Så gick det sen för deltagarna i Sveriges mästerkock 2022

I veckor har de kämpat om att bli Sveriges mästerkock. Men dessvärre räckte det inte hela vägen till final. Hänt har kollat hur läget är med sex av årets starkaste profiler.

Varför fattade du pennan och sökte till Sveriges mästerkock?

– Jag har kollat på programmet hur mycket som helst. Förra året kom två bekanta ”hela vägen”. Innan trodde man att ”det där kan inte vara jag”, men när mina vänner kom med kände jag att ”det där kan fasiken vara jag”.

När föddes ditt intresse för matlagning?

– Jag har alltid älskat mat. Mina föräldrar har alltid lagat mycket mat. Pappa har jagat och jag har haft närheten till mat på alla håll och kanter.

Vad är det godaste du vet?

– En riktigt god köttbit. Gärna med ett glas vin. Det är det bästa jag vet!

Vad i matväg är underskattad?

– Lammkött. Folk tror att det smakar kofta, liksom. Folk är skeptiska till det.

Vad är ditt starka kort när det gäller matlagning?

– Klassiskt svenskt!

Vad är det värsta du ställt till med på temat köksskandal?

– Det här kommer jag få sota för… En gång, när jag var ung och hade party hemma, klättrade en tjejkompis in i vårt kylskåp. Vi spelade in en liten film där. Det här är ett stort hörnkylskåp. Man får plats med tre dryckesbackar längst ner. Kylskåpsdörren är fortfarande lite sned…

Drabbades din vän av svåra köldskador, dessutom?

– (Skratt). Nej, vi låste inte in henne. Det var bara för en bild. Sedan var det klart, liksom.

Vad är det mest anmärkningsvärda som hänt bakom kulisserna på Sveriges mästerkock?

– Jag blev lite ledsen för jag bjöd hem Marcus i ett avsnitt, men det kom inte med, det klipptes bort. Jag frågade om han skulle tacka ja om jag bjöd hem honom på middag. Jag fick inget direkt svar, dock.

Blir du igenkänd på gator och torg?

– Ja, och det tycker jag är roligt. Vissa känner igen mig direkt, andra har svårt att placera mig. Nu senast var det någon som sa: ”Visst har jag sett dig i Borås?”

Vilket är ditt starkaste barndomsminne?

– Farmor och farfar hade konditoriet som pappa och hans bror nu äger. Runt jul gjorde vi praliner och marsipanfigurer, jag var med och hjälpte till. Stämningen var mysig, vi tillverkade de här handgjorda figurerna medan radion var på i bakgrunden.

Vilken händelse i ditt liv har präglat dig mest?

– Jag vet inte riktigt, jag har haft ett väldigt fint liv.

Vad är senaste nytt på din kärleksfront?

– Jag kilar stadigt sedan tolv år tillbaka. Vi träffades redan i gymnasiet.

Vilken är din coolaste kändismerit?

– Jag är ganska dålig på båda namn och ansikten, men jag har en riktigt rolig grej om Edward Blom. Honom har jag träffat på en damtoalett!

Vad fan gjorde Edward på damernas?

– Det frågade jag också, (skratt). Han var väldigt stressad, han skulle hålla i en dryckesprovning. ”Det är så jäkla långt till herrarnas och jag hittar inte dit”, sa han. Han var väldigt noga med att förklara sig.

Vem är din bästis?

– Min absolut bästa vän är min mamma. Vi pratar i telefon varje dag. Hon är lika glad och energisk som jag är.

Har du funnit ditt drömboende?

– Nej, jag vill bo i hus, faktiskt. Stort hus med stor trädgård.

Hur bor du nu?

– Jag bor ganska fint i en trea med dubbla inglasade balkonger vid en hamn i Göteborg. Det är fint, men man ska alltid sträva efter lite mer. Trädgård hade varit härligt!

När skrattar du mer än vanligt?

– När jag umgås med mina kompisar. Vi har det vansinnigt kul.

Får vi se dig mer i TV framöver?

– Det får vi väl se. Jag skulle gärna vilja vara med i något mer, men familjen säger ”paus” just nu, de orkar inte riktigt med det här. Men kanske i framtiden. Gärna Hela Sverige bakar, Robinson och Farmen. Vem vet vart jag dyker upp härnäst!

