Därför blir Robinson-Robbans bröllop med Simone inställt
Men nu kan Hänt avslöja att det planerade bröllopet ställs in – efter Robinson-stjärnans ekonomiska krasch.
Hänt berättade i maj att Robert Andersson, 47, och Simone Brandstedt, 30, förlovat sig.
Då sa han att bröllopet skulle ske på Kreta i september.
Nu är det slutet av november – och bröllopet har fortfarande inte blivit av.
Läget, Robert?
– Det är fint, jag är en sorglös person. Eftersom jag alltid relaterar till döden, att ”allt kan vara mycket värre”, så tycker jag att det mesta är bra. Som just nu, när jag pratar med dig i telefon… Jag kollar på min favoritfilm: Netflix-brasan. Det är så jävla mysigt, I love it! Jag har en kopp rykande kopp kaffe i handen. Däremot sprack en hel bönpåse innan du ringde. Hälften for ut. Det studsade omkring bönor ut i hallen och vardagsrummet. Hela köket är fullt med bönor, (skratt).
I våras växlade du och Simone ringar på ett hustak på Mallorca. Var förlovningsögonblicket lika romantiskt som du hade hoppats?
– Ja, faktiskt. Där vill jag tacka mig själv för att jag inte var den dumsnåla jäveln. Jag satt och kollade på olika hotellalternativ. Det slutade med att ”jag ska fan ha ett rum med jacuzzi på taket”. Det var en vinnare, det blev jävligt festligt, mitt i Palma med utsikt över alla tak.
Filar ni på ett bröllop i detta nu?
– Om jag ska vara ärlig så är det så här… Det är jag som står för merparten av ”flisen” i den här familjen. Jag brukar pricka in aktievågorna och pricka in dalar och toppar på utvecklingsmarknaden. Jag sätter alltid allt på ett bräde, jag sprider aldrig riskerna. Jag var som tätast under industrisemestern. Sedan tappade jag hälften av allt värde – i Brasilien. Det var tack och godnatt. Det slutade med att jag tänkte: ”Jag har fan inte råd att gifta mig i höst”. Mina pengar försvann, mina likvida medel sitter i Amazonas. Det är så med investeringar, det går upp och ner. Jag tappade nästan hälften på 3,5 månader och det var inga småpengar. Men nu har Brasilien studsat upp 10-15 procent – från botten.
Robban hoppas att bröllopet blir av trots allt
Grät Simone en skvätt när hon fick veta att aktierna hade gått åt skogen?
– Nej, men hon tyckte att det var absurt. Hon tyckte att ”hur kan man tappa så mycket”? Jag har berättat status vecka för vecka. ”Hur mår du, egentligen, efter allt det här?” undrar hon bekymrat. Men det är ingen fara med mig. Hon har mått sämre. I januari är jag tillbaka igen. Brasilien kommer sticka upp som en raket igen. Pengarna är snart tillbaka. Så bröllopet närmar sig.
✔︎ Det här är Robert Andersson
Ålder: 47.
Jobbar som: Spårvagnsförare.
Stjärntecken: Vädur.
Bor: Nacka i Stockholm.
Familj: Förlovad med showartisten Simone Brandstedt, 30, barnen Tiger, 11, dottern Chilli, 9.
Det bästa med mig är att: Jag är rätt tålig och viljestark. Tur det, annars hade jag gått under på grund av mina krämpor. Varje dag är en brottningsmatch. Senaste månaden har jag haft ryggskott tre gånger. Det har känts som det suttit en kniv i ryggen, skulderbladen och ländryggen, jag har knappt kunnat röra mig! Allt började efter en felaktig operation när jag var 20 år. Många gånger har jag känt att jag inte orkat leva vidare.
Det sämsta med mig är att: Jag kan vara rätt hård och kärv. Inte bara mot Simone utan också mot mina barn. Hård norrlänning som jag är kan jag ibland säga att ”det där är väl inget att gnälla över”. Det är fel.
Här tar jag mina promenader: I området där jag bor, kring havet i Nacka. Gäddviken är fint, där finns det bävrar.
Äter gärna: Allt och för mycket. Jag pendlar i vikt. I augusti vägde jag 83,5. Nu väger jag 90. Det är tjockisskjortan på igen, det är högst obehagligt!
