Per Oscarssons dotter Pernilla svårt sjuk – orden från sjuksängen

Den folkkära skådespelaren Per Oscarssons familj skakades av en rejäl tragedi när Per och hans fru Kia Östling omkom efter att deras hus brann ner 2011.

Branden väckte stor uppmärksamhet och makarna lämnade efter sig flera barn.

Yngst av dessa är Pernilla Oscarsson, 47, som nu ställer upp i en exklusiv intervju med Hänt.

Din pappa var en otroligt stor skådespelare, hur var han som pappa?

– Han har ju alltid varit min pappa. Jag har ju aldrig sett honom som en skådespelare. Det är klart att jag förstått att han varit berömd, jag är inte dum men i första hand har han alltid varit min pappa, säger Pernilla Oscarsson och fortsätter:

– Det var på Guldbaggegalan efter mina föräldrars bortgång när Rickard Wolff höll ett fantastiskt tal i pappas ära. Det var flera som hade gått bort under det året men just att han pratade till hur stor pappa var och vilken inspiration han var. Jag satt på sjukhus och tårarna bara sprutade för jag insåg då hur stor han hade varit och hur viktig han hade varit för svenska folket. Han hade gjort ett avtryck verkligen, så det var jag väldigt tacksam för.

Sedan barnsben har Pernilla levt med njurproblem. Hon föddes med endast en njure, som var dysfunktionell. När Hänt når henne är hon inlagd på sjukhus men krämporna med den kroniska sjukdomen är något som Pernilla dessvärre är van vid.

– Just nu mår jag väl inte jättebra. Jag ligger inlagd på sjukhuset och är inte toppenpigg. Jag har ju i grunden en njursjukdom som krånglar. När man har en kronisk sjukdom blir det ju så att man får biverkningar.

– Jag är transplanterad fyra gånger och har gått i dialys i flera år. Det tar på krafterna och som det är nu så kan jag inte jobba i och med att jag är så pass tilltufsad.

Till en början var Pernillas njurproblem oupptäckta men efter att hennes mamma Kia Östling insisterade att dottern skulle få hjälp fann man tillslut problemet.

– Det var tack vare min mamma som de upptäckte det. Hon insåg att något var fel, man ska lyssna på mammor för de har en instinktiv förmåga att känna av sina barn. Hon blev nästan utkastad från vårdcentralen när jag var liten för hon var så hysterisk över att hon ville att de skulle ta prover på mig. Vårdcentralen sa att det inte var något fel på mig utan jag var bara lite klen men till slut fick hon hjälp och det upptäcktes att jag bara hade en njure och den var stor som en liten valnöt.

– Jag är så pass opererad så jag har massor av ärrbildningar i kroppen som gör det praktiskt svårt att genomföra en transplantation. Dessutom har jag haft väldigt problem av transplantationerna. De är rädda att jag inte överlever, som det är nu får jag inte göra fler transplantationer.

Idag sitter Pernilla i ledningen för Njurförbundet i VästSverige och ständigt följer hon forskningen kring njursjukdomar.

– Jag försöker leva så normalt som möjligt trots allt, jag kan inte sätta mig ner och tycka synd om mig själv. För det blir inte bättre om det, säger hon.

Hur ser ditt liv ut annars?

– Som det är nu så lever jag själv. Det är jag och hundarna brukar jag säga, det är mina barn. Jag fick veta ganska tidigt att min kropp skulle inte orka bära ett barn så jag har aldrig fått några barn, säger Pernilla.

Hur känns det?

– Jag fick acceptera det så pass tidigt så det är klart man kan känna en sorg över det ibland.

– Det är klart att det kan finnas en sorg men jag accepterade det så pass tidigt så jag tycker ändå att jag har klarat mig bra. Jag har en fantastisk familj och med vännerna runt omkring mig.

Pernilla har två hundar och de båda är blandraser. Lyckan över djuren är stor förklarar Pernilla som är en riktig djurvän.

– Jag har alltid omgett mig med djur. Jag tror det är minst lika viktigt att få ge kärlek som att få kärlek. Det har vi oss att få ta hand om någonting, få sköta om någonting, det finns i oss. Speciellt vi kvinnor, vi vill vårda så jag har tagit hand om skadade djur och har fått det genom det genom djuren istället då. De ger mig kärlek.

FOTO: