Suzanne Axells ilska mot SVT – därför lämnade hon Fråga doktorn

Hur mås det, Suzanne?

– Om jag ska vara ärlig känner jag mig rätt låg. Jag brukar inte vara det, men Svans har gått bort, vår katt. Det är tomt och tyst. Hjärtat är som ett stort tomt hål. Jag saknar honom jättemycket. Vissa säger att ”det var bara en katt” eller ”det var bara en hund”. Tänk om man skulle säga så om en mormor? Jag har levt med djur nästan hela mitt liv. Det är otroligt tufft, speciellt eftersom jag trodde att han var helt frisk. Det gick så fort. Det är tungt nu. Jag tänker inte skämmas för att jag älskar min katt. Han var en av mina bästa vänner.

Hur gammal blev Svans?

– Han var hittekatt från Roslagen. Ingen ville ha honom förutom vi. Han tiggde mat på nätterna och när vi skulle åka hem en höst så ville vi inte åka hem utan honom. Då var han kanske tre, fyra år. Detta var 2010. Hjälp mig att räkna. Han blev 16 år, kanske.

Vad sysselsätter du dig med en helt vanlig vardag?

– Mamma börjar bli till åren, hon behöver mycket hjälp och stöd. Jag är inte där varje dag. Så jäkla präktig är jag inte, men jag försöker hjälpa henne så gott jag kan. Häromdagen tog jag henne till frisören och så tog vi en fika efteråt.

Häromåret tackade du för kaffet och lämnade TV-huset. Då hade du varit programledare för Fråga doktorn i hela 18 år. 36 säsonger blev det. Vilket blev det bästa avsnittet? Du har 617 att välja mellan…

– (Skratt). Det är en himla svår fråga, hörru du, men att få bli vän med en världslegendar som Lennart Nilsson sätter jag väldigt högt. Han var enastående. Sedan tycker jag om alla dessa människor som kom dit och berättade om ganska svåra saker.

Var det någon specifik händelse som fick dig att lämna SVT-skeppet?

– Ja, det var det, faktiskt. Någon gång i livet känner nog alla att de kommer till vägs ände. När pandemin var som värst så pratade man om att alla skulle stanna hemma. Jag skickades upp och ner på Nacka sjukhus och härbärgen där folk satt och hostade. Detta var innan det fanns något vaccin. Jag vill inte framstå som bitter, men omtanken var om andra gällde inte mig. Jag åkte 160 mil i veckan under pandemiåren – mellan Stockholm och Umeå. Det togs för givet: ”Suzanne ska leverera!” Det här duttandet som en del programledare fått, det har jag aldrig fått. En kväll stod jag och väntade på ett tågbyte i Sundsvall. Det var 16 grader kallt och tågstationen var stängd. Jag stod där i 25 minuter och frös. Då kände jag att jag var klar. Det blev ett avgörande.

Har du kontakt med någon av kändisarna som besökte Fråga doktorn?

– Ja, då. Man hörs lite till och från. Många har jag fått väldigt stora förtroenden av. Kikki Danielsson till exempel. Hon är fantastisk. I programmet berättade hon om sin barndom, om hur hon lämnades bort. Jag blir fortfarande ledsen när jag tänker på det. Hela hjärtat kläms åt. Ibland slänger jag iväg ett e-post till Kikki. Ibland svarar hon, ibland har hon inte tid. Det hade varit roligt att träffa henne igen för jag gillar henne skarpt!

När träffade du Kikki allra första gången?

– 1984 i folkparken i Varberg. Jag var där för att göra ett reportage för Dagens Nyheter där jag jobbade då. Kikki var där hon sjöng i parken och var jättenyförälskad. Det fick hon tyvärr äta upp. Sedan dess har vi ibland stött ihop med varandra…

Kikki har varit singel i evigheter. Du däremot har kilat stadigt med Jörgen i närmare 40 år. Var någonstans möttes ni?

– I Roslagen. Det började som en sommarförälskelse 1976. Vi var pojkvän och flickvän innan vi flyttade ihop och sådana saker. Vi flyttade inte ihop en vecka senare, jag är inte sådan…

Och ni har inte gift er?

– Nej, och det kommer aldrig att ske.

Varför?

– Jag har inget behov av det, jag har aldrig haft några bröllopsdrömmar. Mina drömmar var tidigt att stå på egna ben, att tjäna mina egna pengar och att göra egen karriär. Det har jag skapat. Jag hade taskiga förutsättningar från barndomen, men jag lyckades mot alla odds. Jag är väldigt stolt över det.

När du var åtta år gick dina föräldrar skilda vägar. Blev det varannan-vecka-liv för dig då?

– Nej, pappa försvann och hörde aldrig mer av sig. Han skickade aldrig en födelsedagspresent, aldrig en julklapp. Han hittade en ny kvinna och så glömdes vi bort, allihop. Däremot hade jag en bra manlig förebild i min morfar. Han var fantastisk!

Vet du om din pappa är i livet?

– Han dog när han var 50, han rökte 200 cigaretter om dagen. Det var det som tog knäcken på honom.

Vem är din närmaste vän?

– På sätt och vis var det Svans, men jag har en kamrat – Eva-Britt – som jag lärde känna när jag var åtta år. Sedan har jag en kompis som heter Annica. Hon och jag lärde känna varandra utanför hissarna i Svenska Dagbladet-huset då vi skulle utbilda oss till journalister 1979. Mina systrar är också nära vänner. Jag har inga slit-och-släng-kompisar, jag är nog rätt vänfast. Jag har riktigt bra vänner.

Vem är skickligast hemmakock, du eller Jörgen?

– Jörgen. Han gillar att laga mat och tycker att det är roligt. Jag gillar att äta god mat, men jag tycker inte att det är roligt att laga den.

Hur ofta går ni på premiärer ihop?

– Inte jätteofta. Någon gång ibland. Vi lever ett hyfsat normalt liv…

Jörgen gillar inte kändisliv?

– Nej, han är inte så sugen på det. Nu har han precis seglat fyra veckor i Västindien. Han är lyckligt lottad, han gör andra grejer.

Slutligen Suzanne, vilken är den bästa stunden på din dag?

– Jag tycker väldigt mycket om tidiga kvällar då allt lugnat ner sig. Vi har öppen spis i vår lägenhet, så man kan tända några pinnar och känna den där goa doften av ved som brinner. Det finns inte mycket som slår det!

FOTO: Matilda Sandberg, TV4 play