Varför fattade du pennan och sökte till Sveriges mästerkock?

– Jag gjorde det egentligen mest som en rolig grej. Många kompisar och familjemedlemmar tyckte att jag borde söka och uppmuntrade mig att göra det. Så det var väl därför...

När föddes ditt intresse för matlagning?

– Efter gymnasiet. Jag snubblade jag in i restaurangbranschen på ett bananskal. Jag festade mycket och hade en kompis som var bartender. Han började lära mig att blanda drinkar och så där. När det var VM var det fullsatt på krogen – och plötsligt uppstod personalbrist. ”Kan du jobba?”, frågade någon. Jag som inte ens hade hällt upp en öl hoppade in – och på den vägen är det. Med tiden fick jag upp ögonen för matlagning och hela den biten.

Vad är det godaste du vet?

– Grillat. Det är så mycket runtomkring som tilltalar. Umgänget. Att tända grillen. Att dricka bärs. Att käka några riktigt bra revbensspjäll. Men det måste vara på sommaren…

Vilken maträtt tycker du är underskattad?

– Falukorv och stuvade makaroner.

Vad är det värsta du ställt till med på temat köksskandal?

– Dumma grejer händer alltid när man druckit lite, (skratt). Detta var hemma hos mig. Efterfest. Jag tog på mig att fixa nattkäk och hittade räkor i frysen. ”Det här kan jag fritera”, tänkte jag, för fritösen stod framme. Det jag inte tänkte på att man inte kan stoppa ner frysta räkor i en fritös. Vatten och varm olja går inte ihop, då blir det inga roliga grejer... Som tur var började det inte att brinna, men fritösen blev som en vulkan. Det böljade upp olja på bänken och golvet – och att få bort olja är inte det lättaste. Det var verkligen en katastrof!

Blir du igenkänd på gator och torg?

– Inte kanske på gator och torg men när jag går och handlar. Då blir jag stoppad minst fem gånger vilket är väldigt kul.

Vilket är ditt starkaste barndomsminne?

– När jag var liten älskade jag det som hade med rymden att göra. Rymdskepp och så. Vi reste till Florida en gång och gick på Canada Space center. Där fick man se allt man sett på film och dokumentärer. Verkligen en barndomsupplevelse!

Vad är senaste nytt på din kärleksfront?

– Oj, det är inget nytt där. Sorgligt!

Vem är din bästis?

– Jag har fyra: Filip, Andreas, Daniel och Valdrin.

Är ni ett kompisgäng?

– Ja, det kan man säga. Lite halvt. Andreas är bartendern som introducerade mig till baren. Filip är min personliga fotograf när det kommer till matbilder och Daniel är en gammal barndomskompis som numera är min pianist kan man väl säga. Valdrin är den som hajpar mig, jag vet inte vad jag hade gjort utan honom.

Har du funnit ditt drömboende?

– Nej, just nu bor jag hemma hos morsan och farsan. Planen är att flytta till Stockholm.

När skrattar du mer än vanligt?

– Det är väl egentligen när vi driver med varandra på jobbet.

Är det högt i tak där?

– Ja, extremt.

Får vi se dig mer i TV framöver eller är det slut i rutan nu?

– Jag hoppas det. Det här är nog inte det sista ni sett av mig.

Varför fattade du pennan och sökte till Sveriges mästerkock?

– Därför att jag tycker om att laga amt. Min omgivning har alltid sagt att ”du borde söka, du skulle platsa”. Till slut skickade jag in en ansökan, trots att jag tycker att det här med TV är en ganska konstig sak att utsätta sig för i vuxenlivet. Att bli dömd och bedömd, det känns egentligen rätt avlägset!

När föddes ditt intresse för matlagning?

– Ganska tidigt i livet. Sedan har det varit ett ”sovande intresse” – fram tills jag själv fick familj och barn.

Vad är det godaste du vet?

– Rödbetssoppa.

Är det typisk ukrainsk maträtt som du är uppvuxen på?

– Yes!

Vilken maträtt tycker du är underskattad?

– Kåldolmar, typ. Väldigt gott.

Vad är ditt starka kort när det gäller matlagning?

– Att jag är flexibel. Och när jag misslyckas så ger jag inte upp. Ibland känns det som att det är meningen att man ska misslyckas.

