Nina Gunkes avslöjande om graviditeten: "Hemsk förlossning"

Skådisen Nina Gunke, 62, har ibland kallats Sveriges Grace Kelly och denna svalt eleganta blondin får välja platsen för intervjun. Det blir ett fik vid Strandvägen men hon är lite förvånad över att det är så mycket folk när vi ses. Vi slår till på de största kanelbullarna och medan jag smiter på toa installerar hon sig i en soffa.

Du är uppvuxen på Lidingö med två syskon. Pappa jobbade inom fastigheter med Handelsbanken och mamma jobbade på Historiska museet.

– Ja, sedan flyttade vi till radhus när jag var runt 11 och jag började sedan sjuan inne i stan, på Norra Latin.

Oj, åkte du ensam in till city då?

– Ja, det var inga problem, inte vad jag minns åtminstone. Tyckte det var toppen.

Nina gick på Tobiassons barnteater och var fruktansvärt blyg, så blyg att hon knappt vågade prata med folk men bestämde sig tidigt för att bli skådis trots att ingen i familjen var speciellt artistisk.

– Jag var tvungen att övervinna min blyghet och började senare jobba som påkläderska och statist på Dramaten på kvällarna som extrajobb. Det var helt fantastiskt och jag tittade på alla föreställningar om och om igen.

Sedan sökte du ju faktisk in till scenskolan, berätta!

– Det var ju tur att jag inte kom in för jag var inte mogen, men tre år senare lyckades jag komma in, i Göteborg. Jag hade varit där en del och det är en fantastiskt stad.

Då var du redan tillsammans med framlidne skådisen Göran Stangertz när du gick i skolan i Göteborg, och du blev gravid med honom.

– Jag hade ett år kvar på skolan när Niki föddes, det var en hemsk förlossning, höll på ett dygn. Graviditeten var inte planerad men jag var väldigt glad för det, alla andra var oroliga över mig för jag var höggravid under hela andra året och min yngsta syster kom till Göteborg för att hjälpa mig så jag kunde slutföra mina studier. Jag trodde jag kissade på mig när vattnet gick, höll på med en improvisation med en amerikansk lärare och tog bilen själv. Sedan blev jag anställd på Malmö Stadsteater och jobbade där i många år.

Och du gifte sig med Göran, men äktenskapet tog slut och du stannade kvar på Malmö Stadsteater innan du flyttade till Stockholm för att spela i musikalen Brel, men återvände senare till Malmö.

– Jag träffade en ny man som jobbade inom varvindustrin, blev gravid med Moa, flyttade ner till Malmö och filmade en del i Norge och Danmark. Moa var med mig på kvällarna och det har gått bra att kombinera jobb och barn, jag har aldrig haft något dåligt samvete över det.

Du slog igenom i ”Hedebyborna”.

– Ja, det var ju på SVT, en dag i veckan som man fanns i folks vardagsrum, så det var mitt genombrott men så sa jag upp min anställning på Malmö Stadsteater och vågade mig ut. Gjorde Jacques Brel på Göta Lejon, det var jätteroligt minns jag, att få sjunga med Eva -Britt Strandberg, 75, och Tommy Körberg, 69.

Pappan till Moa är ingen offentlig person?

– Nej, det är han inte så vi behöver inte gå in på några detaljer om honom.

Men ni bröt upp efter nio år och du var ensamstående med två flickor när du träffade din nuvarande man Samuel Holgersson, 54, för 18 år sedan.

– Det var en väninna som tyckte vi passade bra tillsammans. Jag var livrädd men han var så social, vi hade väldigt roligt tillsammans och vi gifte oss för 10 år sedan i Trosa. Det var ett lunch till brunch bröllop sedan var det bröllop resten av dagen, vi var cirka 50 stycken.

Vad är det bästa med Samuel?

– Han är så fruktansvärt positiv till allting, väldigt omtänksam och så har vi väldig roligt tillsammans.

Vad tyckte han om ditt lite udda yrke?

– Jag spelade mycket då när vi träffades och han var varann veckas förälder han med så vi fick pussla. Men det har aldrig varit några problem med mina flickor och Samuel. På köpet fick jag hans tre barn så vi är en stor familj idag.

Vad gör ni när ni är lediga?

– Vi tar långa promenader på helgerna, träffar vänner och så har jag ju blivit mormor för 3,5 år sedan till Ruby, Nikis dotter. Det är det bästa som finns och jag försöker ha henne någon gång i veckan. Hon är så väldigt rolig, den där lilla.

Upplever du att det är svårare att få roller efter 50 som kvinna?

– Ja, på gott och ont förstås men det är svårt att hitta roller. Jag är i en mellanålder där det är svårt för kvinnor att gestalta. Jag har ju ofta spelat den moderliga mamman, Jag har varit allt från snäll småbarnsmamma till galen tonårsmorsa. När det gäller Rebecka, min karaktär i ”Skilda världar” fick jag vara en riktig bitch och det var roligt att göra. Jag har gjort många mammaroller och då är det roligt att alternera. Det är roligt med utmaningar.

Intervju börjar lida mot sitt slut. Nina ska ta en promenad hemåt medan jag ska iväg på ett möte. Hon har ett stort spännande filmprojekt på gång och kommer att synas på filmduken till vinter men vill inte avslöja vad det är. Hon ler bara lite hemlighetsfullt och säger att jag får vänta och se. Sedan ser jag hennes ryggtavla knata över Djurgårdsbron och försvinna i havet av andra.

FOTO: IBL. Micael Engström