Stefan Holm hoppar högt av glädje – bröllopslyckan med Jessica

Hur står det till världens bästa Stefan?

Efter reklamen: Bianca Ingrosso avslöjar exklusivt: Han är min nya kärlek!

– Jag tycker att det står ganska bra till. Jag älskar inte hösten men jag accepterar att den pågår. Det känns som att allt är under kontroll!

Förr om åren var du höjdhoppsstjärna på högsta nivån, men sedan hösten 2008 har du sysslat med helt andra saker. Ett antal böcker har kommit ur dina händer, däribland praktverken Ett sista hopp, Château vid vägens slut som är en del av trilogin Romantiska äventyr i Värmland – och nu senast Två mörka ögon. Vad fick dig att slå dig in på författarbanan?

– Jessica, min fästmö. Jag har alltid tyckt om att skriva och jag har alltid velat skriva skönlitteratur, men i det här förhållandet är det Jessica som får saker att hända! Jag kan ha tusentals idéer i huvudet att tänka att "det här kan nog bli en bra historia", men jag har inte riktigt vetat hur jag ska få till det. I slutändan peppar vi varandra, Jessica och jag. Hon får mig att börja att skriva och jag får henne att komma till punkt så att manuset inte drar iväg alltför mycket och i konstiga riktningar, (skratt).

Vad gör Jessica till en toppentjej?

– Det händer alltid saker omkring henne. Det står aldrig still – vilket också kan vara ansträngande när man vill gå och lägga sig och sova. Vi har det väldigt roligt ihop. Även när vi bara sitter hemma så skrattar vi väldigt mycket. Vi har fått en egen jargong, vi garvar åt saker vi skrivit och tänker skriva och vi flänger omkring en hel del mellan bokfestivaler, bokmässor och friidrottsevenemang.

Så du har medvind på kärleksfronten?

– Ja, helt klart! Vi har varit ihop sedan 2020 och förlovade sedan 2023. Vi flyttade ihop för drygt ett halvår sedan och bor nu i en helt underbar lägenhet.

Hur gick det till när Jessica och du möttes?

– Vi var vänner på Facebook och under en period jobbade jag på Universitetet. Det gjorde hon också, det gör hon fortfarande. Vi satt i samma novelltävlingsjury och därifrån växte något fram. Sedan tog vi en lunch. Jag vet inte vem som tog initiativet till lunchen, men det var säkert Jessica. Det blev pannkakslunch på Karlstads Universitet.

Mums!

– Ja, det var gott, (skratt).

Stefan Holm om sin nya klädstil

Visst har Jessica fått dig att "våga mer" – inte minst när det gäller val av klädesplagg?

– Ja, så är det. Jag har alltid gillat roliga T-shirts med kul tryck på, men hon har onekligen fått mig att ta det hela ett steg längre. Våra outfits på bokmässan i Göteborg är ett tydligt bevis på det. Mässan pågår under fyra dagar och vi brukar ha olika outfits varje dag. Jag har till exempel haft på mig en svart kostym med röda hjärtan, en kostym inspirerad av ”Jokern” i ”Batman” och en knallrosa kostym. Jessica har haft på sig matchande klänningar, roliga skor och stövlar. Någonstans har det hela gått över överstyr, men vi bjuder på det.

Vilket är det häftigaste plagget du har i din garderob?

– Det är nog en kostym som påminner om en serietidning – med "bom" och "bang" och den typen av budskap. Jag fann det här plagget på Partykungen eller motsvarade websida.

Vad ser man när man kliver ut på er maffiga balkong?

– Utsikten är magisk. Mitt framför oss ser man Klarälven som svänger precis här i centrala Karlstad. På andra sidan vattnet ser man det som numera heter Wermland opera. Man ser också "Sockerslottet". Det är ett hus som alltid väljs till "Karlstads vackraste byggnad". Sedan har vi landshövdingen som bor tvärs över vägen. Vi ser rätt in i hans kök, (skratt).

Efter reklamen: Hanna Hedlund och Martin Stenmarcks dotter avslöjar oväntat valet vid en krissituation

Häromveckan fyllde Jessica 50 år. Blev det klackarna i taket i dagarna tre?

– Ja, mer eller mindre. Vi hade fest i Kupolen, en väldigt närbelägen lokal. Melwin fyllde också år. Under den där helgen blev det ganska mycket kalas.

Stefan Holm fyller 50 år

Om ett halvår tar också du det magiska klivet – och blir 50. Har du dödsångest?

