Programledaren Caroline Giertz: Därför lämnade jag TV4-gruppen efter 15 år

Programledaren Caroline Giertz har synts i tv-rutan i samband med Det okända i 15 år. Men nu väljer hon att sluta, och berättar om planerna att bli artist i Japan.

Hur står det till världens bästa Caroline?

– Jo, tack bra!

Säger du det för att det är sant?

– Nej, utan för att jag är artig. I går gjorde jag en hjärnröntgen och idag ringde de och sa: ”Kom hit direkt, vi vill ta fler bilder”. Då kände jag: ”Oj, vad har de hittat?” Nu väntar jag på att min läkare ska få titta på bilderna så att jag kan få reda på vad det är för något…

Har du ont i huvudet?

– Inte just nu, men jag har haft det typ hela livet.

En av dina döttrar – Simone – strålas för en hjärntumör. Har du någon strategi för att kunna leva med ovissheten?

– Som för alla mammor är det fruktansvärt, men det är klart att jag har en strategi. Jag är tacksam över allt som är bra. Småsaker. Och stora saker, som att vi lever. Nu uppskattar jag livet mer än jag gjorde tidigare. Alla borde få känna av en släng av döden, lite då och då, för att påminnas om hur värdefullt livet är.

För några år sedan opererades du för livmodercancer. Är du frisk nu?

– Ja, det ska jag vara, förutom det här som jag har i min hjärna då – vad det nu kan vara…

Grät du en skvätt när TV4 nyligen gick ut med att det inte blir någon fortsättning av ditt spökprogram Det okända som sänts sedan hösten 2004?

– Nej, jag tyckte att det var skönt. För varje år som gått, desto harigare har jag blivit. ”Vad kommer vi att stöta på när vi åker ut idag?” Så har jag tänkt. När jag började jobba med Det okända trodde jag överhuvudtaget inte på ondska. Nu är jag tveksam. Jag har gjort mitt.

Sitter du sysslolös hemma i soffan och tittar in i väggen?

– Nej, det gör jag inte. Jag har två saker på gång. Jag har köpt ett instrument som jag förälskat mig i. Jag övar typ så att jag blöder. Nu ska jag åka med Meja till Japan och uppträda med henne. Helt overkligt underbart! Jag spelade musik innan jag bildade familj och nu har jag hittat tillbaka till den och frågar mig själv varför jag kunde släppa den alls. Sedan har jag precis kommit igång med en podcast som heter Paranormalt. Den ska lanseras i mitten på juli hos Podme.

Så du ska göra comeback med spökena?

– Nej, nu ska jag inte hjälpa folk att få över vilsna själar till ljuset på andra sidan, nu ska jag försöka ta reda på vad det är som händer om man till exempel har en nära-döden-upplevelse, om man kan tala med djur eller om vi har besök från utomjordingar och andra konstiga saker.

Vad var det bästa med att jobba med tv?

– Jag trivdes aldrig med att jobba med tv egentligen, men det bästa med Det okända var väl att vi faktiskt hjälpte folk. Men jag tycker inte om att synas så mycket. Sedan är det bökigt och tungt med alla kameror. Det är ett utsatt medium. Det är faktiskt skönt att släppa det.

Umgås du privat med några tv-personligheter?

– Nu måste jag tänka efter… Nej, för tillfället umgås jag inte så mycket med folk alls, faktiskt.

Du är väldigt sällan ute i kändisvimlet. Får du inga inbjudningar eller är du folkskygg?

– Jag är folkskygg.

Visst är din kille också måttligt road av att synas?

– Ja, fast han har börjat skulptera i sten och ska göra en stor skulpturpark i Tällberg. Nu på söndag ska den invigas – med landshövding och allt – så då måste han synas. Åtminstone hans skulpturer. De är skitcoola.

Hur länge har du och Pan kilat stadigt?

– Det är över sju år.

Hur lyckades du med bedriften att fånga en 15 år yngre karl?

– Det var han som fångade mig. Men allvarligt talat, det här med att det ska vara en poäng med att vara yngre, jag förstår faktiskt inte det. Nu är jag 61. Jag känner mig äntligen som den jag ville känna mig som när jag var 20. Du blir så mycket friare när du blir äldre. Det är trevligare än jag trodde.

Uppvaktar Pan dig med frukost på sängen i princip varje dag?

– Ja, när vi är tillsammans.

Vilket är det knäppaste ryktet du hört om dig?

– Att jag skulle ha slagit ner någon på krogen – någon gång på 90-talet. Jag förstår fortfarande inte hur det uppstod. Jag har inte ens varit i närheten av att bråka.

Vilket är det knäppaste ryktet du hört om kungen?

– Det kan jag ju inte säga!

Vilken är den knäppaste uppfattningen folk i allmänhet har om dig?

– Jag har ingen aning, men något som gjort mig lite ledsen är när jag varit ute med Det okända och folk sagt: ”Åh, du är ju mycket roligare än vi trodde!” Det måste rimligtvis innebära att jag upplevs som tråkig. Det är ju inte knäppt att vara tråkig, men ändå… Jag är ju inte tråkig. Tycker jag själv i alla fall.

Hur var din uppväxt?

– Ja, du… Mina föräldrar gillade att festa så jag hade en väldigt fri uppväxt. Jag fick tidigt ta mycket ansvar.

Var det en gränslös tillvaro?

– Ja, jag fick sköta mig själv, men jag var väldigt skötsam. Jag hade ju inga gränser att tänja på. Så det gick ju bra. För mig, alltså. Min bror däremot blev totalmissbrukare och dog. Den typen av uppfostran kan gå åt båda hållen…

Visst dog han bara häromåret?

– Ja. Och jag saknar honom jättemycket, trots allt jobbigt som var.

Är du en bra morsa?

– Jag tror det. Jag har en väldigt innerlig relation med alla mina barn och jag har i princip haft det oavbrutet.

Slutligen Caroline, vilken är den bästa stunden på din dag?

– Jag älskar att gå och lägga mig. Laptopen på magen. Jag har en väldigt fin säng. Hunden ligger bredvid och jag kollar på någon serie eller film. Då känner jag mig som ormen i Robin Hood på julafton. Det är jag!

Född: 26 maj 1958.
Stjärntecken: Tvilling.
Jobbar som: Journalist.
Familj: Särbon Pan, 46, barnen Leo, 37, Alba, 31, Simone, 28.
Bor: Stockholm och Leksand.
God egenskap: Snabb, snäll och påhittig.
Dålig egenskap: Lite väl snabb vilket gör att jag blir stressad och till exempel avbryter den jag pratar med.
Äter helst: Frukt och kött – efter 20 år som vegetarian.
Dricker helst: Vatten.
Längtar efter: Att kunna behärska det här instrumentet som jag skaffat mig. Det kan bäst beskrivas som en alt-viola som parat sig med en gamba!

FOTO: TT