Jag sliter mitt hår för jag är så jävla klar med pandemin, jag vill verkligen att det ska ta slut. Jag har också sett så många exempel på där folk inte förstår att det handlar om vad var och en gör för varandra. Det är så lätt att få en präktighetsstämpel, men det tar jag så gärna.

Ja, vi såg på sociala medier att du ruttnade lite på folk som dragit utomlands?

– Ja, och när jag säger till så får jag mothugg och så är det varje gång jag intar den här inställningen som många anser vara präktig. ”Herregud, man kan ju resa, vi tänker på allting”. Så säger alla och tänka sig, ändå så fortsätter smittan att öka. Det är jättekonstigt... Jag tycker folk är otroligt naiva och det gör mig förbannad!

Exakt hur stora ägg är vi som gör den här intervjun över telefon från Italien?

– Haha! Jag vill inte säga två stora ägg och jag har andra människor i min närhet som jag tycker om som också är ute och reser och som gör val jag inte hade gjort. Jag är inte facit, det vill jag ändå tillstå.

Nyligen berättade du att du tröttnat på att ha för mycket besök på ditt och Eriks sommarställe?

– Ja, haha! Det innebär att ingen av mina vänner som har kommit hit inte har sagt när de kommer och aviserar när de ska åka hem. Jag tror det har slagit lite fel, jag tycker någon mer av mina vänner hade kunnat komma förbi i sommar, jag lyckades lite för bra med det där.

Många par ryker ihop på semestern när de tvingas umgås med varandra lite för mycket. Har du och Erik lyckats hålla sams?

– Vi har lyckats ganska bra, men vi ryker ihop. Eller det blir lite irritation, det är som ett tomtebloss som flammar upp och sedan lägger det sig. Men det är inga stora saker, det är mer ”varför tog du inte in tvättställningen när det började regna?”. ”Varför gjorde inte DU det?”. Det är mer på den nivån och inte värre än så.

Vi läste nyligen att du bröt med sju personer för ganska många år sedan?

– Det var när jag nosade på en vägg, jag hade klara symtom på utbrändhet. Då insåg jag att det fanns personer i min närhet som bara tog energi. Jag kan verkligen rekommendera att ta tjuren vid hornen och göra slut. Det var två som inte riktigt förstod vad jag menade när jag förklarade, men i övrigt så tog de det ganska bra. Många av dem är fortfarande trevliga bekanta, men jag investerar inte så mycket tid. Numera är det mer ”hej, hur är läget?”.

Vi läste också att du sa att man kan ”fasa ut” folk?

– Det kan man och det är det smarta sättet. Om man inte hör av sig och engagerar sig så märker man vilka som inte heller hör av sig och engagerar sig tillbaka.

Det låter ganska modigt att göra slut med vänner?

– Det var jätteläskigt och otroligt obehagligt. Jag började samtalen med ”nu ska jag göra något jag aldrig har gjort förut och jag vet inte alls hur det här kommer landa”. Man kunde inte heller säga att ”du ska inte ta det här personligt”. Men det blev bra till slut.

Du går förresten igång på operationer och kirurgi – det är en annorlunda passion?

– Det är det kanske. Jag är mycket inne på ett Instagramkonto som heter ”Liket efter döden”, det är helt fruktansvärt, men väldigt spännande. Det är några patologer och rättsläkare som förklarar saker väldigt sakligt. Sedan har jag en app i min padda där man kan operera, man kan till exempel operera ett knä. Jag tycker det där är väldigt kul. Jag har haft förmånen att vara med vid tre tillfällen när man har opererat andra personer. Det är viktigt att poängtera att det har varit med patientens godkännande och jag har skrivit på papper om tystnadsplikt på samma sätt som läkarna har. Jag kan inte berätta någonting, men jag kan till exempel säga att jag har varit med om en hjärtklaffoperation på en äldre man.

Det låter som sådana där foodies som vill sitta vid chef's table och se när kockarna lagar mat, fast du vill se en hjärtoperation?

– Ja, exakt. Det har varit så spännande och jag har också fått bombardera dem med frågor. Enda gången de bad mig vara tyst var när de skulle sy fast den nya hjärtklaffen. Min fascination är inte när de skär i folk utan att de faktiskt kan ”laga” människor. Skulle jag få ett nytt liv så skulle jag bli kirurg, lätt!

Det här med att du inte vill ha barn orkar vi nästan inte ta upp längre. Och du orkar väl knappt prata om det en gång till?

– Jag är så less på den frågan, det har varit mitt liv i snart 50 år.

Men då skiter vi i den, kort och gott?

– Tack! Tack!

Foto: TT