Robinson-Robbans barnbesked med nya kärleken Simone

”Robinson-Robban” i ett underhållande snack om livet idag, nya kärleken – och tredje bebisen.

Hur står det till världens bästa Robert?

– Jo tack, det är bra. Idag fungerar min bil. Det gjorde den inte igår. Strax ska jag åka ner till klosterhotellet i Vadstena på semester.

Robinson-kändisar kommer och går men du består och det trots att det gått hela 21 år sedan programmet sändes. Hur bär du dig åt, egentligen?

– Det är väldigt enkelt. Till skillnad från alla andra Robinsondeltagare är jag inte präktig. Deras strategi, när de är med i programmet, är alltid att de ska bli populärast i kvarteret – ungefär som alla Svenne bananer som tävlar om vem som har snyggast Volvo och störst villa. Jag har aldrig haft något behov av att vara omtyckt av den stora massan.

Hur många tidningsartiklar har det skrivits om dig?

– Uppskatta kan man alltid göra. 500, kanske.

Vilken är den mest uppseendeväckande rubriken du läst om dig själv?

– ”Robinson-Robban” mordhotad av nazister. Det var så jävla sjukt. Jag var på ett bargig med en massa andra dokusåpadeltagare. Plötsligt dök det upp ett gäng bråkiga nazister i 20-årsåldern som började mucka gräl med mig. Det slutade med – en löpsedel.

Har du tjänat mycket pengar på att vara Robinson-Robban?

– Inte mycket, men i tre års tid levde jag faktiskt som kringflackande landet-runt-minglare. Jag fick alltså betalt för att dyka upp på krogen och mingla. Men det var då. Nu är det hederligt arbete som betalar barkbrödet på bordet.

Tjejer har alltid flockats till dig som flugor till en sockerbit. Hur kommer det sig, din fule fan?

– Det kan du även fråga Bingo Rimér. Han ser ju ännu jävligare ut än vad jag gör, men han har stor familj och han har varit gift med både den ena och den tredje. Han har lyckats bra i sitt kärleksliv tack vare sin otroliga charm och positivitet. Jag klistrar också gärna på mig den lappen och säger att jag är väldigt trevlig och karismatisk, (skratt).

Häromåret bröt du och dåvarande sambon Linda upp från varandra efter nio år som sambor. Låg du i fosterställning och grät som ett barn när Linda bar ut sina ägodelar från lägenheten?

– Nej, för vi hade en deal, Linda och jag. Jag köpte alla ägodelarna till lägenheten. Dessa var alltså mina. Det gjorde att hon fick mer pengar att resa för, vilket var hennes stora intresse. Så när hon flyttade ut så knallade hon bara ut – utan grejer. Själv kände jag att vi kunde ha försökt lösa problemen. Förhållandet var trasigt, men jag är en romantiker, jag tänkte att om har man gått igenom så mycket ihop och har två barn ihop, då får man fan vara beredd att ge det en chans till. Men hon kände: ”Nu får det vara nog”. Med facit i hand var det helt rätt. Nu har jag hittat en dundermadame som jag inte trodde existerade på den här planeten!

Hur gick det till när hon – Simone – gjorde entré i ditt liv?

– Jag tillhör egentligen den gamla skolan, man går ut och krökar och träffar varandra på det sättet. Den här gången däremot testade jag Tinder, vilket var helt fantastiskt. Där kunde vi konversera i nyktra ordalag. Sedan möttes vi upp på Södra Teatern, faktiskt. Vi hade fest de luxe. Det har vi fortfarande. Vi kan köra festnätter, vi gillar att bada badkar natten lång. Vi kan sitta där till tio på morgonen med vin och ha det lattjo lajban.

Du har två barn sedan tidigare, Simone har inga. Är hon sugen på att skaffa barn?

– Ja, det är hon. Hon är 29 bast, hon är i den åldern många tjejer brukar vilja ha barn. Hon har gjort klart det för mig. Är det barn hon vill ha så får jag ställa upp på det. Det är en del av ett förhållande, att inte man inte bara går sin egen väg. Man får inte vara så jävla självisk. Dessutom ångrar man aldrig ett barn, så visst kan jag ställa upp på det!

Vad ska kärleksbarnet heta?