Vad är det värsta som du ställt till med på temat köksskandal?

– En gång glömde jag ett bröd i ugnen. Jag tog en promenad och möttes av en svart kolbit i ugnen, (skratt). Men det gick bra. Brandkåren behövde inte rycka ut.

Vad är det mest anmärkningsvärda som hänt bakom kulisserna på Sveriges mästerkock?

– Det är väl ingen som ställt till med någon skandal, men det som är kul är att vi haft ett sådant bra ”häng”. Det har varit högt i tak. Våra samtal har handlat om alltifrån mat till allt som man kanske inte vill att andra ska höra, (skratt). Vi har blivit väldigt bra vänner. Jag har blivit så otroligt bra kompis med Jimmy. Vi har träffats och lagat mat tillsammans och han har bjudit mig på sina dumplings. Tänk att det blivit så här! Jag är sjuksköterska på landet, han är hipp copyrighter på Söder. Vi har verkligen hittat varandra och haft det så mysigt och bra ihop. Det är väl det mest anmärkningsvärda i sammanhanget…

Blir du igenkänd på gator och torg?

– Ja, det blir jag. Det är jättekonstigt! Nu ska jag berätta en riktigt märklig sak. Häromdagen var jag i skogen och plockade Ramslök. Plötsligt kom det fram en gubbe ur en buske. Han hade gömt sig där och spanat. Han ropade: ”Det är ju du som är mästerkocken!” Jag får inte ens vara ifred i naturen, (skratt).

Hur ser TV-medaljens baksida ut?

– Det finns nog ingen baksida. Inga dårar har hört av sig – ännu så länge. Det är bara jättegulliga människor som kommer fram. Senast, när jag var och handlade i affären, kom det fram en kvinna och sa: ”Du måste öppna en ukrainsk restaurang!” Faktum är att jag gjort en del välgörenhetsgrejer för Ukraina, jag har sålt matlådor på torget och så där. Hittills har jag samlat in 250 000 kronor.

Vilken händelse i ditt liv har präglat dig mest?

– Flytten till Sverige. Att byta land och att börja om på ny kula. Det är ett nytt sätt att leva. Jag flyttade till Sverige när jag var 21 år. Det är 17 år sedan.

Hur kom det sig att du flyttade?

– Det var på grund av min man. Jag träffade honom i Ukraina, han läste ryska på universitetet. Själv läste jag japanska. Vi träffades där och hade mycket gemensamt. Vi bodde i Ukraina ett par år, sedan kom vi hit för att testa det här livet. Vi trivdes otroligt bra och blev kvar.

Hur är Ukraina – när det inte är krig där?

– Som vilket europeiskt land som helst. Otroligt mycket historia. Mycket moderna saker. Rik matkultur. Fin natur.

Hur berörs du av kriget?

– Mamma är där. Mamma och bror…

Befinner de sig i en fredad zoon?

– Nej, det finns inte längre någon fredad zoon, det är farligt överallt. Vi hörs på chatt mest hela tiden...

Planerar de att dra därifrån?

– Nej, för det går inte. De är fast. Det är jättehemskt, jag har en ständig oro i magen. Senaste tiden har det varit undantagstillstånd härhemma. Min man och jag försöker ta hand om varandra och trösta varandra. Det har varit väldigt tufft.

Vilket är ditt starkaste barndomsminne?

– Det är nog när jag fick min lillebror när jag var fem år.

Då var lyckan total, eller?

– Nej, (skratt). Jag var inte nöjd, jag kände mig bortprioriterad, men det löste sig längre fram. Då var det ändå ganska kul!

Vilken är din coolaste kändismerit?

– Jag är liksom inte så bra på stjärnor. Jag har säkert träffat flera stycken utan att veta om det. Nyligen var jag med i ”Efter fem”. När jag väntade på min tur så kom det in en kvinna och började prata. Hon sa att hon var med i Lets´s dance. ”Mia Parnevik heter jag”, sa hon. Jag ursäktade mig för att jag inte visste det och hon sa glatt: ”Men det gör ingenting!”. Jag tittar typ aldrig på TV, jag känner inte igen några kändisar.

Har du funnit ditt drömboende?

