Olle Jönsson om självtvivlet: ”Har aldrig tyckt att jag sjunger bra"
Lasse Stefanz-sångaren Olle Jönsson, 60, sitter bekvämt på en snurrstol i legendariska skivbolaget Atlantis mindre studio. Skorna är av. Bredvid honom står urdruckna kaffekoppar och smuliga bullpapper.
Artisten, hemmahörande i Kristianstad och ofta på vägarna med bandet, befinner sig i Stockholm i två-tre dagar för att lägga på sång på nya skivan “Road Trip” som släpps på midsommarafton. Trots att han har spelat in över 800 låtar och att bandet fortfarande säljer 50 000 – 60 000 exemplar varje gång de släpper en skiva, brottas dansbandslegendaren med låg självkänsla.
– Jag har spelat tusen gånger och lik förbannat blir jag nervös innan jag går upp på scenen. Man är inte större än sin senaste hit. Därför håller vi på fortfarande, säger Olle Jönsson till Hänt.
Hållit på har bandet gjort sedan 1967. Idag är de enda kvarvarande medlemmarna “från förr” Olle Jönsson och kollegan Christer Ericsson, 74.
– Varje gång innan jag ska upp på scen tittar jag mig i spegeln och säger: ”Varför i helvete gör du det här, Olle?”. Sen har jag också en exhibitionistisk sida och ett stort bekräftelsebehov. Jag går upp på scen och fokuserar och bara stänger av resten.
Att artisten sjungit sedan han var tolv år har mindre betydelse. Fajtas gör han ständigt med rösten och sig själv.
– Jag har själv aldrig tyckt att jag sjunger bra. Jag har till och med gått i kognitiv behandling för att göra något åt min dåliga självkänsla.
– Det var 2010. Jag tyckte jag var kass, att jag inte hade något att erbjuda. Så under två års tid gick jag i kognitiv terapi i tre omgångar. Totalt 30 gånger. Jag försökte bättra på mitt självförtroende. Bland annat fick jag i hemläxa att jag skulle gå hem och titta på mina guld- och platinaplattor som hänger på väggarna.
Vi lämnar studion. Beställer en taxi och åker vidare till Elite Palace Hotel där Olle Jönsson bor under sin vistelse i Stockholm. Vi sätter oss i foajén. Sångaren beställer mineralvatten med is och en citronskiva.
– Jag försökte också lära mig tygla mitt humör berättar han vidare. Eftersom jag blixtrar så in i helvete ibland, så idag biter jag mig i tungan istället. Framförallt tycker jag att det har fungerat bättre mellan mig och Gunilla sen terapin. Nio gånger av tio så går jag undan istället för att kivas.
Olle Jönsson och frun Gunilla Jönsson, 56, har varit tillsammans i 33 år och gifta i nio. Tillsammans har de barnen Dan, 31, och Lina, 24. Trots att sonen och dottern är vuxna kan skåningen inte riktigt släppa taget.
– Barnen är lite på vift och så kan man längta efter dem. Att de ska komma hem och sova i sin säng. Jag hade själv sån kontakt med min morsa. Jag ringde varje dag. När hon gick bort 1995 så kändes det som om navelsträngen klipptes bort en andra gång kan man säg’.
Det är också sin mor dansbandsprofilen tänker på när han sjunger in låten “Till min fader”, skriven av Lasse Berghagen, 71, på nya skivan. Det är en farvältext som handlar om att hälsa på sin gamle far, att stryka hans skjorta, krama hans hand.
– Det gäller att ha upplevt sorg för att göra låten rättvisa. Jag har ju aldrig haft en far. Istället så tänker jag min mor. Innan hon somnade in hälsade jag på henne och pussade henne på pannan. Det kan man ju tänka på när man gör en sån låt.
– Drömscenariot för mig är annars att dö på scenen. Pensionen är inget jag ser fram emot och det är inget vi pratar om i bandet. För två-tre år sen tog jag och Christer en funderare. Men så kände vi båda att vi var för unga för att lägga av. Vi tar ett år i taget.
I dag har artisten strikta läkarorder att hålla koll på sin diabetes och på sjukdomen familjär tremor, som får händerna att skaka. Men sångaren känner sig ungdomlig och nyligen unnade han sig en 60-årspresent.
– Jag har alltid drömt om att ha en Harley Davidson. Den puttrar väl i 75-80 km i timmen och det var nervöst att köra första milen, sen var det bara skönt.
Foto: Evis Renander