– Först tänkte vi på Lemon. En frukt med bett, precis som chili. Lägger man ett E på slutet så blir det Lemone. Du vet, Simone och Lemone… Där har vi det: Lemone! Blir det en pojke däremot så är det lite oklart…

Är du för eller mot bröllop?

– För. Jag är romantiker. Kärlek är det största du kan vara med om, det är det största du kan få. Det är det man suktar efter. Gör du inte det har du en störning. Mer kärlek på den här planeten, så hade vi alla mått bättre!

Bor det någon knäppgök i ditt grannskap?

– Nej, vi är ganska befriade från det, men på den tiden jag bodde i hyresrätt så var varannan granne en knäppgök. Dörrarna var lövtunna. Man hörde folk gorma mellan våningsplanen. Det ekade av vrål. När grannarna dessutom snodde mina kläder ur tvättmaskinen i källaren, då fick det vara nog. Då köpte jag bostadsrätt.

Vilken kändis tycker du är vansinnigt hygglig?

– Ernst Kirchsteiger. Jag har talat med honom vid ett tillfälle. Trevligare herre får du fan leta efter. Ernst är en sådan här man som man känner är genuin. Han utstrålar värme, han är Stefan Löfvens motsats.

Vem skulle vara snyggast som kvinna: du eller Ernst?

– Jag med min stora mage skulle se ut som en höggravid kvinna. Slimmade Ernst däremot skulle se väldigt sexig ut!

Brukar du prutta på offentlig plats?

– Ja, jag är en gasmaskin, jag fiser för jämnan. Jag tål inte mjölkprodukter men äter det ändå. Det sätter sina spår, men jag ser alltid till att jag fiser när jag har mycket ”space” omkring mig. Dessutom är jag noga med att vinden inte blåser i riktning mot folksamlingar.

Äter du ett äpple om dagen?

– Nej, det gör jag inte. Däremot äter jag en tallrik gröt varje dag.

Vad är det konstigaste du hittat under en skogspromenad?

– Det är sällan man hittar något kul i skogen, men jag gillar att springa ifatt ormar och lyfta dem svansen. Problemet med snokar är att de pissar när de är skraja. Jag kommer ihåg en gång när jag tog upp en snok… Jag stank! Jag försökte torka händerna i en bit mossa, men det hjälpte inte. På vägen hem fick jag gå med utsträckta händer. När jag kom hem skrubbade jag händerna med diskmedel, men det stank fortfarande orm. Jag kan tänka mig att det luktar som skunk, ungefär.

Vad vill du lägga bakom dig och aldrig mer prata om?

– Ja, du… I media tjatas det mycket om mina krämpor. Visst, jag har allvarliga krämpor i stort sett hela min kropp, men vad hjälper det att älta och älta? Ingenting. Jag har accepterat skiten, jag får leva med det här.

Slutligen Robert, vad skulle du välja: jobba heltid som bärplockare, välta med en lastbil lastad med grisar eller bli smygfotograferad på en strand i Rio – iförd rosablommig bikini?

– (Skratt). I min ungdom jobbade jag som bärplockare. Det gör jag aldrig om, det var satan så tråkigt. Grisar ska inte få blåmärken i onödan, så jag väljer det sista. Men jag behöver inte åka ända till Rio för att ta på mig en rosablommig bikini, det kan jag göra hemma i soffan.

◼️◼️◼️

Namn: Robert Andersson.

Ålder: 46.

Jobbar som: Spårvagnsförare.

Stjärntecken: Vädur.

Familj: Sambon Simone Brandstedt, 29, sonen Tiger, 10, dottern Chilli, 8.

God egenskap: Respektfull.

Dålig egenskap: Jag har telefonfobi.

Älskar: Min familj.

Hatar: Min Peugeot 508.

Favoriträtt: Hamburgare.

Favoritdryck: En kall Guinness i ett frostat glas. Det är fantastiskt jävla gott för den som inte provat det!

Längd: 181 centimeter. I holländska mått är jag en dvärg, men jämfört med en pygmé är jag en gigant!

Vikt: 86. I vintras vägde jag 90 pannor. Jag var tjock som en gris och rund som en kokosboll. Jag hade ångest varje gång jag släppte ut magen framför spegeln i badrummet. Jag har blivit sambofet! Så jävla osexigt. Nu ska jag ner till 82.

Kändismerit: Festat järnet med Frank Andersson i en stuga i Jämtland!

FOTO: TT, Privat