– Ja, absolut! Vi bor i en Skånelänga som är från slutet av 1800-talet. Vasstak. Väldigt pittoreskt. Folk som kommer hit tycker att det påminner om ”en Astrid Lindgren-värld”. Visst är det trångt med tre barn i ett litet hus, men vi har det bra. Snart flyttar förhoppningsvis barnen hemifrån och då får vi mer plats.

Får vi se dig mer i TV framöver?

– Det tror jag inte, men om jag blir inbjuden till Nyhetsmorgon så är det klart att jag kommer dit. Annars är TV inte viktigt för mig, jag har inte några sådana ambitioner.

Varför fattade du pennan och sökte till Sveriges mästerkock?

– Det var högst personligt. Familj och vänner har alltid sagt att det jag gör i matväg är gott, men jag ville ha ett kvitto på att det verkligen var sant.

När föddes ditt intresse för matlagning?

– I grundskolan. Man såg fram emot hemkunskapen. På den tiden var det ett annat klimat. När man kom hem från skolan var det att laga käk som gällde. Det var så man gjorde. Det där har väl förändrats mycket. När mina barn kommer hem så ställer de sig inte och lagar mat, de väntar i stället på att mamma eller pappa ska komma hem…

Vad är det godaste du vet?

– En väl tillagad köttbit.

Skjuter du dig hellre i foten än blir vegan?

– Ja, alla dagar i veckan. Att bli vegan finns inte på kartan.

Vilken maträtt tycker du är underskattad?

– Stekt falukorv med stuvade makaroner. Det kan vara bland det godaste som finns!

Vad är ditt starka kort när det gäller matlagning?

– Kött.

Står du vid grillen dagarna i ända?

– Ja, det gör jag. Jag har precis införskaffat en ny grill på 160 kilo. Den går varm dagligen.

Är du värre än Solsidan-Fredde?

– Ja, det skulle jag vilja påstå. Häromdagen skulle vi käka falukorv. ”Grillen”, tänkte jag. Jag tycker om att stå där ute, det är mysigt.

Vad är det värsta som du ställt till med på temat köksskandal?

– En gång, när jag skulle fritera, brände jag ner ett helt kök. Det tog eld i kastrullen. Du vet, jag satte plattan på full fräs… Som tur var hade jag inte på köksfläkten. Då hade jag nog inte haft något hus kvar idag.

Blir du igenkänd på gator och torg?

– Absolut – och för det mesta är det roligt. Det jag tycker är jobbigt är när jag köper frysta köttbullar. Alla tänker nog att ”han handrullar väl köttbullar”, men även jag tycker att det kan vara gott med färdiga köttbullar efter en hård dag på jobbet. Ibland har man fan tänkt att ”jag får skicka in frun på ICA nästa gång – som bulvan”.

Vad är senaste nytt på din kärleksfront?

– Vi har varit tillsammans i 20 år. Jag är kärare idag än när vi träffades. Sara är för jävla bra. Utan henne skulle mitt liv se väldigt annorlunda ut. Hon är min stöttepelare. Hon är även den som hejdar mig när jag drar iväg för långt…

Har Sara förbjudit dig att skaffa en till grill?

– Nej, faktiskt inte. Vi har en rätt bra deal. Hon tycker om att shoppa saker. Jag säger inte nej, jag bara hänger med på tåget.

Hur gick det till när er vägar korsades?

– Vi träffades på en fest. Så blev det så här. Det var väl lite halvkänsligt på den tiden för jag var 20 och hon var 15. Det sjuka är att hennes pappa var ”föräldrarvandrare” i Norrtälje. Han hade stått ut med mig i flera år när jag hade ränt runt på stan och småsupit och rökt. Sedan skulle man hem till honom. Det blev rätt krystat. På lång sikt var det ändå en lyckoträff.

Vilken är din coolaste kändismerit?

– Jag har Frank Anderssons jacka.

Hur kommer det sig?

– Han och min farsa bodde ihop i många år. Det var innan jag blev till. Min far och han var med om en del saker som jag nog inte vill veta vad det var. Hur som helst blev jackan kvar…

Vem är din bästis?

– Nu gäller det att säga rätt, annars kanske jag får en massa ovänner. En som jag hängt ihop med sedan jag var liten är Christian. Han har alltid funnits med. Han är ungefär som mig, vi är rätt lika till sättet.

Har du funnit ditt drömboende?

