Så lever Jonas Rimeika i dag efter succén i Smala Sussie

Jonas Rimeika, 42, spelade huvudrollen Erik i kultfilmen Smala Sussie 2003.

Därefter har han haft en del biroller, senast i SVT-succén Sommaren 85. Men numera satsar han på ett helt annat yrke.

Hur står det till Jonas?

– Det är bra!

Säg ett par bra saker som hänt i ditt liv sedan du spelade ”Erik Svärd” i filmklassikern Smala Sussie, 2003!

– Jag har fått tre barn. Det är en bra grej. Och så har jag blivit äldre och mognare. Jag fattar klokare beslut och har lämnat ångesten bakom mig. Så är det faktiskt. Tidigare i mitt liv hade jag mycket oro och ångest. Jag har den sortens neurotisk personlighet, men när jag gick in i den berömda väggen för några år sedan så tog jag mig vidare ifrån det. Nu ser jag livet från en ny horisont!

Vad är det jävligaste som hänt, då?

– Jag har varit med om en och annan misslyckad aktieaffär, (skratt). Sådant har suttit jävligt surt.

Vad var det mest rubbade som ägde rum bakom kulisserna – när ni spelade in Smala Sussie?

– Det rubbade hände framför allt FRAMFÖR kamerorna. Men jag gillar verkligen den här filmen, den är ett unikum i svensk filmproduktion. Det finns inget liknande.

Undertecknad har kollat på Smala Sussie ungefär 250 gånger. Du, då?

– Rakt igenom: fyra, fem gånger. Två var officiella premiärer. Sedan har jag sett enstaka scener då och då. Du vet, man går tillbaka för att se vissa kameravinklar och så…

Visst är du kompis med Björn Ling, alltså miffot som spelade Pölsa?

– Kompis… Ja, vad ska man säga. Vi är bekanta, men vi umgås inte på det sättet. Han är en fantastisk och intressant person. Otroligt kreativ. På det sättet är han en förebild.

Smala Sussie-filmen utspelas i ”Bruket”, en fiktiv håla några mil utanför Karlstad. Bor även du långt från stan?

– Nej, jag bor i en stad. Göteborg. Men jag håller mig rätt nära skogen här också. Det finns ju parker och skog överallt.

När i livet har din lyckokurva slagit i taket?

– Hittills tror jag inte att den gjort det. Det här med lycka är ganska komplicerat, tycker jag. Jag är jävligt positiv i mig själv och varje dag är fylld med små lyckoämnen. Fy fan vad tråkig och mogen jag låter nu. Nästan som Dalai lama. Men särskilt nu, efter Coronaåret… Jag har börjat uppskatta småsaker!

Vem har mest präglat dig mest till den du är – förutom dina föräldrar?

– Irene, min mormor. Det fanns en väldig människokärlek i henne.

Vad händer för tillfället på jobbfronten?

– Jag utbildar mig till fysioterapeut. (Fysioterapeuter jobbar med rörlighet och hälsa utifrån varje enskild individs förmåga, redaktionens anmärkning).

Och skådespeleriet, då?

– Det hänger kvar lite, men just nu är jag inte så sugen på det, faktiskt. Som skådespelare måste man hela tiden jaga nya jobb. Man ifrågasätter om det man gör är tillräckligt bra. Nu har jag en helt ny frihet. Det gör att kommande skådespelargrejer kommer kännas roligare att göra. Nästa vecka till exempel ska jag göra en jätteliten grej. Jag ska öppna en dörr och säga två repliker. Shit, vad roligt!

Är du olyckligt eller lyckligt gift?

– Jag skulle väl säga att jag är lyckligt gift. Äktenskap har alltid sina toppar och dalar, men det finns ett stort värde i att dela tillvaron med någon som man respekterar och känner så väl.

När blev du ihop med Charlotta?

– 2003, tror jag.

Hängde du läpp när du var singel?

– Nej, jag hade väl nästan alltid något på gång. Jag var aldrig supersingel.

Hur gick det till när du och Charlotta träffades?

– Vi kände varandra lite sedan tidigare, sedan behövde hon någonstans att bo när hon skulle jobba i Göteborg, så hon ringde och frågade: ”Kan jag bo hos dig?” ”Ja, det får du väl göra”, svarade jag. Och så tänkte jag: ”Oj, hur ska det här gå?” Men sedan, när hon stod där i dörren, kändes det bara jävligt bra. Sedan löpte det på, liksom.

Vilket klädesplagg har du haft längst?

– En ”skitjacka” från 1993. Jag har den på landet när jag matar svärmors hästar och så…

Vem saknar du från tider som flytt?

– Generellt är det personer jag mött i mitt yrke som skådespelare. Michael Nyqvist till exempel. Honom inspirerades jag verkligen av och ville ha mer kontakt med, men jag vågade inte riktigt höra av mig till honom. Sedan gick han och dog…

Du kör omkring i en Opel från 2009. Vad är det dummaste du gjort som har med bilkörning att göra?

– Kört i 225 på en motorväg i norra Italien, kanske. En annan gång lånade jag en polares bil, backade ut ur garaget och körde av ena backspegeln, (skratt).

När mår du som bäst?

– När jag står högst upp på ett berg – på ett skidställe – och vet att jag ska få åka ner. Annars är det nog när jag skapar saker ihop med andra, det tycker jag är jävligt kul.

Vad händer närmaste tiden?

– Jag pluggar ett år till, men nu i sommar ska jag jobba på von Echstedtska gården. Det är en fin 1700-talsgård som tillhör Värmlands museum. Det finns bevarade väggmålningar där, bland annat, som folk kommer och tittar på. Jag ska sälja kaffe, klippa gräsmattan och göra det som behövs, liksom. Det passar mig väldigt bra just nu.

Slutligen Jonas, vad skulle du välja: bli snorig på en kändisfest och snyta dig i Robert Wells hår, slå en republikan med mattpiska och få pris av kungen eller köra vilse på högfjället och råka preja Bonde-Pontus ner för ett stup?

– (Skratt). Jag gör gärna en insats för kungen, det skulle nog vara bra för sammanhållningen i Sverige.

Foto: TT & Privat