Sonja Aldén kär i sin pt: ”Jag är oerhört tacksam”

Efter reklamen: Joel Kinnamans fru Kelly Gale om varför hon väljer bort barn

Hur står det till världens bästa Sonja?

– Tack, det är mycket bra. Jag har hälsan, en kanelbulle framför mig och precis just nu är det solsken. Så det är dumt att klaga, jag har det jättebra!

Var slog du upp dina ögon när du vaknade i morse?

– Hemma i vår säng bredvid min dotter.

Hur ser din morgonrutin ut?

– Jag går upp och gör frukost till mina barn, tänder ljus och kokar te. Sedan ägnar jag en ganska god stund åt att försöka få upp barnen, i synnerhet tonåringen. Många gånger är den lilla morgonpiggare än jag är. När frukostbestyren är i hamn så kör jag barnen till skolan. Oftast tar jag en kopp te i ro när jag kommer tillbaka. Sedan tar jag mig an dagens arbetsuppgifter.

Hur gick det till när du och din livskamrat Jörgen möttes?

– Jag gjorde som kronprinsessan Victoria, jag träffade min man på gymmet! Jörgen var min personliga tränare. Först blev vi vänner, sedan växte kärleken fram…

Vilket årtal snackar vi nu?

– 2008.

Det är 18 år! Hur har ni lyckats med den bedriften?

– Mycket handlar nog om att vi är rätt trygga i oss själva. Det funkar inte att hålla i den andra för hårt, vilket osäkerhet lätt kan resultera i. Det är fint om man kan leva sitt liv utan att hålla tillbaka den andra. Tryggheten finns starkt hos oss. Jag har ett jobb där jag turnerar mycket, men Jörgen har aldrig uttryckt någon oro eller svartsjuka kring det, utan alltid bara peppat och stöttat mig. Motsatsen har jag förstått att många andra i branschen får kämpa med. Jag är oerhört tacksam för vår kärlek och tillit.

2014 stod bröllopet. Vem var mest nervös framme vid altaret, Jörgen eller du?

– Det var pirrigt, men möjligen hade han lite mer nerver, (skratt). Jag är inte särskilt lättskakad. Och jag menar, när vi gifte oss så hade vi ju ändå varit ihop i sju år…

Vad är typiskt Jörgen och dig som par – enligt vänner och bekanta?

– Vi är väldigt hemmakära och rätt svåra att få med på resor och partaj. Vi kan absolut gå på fest, fira livet med vänner och ha skitkul, men det hör till ovanligheterna att lämna hemmet när vi inte måste. Både Jörgen och jag jobbar dagligen med att lyfta, inspirera och peppa folk. Jag från scenen, han på gymmet. När vi är lediga så vill vi bara hem…

När är Jörgen en gubbstrutt?

– Du, jag är rätt hård på honom för att han INTE ska bli en gubbstrutt! Än så länge har han inte blivit mycket av det, (skratt).

Ni har två guldklimpar ihop, Teddy och Ninni. Blir det ett tredje barn?

– Nej, men vi har en liten katt som heter Tjorven. Det är vår sista bebis.

Hur är du som mamma?

– Jag skulle nog säga närvarande, rättvis, kärleksfull, kommunikativ och bestämd. Barnen känner att de alltid kan prata med mig, att jag alltid finns där för dem. Jag kan nog uppfattas som hyfsat sträng emellanåt. Är ganska principfast och försöker vara konsekvent och så. Tydlig men också öppen, medlande och flexibel.

Ni bor på Ekerö utanför Stockholm. Är Ekerö rena landet?

– Ja, det får man nog lov att säga. Hästar spatserar på gatan här utanför och vi har mycket djur i trakten överlag. Ena sidan av huset vetter mot skogen. Där vajar träden och rådjuren kikar fram mellan trädstammarna. Rävar också för den delen.

Var tog du dina tre första steg?

– Faktum är att jag är född i England, men jag tror att jag tog mina första steg på Lidingö. Mina föräldrar bodde där tillfälligt i väntan på att huset i Huddinge, där jag växte upp, skulle bli klart.

Hur var du som liten tös?

– ”Familjens lilla debattör” har mamma kallat mig. Hon sa också att jag var väldigt snäll och enkel. Sedan är jag mellanbarn vilket gjort mig till familjens medlare.

Vad sa du till din syokonsulent, när du var liten, att du ville bli?

– Försvarsadvokat eller förskolelärare, men musiken har alltid funnits med…

2007 slog du igenom med buller och bång – i Melodifestivalen. Tänka sig, det är 18 år sedan! Hur var det att gå från okänd till känd?

– Jag tog det med ro, jag har alltid varit ganska oimponerad av hela grejen med så kallat kändisskap. Jag jobbade så otroligt mycket innan 2007, både själv och med andra artister, och jag har alltid älskat att göra det. Sedan kom Melodifestivalen. Det var fantastiskt roligt och det öppnade dörrar till att kunna jobba så mycket mer – och framför allt tryggare. Jag har aldrig eftersträvat att bli känd, jag har bara velat musicera, försökt att följa mitt hjärta, och att vara sann mot det jag vill.

Är du nära vän med någon av dina artistkollegor?

– Ja, vissa i branschen har jag vuxit upp med – via Wallmans salonger. Det var där jag träffade Shirley Clamp. Det var 1999. Shirley är en av dem jag känt längst. Sedan har jag, längst vägen, även jobbat mycket med Sanna Nielsen. Det är Shirley och Sanna som jag anser mig stå närmast i branschen. Energimässigt representerar Sanna lugnet i gänget medan Shirley är mer av stormen, (skratt). Båda är emellertid mina klippor i livet.

Vilken sida av dig har inte kommit fram i medias strålkastarljus?

– Jag kan tänka mig att folk har en något lugnare och blidare bild av mig än vad som egentligen stämmer. Inte alla har sett min spjuveraktiga sida som är ganska övergripande, (skratt). Man får inte ta sig själv på för stort allvar.

Slutligen Sonja, vilken är den bästa stunden på din dag?

– Det är nog när alla kommit iväg till jobb och skola och jag sitter där, ensam, med en kopp te. Då spinner jag ikapp med katten!

FOTO: TT