– Ja, absolut. En liten gård utanför Norrtälje. Jag odlar mycket, har växthus och ett stort trädgårdsland. Höns har vi också.

Vad är det mest traumatiska du varit med om?

– Jag har varit med om så jävla mycket tokigt. En sak som drabbat familjen är ett självmord.

Berätta.

– Vår granne tog livet av sig i trappuppgången. När jag kom hem var han på väg att hoppa. Först förstod jag inte det. När jag kom hem såg jag direkt att det var något fel på Sara. ”Vad är det med dig?”, frågade jag. ”Du måste ut och titta”, svarade hon. Då gick jag ut – och precis då hoppade han!

Med rep runt halsen?

– Ja, han hängde sig i trapphuset. Polisen kom och jag fick hindra folk att komma in i trappuppgången. Det kanske inte var särskilt traumatiskt för mig, men för min fru var det hemskt. Vi fick sälja den där jävla lägenheten, hon tänkte på det där hela tiden...

När skrattar du mer än vanligt?

– När jag träffar mitt gamla grabbgäng. Vi har hängt ihop hela livet. När vi träffas så blir vi alla som fem år igen.

Säg en kändis du gillar!

– Glenn Hysén. Honom träffade jag en gång i ett VIP-tält på Gärdet. Skön lirare. Gillar bira. Jävligt jordnära. Trevlig kille, liksom. Han bjöd på sig själv. Självklart var jag tvungen att växla några ord och ta en selfie!

Är det slut i rutan nu?

– Det vet man aldrig, men jag kan nog tänkta mig att göra något mer. Absolut.

Varför fattade du pennan och sökte till Sveriges mästerkock?

– Jag älskar programmet och har kollat på det sedan jag var liten. Jag tycker att det är ett härligt familjeprogram. För mig kändes det ganska givet att söka in – även om jag gjorde det sista ansökningsdagen.

När föddes ditt intresse för matlagning?

– När jag var liten. Typ sex år. Jag gjorde mycket mat hemma, jag och mamma. Och så lekte vi ”Middagstipset”, ett program som vi spelade in hemma. Det här med TV var kul redan när jag var liten.

Vad är det godaste du vet?

– Jag gillar stark mat. Asiatisk thaimat är ett säkert kort.

Vilken maträtt tycker du är underskattad?

– Korv stroganoff. Det är fan gott, alltså! Jag ska göra det i veckan…

Vad är ditt starka kort när det gäller matlagning?

– Att testa olika saker. Jag är kreativ som person. Blir det dåligt så vet man ju det. Då kan man göra det på ett annat sätt nästa gång.

Vad är det värsta som du ställt till med på temat köksskandal?

– Det har med min syster att göra. När vi var små hade hon väldiga problem hemma, hon var rädd för att laga mat och hon gjorde fel hela tiden. En gång skulle hon göra taco. Mamma åkte till affären och sa: ”Du kan ju hälla i lite vatten under tiden så det inte blir torrt”. När mamma kom hem hade syrran hällt i en och en halv liter vatten! Det blev värsta ”tacosoppan”, (skratt). Jag fick rycka in, hälla ut vatten och fixa till det hela.

Vad är det mest anmärkningsvärda som hänt bakom kulisserna på Sveriges mästerkock?

– Jag kommer faktiskt inte på något. Vi var ett riktigt bra gäng. Inget drama eller någonting. Allt var frid och fröjd.

Blir du igenkänd på gator och torg?

– Ja, faktiskt. Jag jobbar ju på Max. Många kommer fram och säger att ”där är mästerkocken”. Det är roligt, så klart.

Hur ser TV-medaljens baksida ut?

– Jag har fått mycket hat på internet. Otroligt, men det visste man ju redan innan… Man ska inte läsa sådana saker, det är ju ändå bara idioter.

Flashback?

– Ja, och Facebook. Det skrivs både bra och dåliga saker. Många tycker att jag är ”lite manlig”. Det är väl för att jag är från Norrland. Sedan är det många som reagerar på att jag svär en del. Vad man än gör i TV så reagerar folk.

Vilket är ditt starkaste barndomsminne?

– Det har varit frid och fröjd, jag har haft en väldigt bra barndom med en fantastisk mamma som skjutsat mig fram och tillbaka till fotboll- och hockeyträningar. Mamma har alltid varit min största supporter.

