Robinson-Isabellas nya kärleksbesked: ”Dejtar en tjej”

Vad slogs du av när du kom fram till inspelningsplatsen i Västindien, Isabella?

– Att det kändes som att jag plötsligt var pånyttfödd. Jag kände mig som ett papper som hade blåst bort i vinden eller som en grävling som tittade upp från ett hål i jorden. Solen bara träffade mig och jag blev blind!

Vad tärde mest på dig: sömnbristen, vädret, matutbudet, hemlängtan eller den sociala samvaron?

– Inget av detta – utan snuset. Vanligtvis är snuset som en vän i fickan. Plötsligt hade jag ingen kompis. Det var tungt. Jag försökte förtränga minnet av en kompis.

Hade du inga tankar på att smuggla med dig snus till inspelningsplatsen?

– Nej, men jag frågade om man fick ha det som ”personlig sak”. Det fick jag inte.

Vad saknade du mest hemifrån – förutom snuset?

– Brian och James, mina föräldrars katter.

Vad var det konstigaste du åt under din ö-vistelse?

– Det kan jag nog inte svara på, faktiskt, men jag åt betydligt äckligare saker än jag först trodde.

Fiskögon?

– Nej, men på samma nivå.

Vilken deltagare gillade du mest?

– Jag blev väldigt fäst i alla. Alla var grymma!

Vad var det mest uppseendeväckande som hände när tv-kamerorna inte var påslagna?

– Första kvällen hade vi inga kameror. Den natten var ett rent helvete. Jag sov i en vattenpöl. På morgonen var jag så trött att jag bara ville trilla ihop.

Vad var det första du gjorde när du kom hem?

– Jag köpte en dosa med snus, det var himmelskt. Första prillan var som att få Guds förlåtelse, som att bikta sig för en präst. Sedan åkte jag hem till mina föräldrar. Tre dagar senare flyttade jag. Det gick ganska fort, pang på.

Hur har Robinsonäventyret präglat dig?

– Jag har blivit mer äventyrslysten.

I vilken svensk byhåla tog du dina tre första steg?

– Höja. Det tillhör Ängelholm men ligger verkligen på vischan. Vi snackar verkligen bondlurksamhälle.

For du illa av att växa upp där?

– Nej, verkligen inte. Jag hade det bra. Skånska glesbygden är jättefin.

Hur var du som fjortis?

– Shit, jag var all over the place, jag var som en rabiessmittad ekorre. Jag hade verkligen inte pli på mig själv. Jag stökade jävligt mycket. I skolan kunde jag låsa toalettdörren från insidan. Sedan gjorde jag översvämning i toaletten och klättrade ut från ett litet fönster. Till slut kom jag till en punkt där jag kände att ”nu får jag skärpa mig och ta tag i mitt liv”. För mig var det en stor svårighet att gå från de här vilsna, tokiga och galna tonåren till att någonstans plocka ihop pusselbitarna och bygga en legodrake, den jag är idag. Övergången – att vända blad – var allt annat än busenkel.

Har du medvind eller motvind på kärleksfronten?

– Medvind! Jag dejtar en tjej nu men är inte tillsammans med någon.

Hur är det att vara ihop med dig?

– En skön utmaning, liksom. Tufft, men ändå värt det. Jag vill vara som en räv utan koppel. Fri. Samtidigt vill jag ha någon. Det är en svår balansgång.

Vilket trauma som du gått igenom borde du gå i traumaterapi för?

– Jag har gjort så mycket skit i mitt liv. När jag hade ett utbytesår på Nya Zeeland så blev jag hemskickad för att jag så busig. Det borde jag kanske gå i terapi för.

Hur ska du förvalta ditt kändisskap?

– Jag vet inte, jag tror bara att jag ska fortsätta att vara mig själv. Även om jag skulle bli tvärkänd någon gång så skulle jag aldrig förändra mig. Jag kommer alltid softa på samma nivå. Alltid.

Säg tre saker du vill hitta på inom en inte alltför avlägssen framtid!

– Jag vill åka till Galapagosöarna, klara mig igenom ett Iron-maraton och gå på ett underground-gayrave i Ryssland. Det borde finnas ett sådant någonstans. Jag ska hitta det.

FOTO: TT