Pernilla Wahlgren i tårar – gripande orden om föräldrarnas åldrande

Vännerna Pernilla Wahlgren, 56, och Sofia Wistam, 57, driver tillsammans podcasten Wahlgren & Wistam där de pratar om livet i det stora och det lilla. I det senaste avsnittet har båda varit och sett Filip Hammar och Fredrik Wikingssons film Den sista resan – någon som lämnande Sofia och Pernilla djupt berörda.

I filmen får man följa duon när de tar med Filips åldrade pappa Lars Hammar till sitt älskade Frankrike, en resa de brukade göra varje sommar då Filip var liten. Sedan Lars gick i pension har han, enligt Filip, sakta men säkert blivit mer och mer deprimerad – en utveckling sonen med resan hoppas kunna vända.

– Man skrattar så mycket också. Jag har aldrig skrattat så mycket på film tror jag. Jag skrattade sådär otroligt hjärtligt och mycket, och sen gråter man, och man drabbas. Den är så fin, säger Pernilla Wahlgren om filmen, i sin podd.

Hon menar att ämnet som berörs i filmen är allmänmänskligt, och att hon kan känna igen många av situationerna från sina egna föräldrar, Christina Schollin, 86, och Hans Wahlgren, 86.

– Det blir så viktigt, för vi blir ju alla äldre. När man blir gammal, det är väldigt lätt att hamna i depression. Det vet jag också när jag prata med mina föräldrar. Man blir ledsen för att man inte kan orka lika mycket som man gjorde förut, säger Pernilla och fortsätter:

– Man blir ledsen att man plötsligt måste ha rullator, eller man blir ledsen att synen försämras. Då är det så viktigt att vi barn hjälper våra föräldrar att göra roliga saker och skapa minnen med dem även som äldre.

Sofia Wistam bryter in och berättar om en krönika hon läst av Hanna Hellquist, som berör just tabut att bli frustrerad på sina föräldrar, när de inte orkar lika mycket som tidigare.

– Att ens föräldrar blir gamla, gaggiga, man retar sig på dem och det är liksom fult att prata om det för man blir tokig när de går långsamt eller pratar långsamt. Eller inte får in maten i munnen, du vet, så blir man frustrerad, säger Sofia i podden, och Pernilla håller med samtidigt som hon menar att detta får man ta som barn.

– Mm, eller inte hör. Men det får man inte bli. Eller man får acceptera att man kanske blir det men inte visa dem. [...] Tror också att det är viktigt att acceptera det åt båda håll. För det vet jag som pappa kan säga nu ibland nu när han blir äldre att ”Men ni ska ju inte ta hand om mig”. Jo, det är så livet ser ut! Våra föräldrar tar hand om oss när vi är små och när de blir gamla så får vi ge tillbaka med att ta hand om dem.

FOTO: Karin Törnblom/TT, Discovery+