Vad är senaste nytt på din kärleksfront?

– Vi har varit tillsammans i fem år, Allan och jag, så det rullar ju på, liksom. Det som är bra är att han älskar mat, vi lagar otroligt mycket mat ihop. Han är sjukt duktig, han skulle själv kunna vara med i Sveriges mästerkock. Han är nog snäppet vassare än mig!

Hur gick det när er vägar korsades?

– Han är från Stockholm, jag är från Ö-Vik. Jag flyttade till Stockholm 2017. Först bodde jag i Åre och pluggade där till event-manager, sedan hade jag praktik i Stockholm. Där blev jag liksom kvar. Man är less på en liten stad och syrran bor i Stockholm, så… Plötsligt dök Allan upp på gatan – och så var det klappat och klart!

Vilken är din coolaste kändismerit?

– Jag träffar Leif GW Persson ibland, han brukar handla av mig på jobbet. Han är min stammis!

Så Leffe gillar hamburgare?

– Ja, han älskar hamburgare.

Vem är din bästis?

– Nadja heter hon. Vi har kommit varandra otroligt nära. Hon är bara så rolig. En riktig karaktär. Tvåbarnsmamma, 28 år, ensamstående. Hon är fantastisk. Hon är min nyvunna vän på Max, men nu kommer jag faktiskt sluta på Max snart. Jag ska börja jobba i fastighetsbranschen. Så nu lämnar jag Max efter tolv år!

Känns det som att gå igenom en skilsmässa?

– Ja, faktiskt! Jag älskar företaget och alla kollegor. Det är därför jag stannat så länge. Det är tråkigt att lämna alla, samtidigt som jag är väldigt pepp på det jag ska göra nu. Det kommer bli bra.

Berätta om nya jobbet!

– Jag ska börja jobba med Helena som är med i programmet. Jag älskar Helena, hon har sådan energi. Det är sjukt roligt att umgås med henne. Hon har Bostad direkt…

Har du funnit ditt drömboende?

– Nej, det har jag inte. Och min kille vill gärna att vi flyttar till Norrland och bor ute på landet. Jag vet inte om jag är så sugen på det. Stockholm lär utgångspunkten!

När skrattar du mer än vanligt?

– När jag är på jobbet. Där skrattar jag sjukt mycket, där skrattar jag dagligen. Jag skrattar mycket hemma också. Jag skrattar väl hela tiden – förutom då jag sover.

Är det slut i rutan nu?

– Det vet man aldrig. Vi får se vad som händer!

Varför fattade du pennan och sökte till Sveriges mästerkock?

– Det var inte jag som sökte. Det var Clara, in kollega. Hon vet att jag gillar att laga mat och att jag älskar att tävla. ”Ska vi tävla om vem som går längst i Sveriges mästerkock?”, sa hon. Samma dag skickade jag in en ansökan, men det här bara en dimridå från Claras sida. Hon skickade aldrig in någon ansökan – och två månader senare hörde produktionsbolaget av sig till mig och sa att ”du verkar spännande”…

När föddes ditt intresse för matlagning?

– När jag flyttade hemifrån. Jag köpte snabbmat och insåg ganska snabbt att det blir både billigare och roligare om man gör maten själv. Annars har jag alltid älskat att baka, jag vann en tårttävling när jag gick i åttan.

Vad är ditt starka kort när det gäller matlagning?

– Lägger någon fram tio ingredienser så ser jag snabbt vad jag kan göra – och gör det. Jag behöver inte ha en startsträcka på tre timmar.

Vad är det godaste du vet?

– Pasta!

Vilken maträtt tycker du är underskattad?

–Vanliga köttbullar. Sjukt underskattat.

Vad är det värsta som du ställt till med på temat köksskandal?

– När jag var yngre och hade flyttat hemifrån så hade jag ett eget radhus. Det var skitkallt när jag gick ut och hämtade tidningen på morgnarna, papperssidorna var alldeles iskalla. Så jag la tidningen i mikrovågsugnen i fem sekunder och det funkade utmärkt. Jag gjorde så en veckas tid. Sjunde dagen glömde jag bort de fem sekunderna... Då började det brinna i mikron! Snacka om att jag fick rykande nyheter. Pappa var alldeles förtvivlad: ”Hur kan man vara så dum?” Men det var kul så länge det varade, (skratt).

