Så hittade Sofia Källgren och Peer tillbaka – efter separationen

Sofia Källgren öppnar upp sig och berättar om både lycka och kriser.

Hej Sofia! Allt bra?

– Ja, fast idag är det en migrändag. Annars är det väl ganska bra! Jag har passerat 50-strecket och känner att en liten lätt migrän är inget man ska beklaga sig över. Jag nyper mig varje dag i armen och känner att ”fasiken var härligt att man får vara med!”

Grattis i efterskott! När fyllde du 50?

– I augusti. Det känns coolt, måste jag säga. Jag har aldrig varit rädd för att åldras. Det beror nog på att en av mina förebilder är min mormor som blev 101. Hon var pigg och glad fram tills att hon dog. För mig har det alltid varit vackert att åldras!

Du ser ut som max 40. Skrämmande, eller hur?

– (Skratt). Jag är nog en av få – kanske den enda svenska artisten i min ålder – som varken legat på plastikbordet eller tagit till Botox eller fillers.

På vilket sätt har din fåfänga ändå gått överstyr?

– Jag skulle inte åka in osminkad in till stan, men hemma i Ålsten får grannarna se det mesta…

När i livet har du haft som mest flyt?

– Är det inte alltid så att man har mest flyt med jobb när man är singel, inte har barn och kan satsa på sig själv? Så var det för mig – även om jag inte var lyckligast då. Min Kinakarriär blomstrade, vi spelade in massor av skivor och det var fullt ös med Rhapsody in Rock.

Vad är det jävligaste du varit med om, alla kategorier?

– En provrörsbefruktning som slutade med att min äggstock sprack när jag låg på badrumsgolvet. Jag blev överstimulerad, fick för många äggblåsor på min äggstock. Det var som att bli skottskadad. Blodet rann inne i buken. Då var jag livrädd. Det var hemskt!

Fick du åka ambulans?

– Ja, och min man tyckte inte att vi skulle göra fler försök. Men som kvinna är man envis. Har man bestämt sig för att ge ett syskon till sitt barn, då kör man på. Sedan kom ju Selma till slut.

Hur länge har du och din Peer kilat stadigt?

– Sedan 2002. Vi är själsfränder – och jag tycker att vi gör det bra. Han har haft en jätteframgångsrik karriär i USA och har det fortfarande, medan jag jobbat mer här hemma i Sverige och österut. Vi har varit duktiga på att hålla ihop, att supporta varandra. Det blir fasiken bara bättre och bättre!

Visst är Peer lika framgångsrik musikproducent som Anders Bagge?

– Alltså, Anders och Peer jobbade mycket initialt med Céline Dion och Madonna. Sedan slutade de samarbeta och numera jobbar Peer mer och mer med amerikansk film. Just nu jobbar han med en storfilm med Meryl Streep och Nicole Kidman. Han lyckades få med båda mina favoritskådespelare, (skratt). Jag hör Meryl Streeps röst klinga från studion i vår källare. Det är faktiskt riktigt coolt. Då får jag lite rys – av glädje. Hon är så fantastiskt bra!

Har din och Peers relationskurva alltid varit på topp?

– Självfallet inte. Herregud, om förhållanden inte går upp och ned ibland… Ett par månader innan vi gifte oss hade vi bestämt oss för att vi skulle separera. Jag var höggravid med Selma. Men sedan gifte vi oss – och någonting hände. Det blev mer teamkänsla.

Du huserar med din familj i ett Solsidan-liknande villaområde som ligger i utkanten av Stockholm. Är det trevligt på gräddhyllan?

– Vi bor inte riktigt på ”fingatan”. Den ligger lite högre upp – och tittar ner på oss. Vi bor i nedre Ålsten. Nästan havsutsikt. Vi är oerhört priviligierade. Det är ett lugnt och vänligt område där alla är lite ”hej hej” när man går till skolan på morgnarna. Alla går med hundar. Förut var det babyboom. Nu är det hundboom.

Rimligtvis har du träffat kungafamiljen så många gånger att du tappat räkningen. Vilken Bernadotte har du kommit närmast?

– Silvia. Jag har varit gäst på deras slott nere på Öland. Dem var väldigt hjärtliga och lät mig byta om inne på slottet. Mat fick jag serverad av deras duktiga dock. Sedan bjöd Silvia mig på hennes hemgjorda kornsaft.

Hur smakade den, ärligt talat?

– Den var helt underbar! Jag skulle ha bett om receptet. Det ångrar jag djupt. Kungen var också väldigt gullig. Han pratade ”högtalare” med mig. De är väldigt rara, hela familjen. Victoria har jag också träffat i många sammanhang, men Silvia är den jag kommit närmast.

På vilket sjukhus såg du dagens ljus?

– Sahlgrenska i Göteborg.

Med vilka tre ord vill du sammanfatta din ungdom?

– Lycklig, harmonisk och rolig.

Vad hade du blivit om du inte blivit sångerska?

– Veterinär. Jag borde fortfarande bli det. Jag har ett brinnande intresse för djur.

Vad går du omkring och stör dig på?

– Att folk är så beroende av sina telefoner. Även jag. Man tittar på Aftonbladet och Facebook helt i onödan. Nu har jag faktiskt lyckats dra ner på besöken. Jag vill inte vara så där rastlös... Vips, när man lagt undan telefonen ett par dagar, börjar man höra sin inre röst.

Vad väntar runt hörnet i ditt förträffliga liv, Sofia?

– Stopp, nu får vi backa lite! Det förträffliga livet får vi ändå sätta ett litet frågetecken på, för om jag ska vara helt ärlig så har coronaviruset fullständigt dragit mattan under fötterna på min yrkesmässiga bana. Det är fullt hålligång på Stureplan och packat med människor på Ikea och andra ställen, men vi artister får inte jobba. Jag känner mig faktiskt orättvist behandlad. Just nu längtar mitt hjärta efter att få träffa min publik igen. Jag hoppas att det blir så snart – och att viruset successivt försvinner!

LÄS OCKSÅ I PLUS: Så gick det sen för sågade Idol-deltagarna
LÄS OCKSÅ I PLUS: Marie Picasso vann Idol och försvann – så lever hon i dag

Foto: TT.