Py Bäckman om hemliga pojkvännen – så ser dottern Helena ut idag

Sångerskan Py Bäckman, 72, är aktuell som gäst i söndagens Bingolotto.

Hur står det till Py?

– Jo tack, det är bra. Jag har precis varit hos tandläkaren och fixat en tand. Jag åt något som gjorde att en tand kraschade, liksom. Det blev bara skärvor kvar som stack upp från en krater. Gud så jag såg ut! Tandläkaren sydde och höll på, jag var bedövad ända ner till knäna! Jag var alldeles snedvriden i munnen. Jag såg mindre klok ut än vanligt, om man säger så.

Vad är din senaste tantvarning, annars?

– Varningen är väl att jag så sällan gå ut. Jag kan gå på restaurang.

Inget Stureplan?

– Nej, för fan! Jag skulle inte orka det överhuvudtaget.

Visst har du ett förflutet som Stureplansknarkare?

– Nej, du! Knark Olofsson och jag har inte varit polare, direkt. Men visst, på Café Opera-tiden var det ett jävla festande, men det är inget jag fastnat i. Jag har druckit i stället, om jag ska vara ärlig, och gått hem på hörntänderna... Man orkar inte det när man kommer upp lite i ålder. Den tiden är förbi.

Hur nära har du varit kungen?

– På den gamla goda tiden gick han mycket på Alexandras, vilket inte jag gjorde. Men en gång när jag var där så var han där. Det var ingen större grej, han var nykter och satt i en soffa. En tjej satt bredvid honom och lutade sig mot hans axel. Hon var trött och ville sova. Hon såg inte vem det var.

När separerade du från din senaste ex-kärlek?

– Vi har aldrig separerat. Det är bara det att vi inte tål se varandra ibland. Han bor här ibland, sedan har han en annan bostad inne i stan.

Vad irriterar ni er mest på hos varandra?

– Allt! Vi är invecklade, inte utvecklade. Varken han eller jag orkar ändra på oss. Ibland blir det too much, men på något sätt gillar jag honom. Han har väldigt många bra sidor. Det har kanske jag också, men nu när det varit corona så har han hållit sig i stan. Det gör mig ingenting.

Vilken känd karl liknar han?

– Herregud, nu kommer han bli förbannad, (skratt). När han var ung var han ganska lik Björn Skifs. Han är faktiskt snygg, det är inget fel på honom. Han ser bra ut. Klär sig väl. Slank och vältränad.

Hade du haft något normalt jobb?

– Ja, jag har gjort lite olika grejer. På 70-talet hjälpte jag att sy kläder i en butik på Hornsgatan. Sedan sålde jag kappor på Drottninggatan, det var jättekul. Jag var även ansvarig för en butik – också den på Drottninggatan – som ägdes av Djurens rätt. Där sålde jag smink och grejer som inte var testade på djur. Jag jobbade också hos en läkare som hade en praktik på Kungsgatan. Där gjorde jag en del enklare grejer. Applicerade EKG-band på folk, tvättade skålar, skrev rapporter till Försäkringskassan. Det var lärorikt.

På 80-talet var du och Dan Hylander stora stjärnor i Raj Montana band. Vilken nutida grupp påminde er musik om?

– Det vete fan, alltså. Kent, kanske. Det som var viktigt för oss var texterna. Vi var emot allting, (skratt).

Vem är den galnaste galningen du fått på halsen – som ett resultat av ditt kändisskap?

– Man ska väl inte säga något dumt. Det var snälla människor, men vissa gick över gränsen. En kom hem och slog på dörren och skrek: ”Jag vet att du är hemma, öppna!” Den personen är död nu, frid över hans minne.

Vilket årtal har sugit fett – big time?

– Jag vet inte, det finns liksom inga krisår. Jag är inte så jävla kritisk, liksom. Jag tycker att man går framåt hela tiden. Även om man har två dagar kvar så går man framåt.

Så du har inte haft någon jättemotgång?

– Det har väl alla. När ens anhöriga dör – oavsett om det är ungar eller katter eller hundar – så är det inget kul, liksom.

Ett exempel på det är väl när din mamma dog?

– Ja, men jag har kommit över det. Helt nytt nu är att jag fått veta vem som är min pappa. Jag har släktforskat och hittade honom tack vare DNA-prover. Roligast är att jag fått två syskon. Min syster har jag träffat, hon bor i Gamla stan och heter Maria-Lena Sträng. Vi pratar ofta. Sedan finns det en bror också. Han bor i södra Sverige.

Vem vill du stänga in i en jordkällare och aldrig släppa ut?

– Alla sådana där som pröjsar för att skjuta djur i Afrika. Lejon, noshörningar. Det är skit, det är fullkomligt jävla dåligt ansvar.

Vem vill du bli i ditt nästa liv?

– Det är svårt att tänka sig att det blir något nästa liv, men vem vet. Man kanske dyker upp som en myrslok eller en toalettborste, (skratt).

Slutligen Py, vad skulle du välja: köra mellan Stocksund och Globen med tre fulla dagisfröknar i baksätet, smöra för kungen genom att dränka en republikan i en vattenpöl utanför Västerås eller göra inbrott i Ullared-Morgans garage och somna där?

– Men herregud vilka alternativ. Köra dagisfröknar hit och dit… Jag har inget körkort. Och kungen? Vad ska det där vara bra för? Och det sista… Nej, det är inget alternativ. Det är alldeles för spejsat för mig, alltihop!

Foto: TT