Äter ogärna: Jag har ett hatobjekt i mitt liv och det är såser. Bearnaisesås toppar djävulslistan. Alla såser som är baserade på flott går bort. Däremot är brunsås och rödvinssås helt okej.
Dricker gärna: Öl.
Dricker ogärna: Jag dricker allt. Särskilt efter att jag drabbades av corona i våras. Till och med Dr. Pepper smakar gott, det som tidigare var odrickbart. Min parfym, som tidigare luktade gott, luktar mest ”kemiskt” nu.
Framtidsplaner: Det finns några saker jag vill göra – mest för barnens skull. Jag vill att de se ska få uppleva safari i Kenya eller Tanzania. Det kommer jag boka in. Även en roadtrip i Australien. USA står också med på listan. Jag har många långa resor med bil som hägrar i horisonten!
Det var under hösten 2018 som du och Simone träffades – på Tinder. Berätta!
– Det var jävligt intressant, vi fick kontakt på Tinder. Jag var dyngförkyld och hade försökt bota min förkylning med en sjuhelvetes vodkafylla. Jag gick på efterfest i stan där jag badade i en bubbelpool. Till slut kände jag mig sjuk och trött, men jag var ändå ”på hugget” och tänkte att ”nu eller aldrig”. Så jag tog en taxi till Södra teatern på Mosebacke och mötte upp Simone, jag var fortfarande blöt i håret. Vi började svepa Fernet av alla konstiga grejer. Hon hade haft en dagfest med kompisarna, hon blev ganska rund under fötterna. När vi var där på Mosebacke så bjöd hon hem sig själv till mig: ”Nu drar vi hem till dig”. Sedan var det klart!
Vad gjorde ni på er andra dejt – den efter Mosebackekvällen?
– Då tog vi bilen ut till Hammarbybacken, jag hade med termos med kaffe. Först tog vi ett träningspass på ett utegym, sedan drack vi kaffe i en skogsglänta.
Var det där första kyssen ägde rum?
– Nej, andra. Av den första kyssen fick Simone en redig förkylning, hon blev helt paj.
Vilken kändis kan du tänka dig att ha som bestman på bröllopet?
– Jag kommer helt osökt att tänka på Bruno Wintzell, men han är ju död. Jag stötte ihop med Bruno i en bar vid sekelskiftet, vi svingade några bägare och blev tjenis. Han var avslappnad och positiv, jag gillade honom skarpt. Bruno var en trevlig karl. Det var Frank Andersson också, men han är ju också död…
Tredje försöket nu, Robert…
– Nu måste jag tänka efter, jag har träffat så många kändisar genom åren... Nu vet jag: Ernst Kirchsteiger! Honom intervjuade jag när jag var reporter på Se&Hör för 20 år sedan. Det var i begynnelsen av Ernsts karriär, när han precis hade glidit in på TV från Ikeas inredningsavdelning. Han var färsk som en nykläckt bebis, han var så genuint jävla trevlig! Han var väldigt äkta, det var inga konstigheter alls.
Känns det som att äktenskapet med Simone kommer hålla till döddagar?
– Ja, faktiskt.
Robban om fler barn
Vad talar mot att det blir så?
– Jag tycker inte att man ska fundera på problem, jag tycker att man ska se möjligheter. Exempelvis kan man benämna barn som ett litet bekymmer eller som en ren möjlighet. Jag väljer att se det som en möjlighet! Simone vill ha barn i framtiden. Jag är 3000 år när barnet är tio år, men det kan jag väl ställa upp på, (skratt).
Jobbas det på barn just nu?
– Nej, men vi är inte långt därifrån. Fast just nu är Simone är mitt i sin karriär. Hon kan inte uppträda med stor mage.
Våren 2018 bröt du upp från din ex-fästmö Linda, 40, och du lovade dig själv att aldrig mer titta åt en kvinna. Hur långt under isen var du, egentligen?
– Jag var ärligt talat rätt deppig över att vi hade misslyckats med att hålla ihop. Jag kände att det var värt att försöka en gång till, men det tyckte inte hon. Jag hade barnen i tanke, men kärleken fanns inte där. Det hade den inte gjort på ett bra tag.
Hur är din och Lindas relation i dagsläget?
– Den är utmärkt. Hon har bosatt sig två kilometer från mig, det är gångavstånd mellan oss. Vi samarbetar oerhört bra med barnen. Vill jag ha barnen någon vecka extra ibland eller tvärtom så löser vi det, det finns inga datum som är skrivna i sten.
