Stefan Sauk blev lämnad av dottern: "Den totala krisen"
Hotell Amaranten ligger på Kungsholmen i Stockholm och är platsen för mötet med Stefan Sauk, 60. Jag har varit lite orolig över det hela. Han har ju ett rykte om sig att vara en sanningssägande man, rapp i käften och snabba, om än syrliga kommentarer och jag har varit lite rädd för honom genom åren ska erkännas. Jag är först. Han ska parkera om bilen och jag betalar för frukost.
Vi börjar vårt samtal där Stefan själv började, med att han föddes på BB Stockholm. Ett ensambarn med föräldrar som skilde sig när Stefan var 13.
– Det var väl inte så jävla roligt, de bråkade mycket och skildes på min inrådan. Jag växte upp med mamma i Täby Kyrby där vi blev kvar under hela min uppväxt. Jag träffade pappa på helgerna. Jag började träna karate när jag var runt 16, lärde känna en kille som var äldre och kulturellt intresserad. Han introducerade mig i filmens värld och vi hängde på Cinemateket och Filmhuset där vi kunde sitta och titta på film i timtal. Det gick att se åtta rullar per dag, tror jag.
Stefan fick inte den vägledning hemifrån som han kanske hade önskat. Hans föräldrar kom från vitt skilda bakgrunder och var väldigt olika. Fadern var en charmör som han fick bättre kontakt med efter skilsmässan.
– Jag minns när han låg på sin dödsbädd, jag hade köpt honom en kritstreckstrandig pyjamas eftersom han ofta sov halvliggandes i sina vanliga kläder och tänkte att han skulle få behålla sin integritet i den.
Skådisen hoppade av gymnasiet 1972 och jobbade som frisör i ett och ett halvt år för att sedan göra lumpen på KA1 i Vaxholm varefter han började köra taxi och utryckningsfordon. Ett tag tänkte han bli flygvapenpilot men blev inte antagen. Tankar på journalistik fanns även tidigt.
– Men sedan körde jag en kvinnlig skådis en natt i taxin. Hon tyckte jag skulle söka som statist så jag gick till Dramaten och fick bläddra i en tjock pärm bland alla andra och det funkade ju inte. Så jag frågade om jag inte kunde sitta och se hur det gick till. Så småningom blev jag regiassistent och sökte till scenskolan i Göteborg 1980.
Efter det var han anställd vid Göteborgs Stadsteater, flyttade tillbaka till Stockholm för att jobba där och träffade Mia Josjö, 52. De var var ihop i tio år och dottern Lova, 22, föddes. En magisk upplevelse.
– Det är ett liv innan och ett annat efter ett barn. Det var häftigt med förlossningen, alla pratade om att det skulle vara så stort men jag var skeptisk. Jag som har samlat på mig så mycket häftiga upplevelser tänkte att det kanske inte skulle slå det men det var så maxat!. Toppade allt, slog rubbet, en lyckoexplosion.
De stora rollerna kom under 90-talet och Stefan sågs i bland annat Hamilton, Hedda Gabler, Lorry, Tre kärlekar, Yrrol, Den gråtande ministern, Wallander och Män som hatar kvinnor samt Miss Saigon.
Stefan är med och startar ljudboksföretaget Storyside och jobbar med en cocktail av både TV-serier och biofilmer samt teaterproduktioner och ljudboksinläsningar.
– Jag kan inte välja bort något. När man gör film vill man göra teater och tvärtom. Att sjunga är kul. Att spela teater är kul.
Han harklar sig och fortsätter.
– Jag har haft förmånen att resa mycket med Lova, även nu när hon är vad jag kallar en ung vuxen. Jag är extremt social och älskar sociala sammanhang, men hon kommer alltid i första hand. Det skrivs hyllmetrar om hur det är att bli förälder men inte enda bok om vad som händer när det sista barnet flyttar ut. Den totala krisen som uppstår. Den viktigaste uppgiften man haft i kanske tjugo år är plötsligt borta, ”Jaha och nu då?” ”Vad ska jag göra nu? ”Det är en märklig känsla. Lova behöver bara ringa från Lund, där hon pluggar, och fråga, ”Pappa, du ska inte ner till Skåne i det närmaste?” så svarar jag ”Jo, när då tänkte du?”. När jag sedan sitter där på E4an söderut med en IKEA-kasse full med kläder i bilen infinner sig ett själsligt lugn. Äntligen har jag fått tillbaka min viktigaste uppgift i livet, om så bara för en helg.
Vi är nästan ensamma. Personalen ska börja duka för lunch så vi flyttar på oss. Stefans engagemang i en Kenyansk skola är imponerande. Ngamwanza Children Support Centre i Nairobi hjälper föräldralösa barn med mat, utbildning och hälsovård.
Initiativet till skolan tog Stefan med Jonas Gejke för 15 år sedan och i dag tar den hand om 50 barn. Stefan anordnar även safaris till Kenya regelbundet. Det där imponerar på mig, egentligen mer än alla roller i världen. Nu är han aktuell i hårdrockoperan Dreams In The Witch House: a Lovecraftian rockopera som förväntas bli film i Hollywood.
Stefan visar mig fantastiska bilder från safaris i Kenya med majestätiska lejon och randiga zebror. I slutet av februari bär det av igen men först är han aktuell i Millenium IV – Det som inte dödar oss som ljudbok.
Min rädsla har förstås helt släppt. Inte för att han är en gullig nallebjörn med en stor portion pondus, utan mer för att han verkar vara en man med hjärtat på rätta stället.