Vad är det mest anmärkningsvärda som hänt bakom kulisserna på Sveriges mästerkock?

– Det måste ha varit då Alexander skar sig själv i fingret. Det var blod på förklädet och jag är inte så jätteförtjust i blod. ”Hur fasiken ska det gå med blodflödet?”, tänkte jag och började sjunga. Tack och lov togs inte det med i programmet. Jag tror inte att Melodifestivalen är min nästa sak att göra, (skratt).

Blir du igenkänd på gator och torg?

– Ja, och det är helt stört! I helgen grillade jag våfflor på ett shoppingcenter i Helsingborg. Gamla som unga tog kontakt. Leif Mannerström var också där. ”Shit, jag måste gå fram och ta en bild”, tänkte jag. Samtidigt sa Leif: ”Kom och sätt dig i mitt knä, Helene!” Och så tog vi en selfie.

Hur ser TV-medaljens baksida ut?

– Ja, det har den. I en TV-sekvens var jag skitnervös. När man är rädd så spärrar man ju upp ögonen. Jag gjorde det – och av detta någon gjorde en film på Tiktok och skrev: ”Man behöver inga skräckfilmer när man tittar på henne”. Jag tar inte skit, så jag skapade ett eget Tiktok-konto där jag la upp en dans mot mobbning. På kort tid har jag fått 10 000 följare – och jag är stolt över hur jag ser ut.

Vilket är ditt starkaste barndomsminne?

– Jag har alltid tyckt om djur. När vi var hos min pappas släkt i Härnösandstrakten så hade det precis kommit kattungar. De var så små, så söta, och jag vet inte hur mycket jag tjatade på mina föräldrar om att få en egen katt. Till slut kom det hem med Smulan, en liten kattunge. Det var ett stort glädjeämne!

Vilken händelse i ditt liv har präglat dig mest?

– När jag var yngre hade jag svårt för att stå framför folk och prata. Du vet, många människor är räddare för att prata än att dö, men efter gymnasiet var jag i USA ett år. Då lärde jag mig att stå inför publik och det stärkte mig enormt!

Vad är senaste nytt på din kärleksfront?

– Det är inte så mycket nytt där, jag har varit gift med Rickard i elva år. För ett par år sedan ville jag och sonen absolut ha hund. Rickard ville absolut INTE ha hund.

Så ni var två mot en?

– Ja, och plötsligt en dag – en lördagsmorgon – sa jag: ”Nu har jag köpt hund, nu åker jag och hämtar den”. Till saken hörde att en kollega på jobbet också ville ha hund, så hunden skulle vara dagtid på kontoret och sedan sova hemma hos henne. På helgen kunde jag och Knut ”hänga” med hunden. Så såg planen ut, men det gick två veckor. Sedan fick hunden flytta hem på heltid, (skratt). Nu har min man fått en ny bästa kompis!

Har du funnit ditt drömboende?

– Både ja och nej. Jag har flyttat in i min mans hus. Vi trivs jättebra, men på sikt vill hitta ett annat boende på Lidingö. Samtidigt har vi världens bästa sommarboende på Gotland. Vi bor precis norr om Ringmuren och ser havet från vårt stora sovrumsfönster. Det är det bästa som finns, att höra vågornas brus.

Vad är det mest traumatiska du varit med om?

– Detta hände när min son skulle födas. Man får ju två mätsaker på magen. Den ena mäter barnets hjärtljud, den andra mammans. Plötsligt såg jag hur bebisens hjärtljud minskade. Jag skrek och fick panik och läkaren sprang in i rummet. Det var otroligt traumatiskt. Lyckligtvis var det bara mätaren som hade rört sig lite åt sidan.

När skrattar du mer än vanligt?

– Du hör ju på det här samtalet, jag skrattar konstant. Jag skrattar nog hundra gånger om dagen!

Är det slut i rutan nu?

– Nej, det är klart att det blir mer TV! Självklart! Nu går jag omkring och väntar på nästa erbjudande. Att vara med i TV är det roligaste jag varit med om. Precis som med allt annat så tycker jag att man ska våga vara stolt över sig själv. Jag menar, om inte du är stolt över dig själv, vem fasiken ska då vara det? Det är min devis. Så sträck på ryggen och var stolt över dig själv – även om du får kritik av andra.