– Nej, faktiskt inte. Inte ännu. Jag har nog aldrig haft någon riktig åldersnoja. Jag vet inte vad det beror på, jag väntar fortfarande på att jag ska få ett sent tonårstrots. Den dagen kanske snart kommer.

Blir Jessica och du äkta makar snart?

– Det finns med i planerna, men vi har inte bokat kyrka ännu.

På vilken förlossningsklinik tog du ditt första andetag?

– Det bör ha varit på Karlstad BB när det begav sig. Det står Forshaga i passet, men jag är per definition född i Karlstad.

Vad är ditt första minne från ditt eget liv?

– Det där med minnen är svårt för man vet inte om man minns det eller om man sett ett foto som man skapat ett minne av, men jag tycker mig komma ihåg hur min bästa kompis Magnus och jag satt på hans baksida av huset och lekte med en plastleksak som man hällde vatten i. Jag kan ha varit två, tre år. Magnus och jag är fortfarande vänner, vi växte upp i husen bredvid varandra.

Hur såg familjebilden ut när du var liten grabb?

– Det var mamma och pappa och jag – och en storasyster som är tre år äldre än mig.

Berätta om Elisabeth, din kära mor!

– Hon var väl en sådan där som tog hand om hemmet. Hon jobbade också, naturligtvis, men det var hon som fixade hemma, lagade mat och allt det där som skulle göras.

Vad arbetade hon som?

– Jag har aldrig riktigt fått grepp om det, men hon jobbade på ett kontor och satt och skickade fakturor och sådana grejer. Det fanns ett jättestort företag i Karlstad som hette Vänerskog. På 80-talet gick det företaget i konkurs. Då började mamma plugga under något år. Sedan hittade hon ett annat ställe att jobba på.

Pappa Johnny, då?

– Han var svetsare och plåtslagare från det att han var 14 år och fram tills han gick i pension vid 63.

Är Elisabeth och Johnny fortfarande i livet?

– Ja, de lever och har hälsan och bor i samma hus som jag växte upp i. Båda är 78 år.

Hur gammal var du när du hoppade över en ribba förstagången?

– Fem, sex år. Min kompis Magnus pappa hade byggt enhöjdhoppsställning på deras baksida. Där började vi leka runt...

När insåg du att du var som skapt för detta?

– Det kom successivt. När jag var sju, åtta år så hoppade jag högre än de andra i min klass. Sedan hände det grejer när jag var 14. Då slog jag distriktsrekord i Värmland med 1,83 och samma sommar hade SM gått i Karlstad. Där krävdes det 2,01 för att gå till final – och det tänkte jag att jag skulle fixa en vacker dag. Det var i den vevan som jag tänkte att "jag kan nog hoppa riktigt högt när jag blir äldre".

Stefan Holms nya liv efter höjdhoppskarriären

Vilken bragd, från din idrottskarriär, minns du med störst belåtenhet?

– OS-guldet i Aten, 2004. Det var något jag hade drömt om jättelänge. Jag hade satsat så fruktansvärt mycket. Det gjorde att guldet innebar en väldigt stor glädje och lättnad. Jag kom dit som favorit och lyckades knyta ihop säcken och vinna, det var otroligt skönt!

Många idrottsstjärnor har vittnat om att övergången från prispallar och guldbucklor till ett Svenssonliv inte är helt enkel. Hur mådde du när du gjorde sorti?

– Det gick faktiskt rätt smidigt, mycket beroende på att jag själv valde att lägga av. Jag slutade efter OS i Peking 2008. Jag var 32 år och kände mig färdig med den delen av livet. Jag kommer alltid sakna tävlingarna, spänningen och nervositeten, men det får andra stå för nu.

Vad har du börjat uppskatta i mogen ålder? Legobygge, va?

– Ja, faktiskt! Jag byggde mycket lego som liten. Sedan kom det en period, i tonåren, då det inte var särskilt coolt. Nu, när jag är gammal, så struntar jag i att det inte är coolt. Att bygga lego är ett väldigt bra sätt att koppla av på, även om det mesta för tillfället ligger nedpackat i lådor.

Slutligen Stefan, vilken är den bästa stunden på din dag?

– Det är när vi somnar tillsammans, Jessica och jag, när hon accepterar att det äntligen är dags att gå och lägga sig på kvällen. Det är bästa stunden på dagen – att få somna tätt ihop!