Vad har du för klädstil?
– Hemma i lägenheten går jag alltid omkring i mjukisshorts och en gammal sliten t-shirt. Jag kastar inte t-shirten förrän sista tråden fallit från kroppen. Kostym har jag nästan aldrig. Har man den på en fest så händer det alltid något dumt. Man spiller en grogg eller kanske lite sås. Efter en kemtvätt är kostymen inte lika snygg, efter två kemtvättar är den kaputt. Det är ett dyrt nöje att se ut som en börshaj!
Vilken upplevelse från ditt förflutna borde du vädra med en psykolog?
– Jag är ganska självmedveten, jag vet om mina fördelar och brister och vad som gjort mig till den jag är. Mycket är från barndomen. Jag hade en väldigt kärlekslös barndom med en hård, barsk far. När jag var 15 fattade jag beslutet att jag aldrig skulle bli som den här mannen, jag skulle bli hans motsats! Vi behöver inte gå in så mycket på det, men det är mycket det här som format mig.
Är du ledsen över kärlekslösheten du hade i din barndom?
– Nej, däremot är jag besviken över bristen på respekt jag fick. Som liten är ju respekt detsamma som kärlek. Man måste respektera varandra, vart än i livet man är. Hade det funnits respekt här i världen så hade det inte funnits några krig.
Vad känner du när du blickar tillbaka på Robinson, 1999?
– Glädje. Men det känns verkligen avlägset. Var jag verkligen där? Så kan jag känna ibland.
Programmet gjorde dig till ”Robinson-Robban” med hela svenska folket. Hur kom det sig att just du blev så känd?
– På den tiden var jag en norrlänning som satt i skogen, jag hade aldrig haft något med media att göra. Jag funderade på hur medielandskapet såg ut och gjorde alltsammans med avsikt att beröra folket – som en superprestation. Du måste ta i, du måste chansa. Som en fotbollsmatch. Laget som inte vågar släppa loss vinner inte matchen. Så jag basunerade ut obehagliga grejer om mig själv i pressen. Ofta pratade jag i rubrikform – för att väcka anstöt. Rubrikerna handlade oftast om damer, sprit och fester. Oftast var det jag sa inte ens sant, det var Åsa Nisse-humor. Tidningarna skrev och folk blev bestörta. Men det funkade och i efterhand har det mestadels varit roligt!
Hur är det att jobba som spårvagnsförare?
– Spårvagnsyrket är fan ett superjobb! Jag kan inte klaga på det, det har många fördelar. Dels är jag trygg, det finns ingen lågkonjunktur, jag slipper få sparken. Om man gillar att ”köra grejer” så är det skönt att köra spårvagn, det går bokstavligt talat på räls. Man lutar tillbaka stolen, men har sin körkontroll, man trycker framåt, man kör. Det är inte så komplicerat, man informerar bara resenärerna lite i högtalarna. Det är ett bekvämt jobb som jag varmt kan rekommendera!
Har du någon begynnande 50-årskris?
– Nej, jag har aldrig bara känt åldersnoja en enda gång. Det var när jag var 34 år och festade på Stureplan. Någon tjej kallade mig för ”gubbe”. ”Va, jag är väl ingen gubbe?”, tänkte jag. Det satte griller i huvudet på mig: ”Är jag en gubbe?”
Hur hoppas du att ditt liv ser ut när du fyller 65?
– Jag kollade min pension på Pensionsmyndigheten förra veckan. Det var ingen munter läsning. Pensionerna är ingenting att hänga upp i granen, det ska man vara väl medveten om. Som tur är har jag gjort bostadskarriär. Mitt pensionärsliv kommer vara guld och gröna skogar, rent ekonomiskt. Det blir inte vatten och knäckebröd, det blir champagnefrukost!
Slutligen, vilken är den bästa stunden på din dag?
– Nu måste jag återvända till Netflix-brasan… I avsaknad av en öppen spis så är den det bästa alternativet – med lite piano i bakgrunden. Jag och Simone sitter där med ett glas vin – eller kanske två. Då är kvällen gjord. Jag har blivit en hemmalivsnjutare på äldre dagar, jag tycker om att vara hemma och bara chilla!
Foto: TT & Privat