Nina Gunke om stödet från maken Samuel Holgersson – i tuffa sjukdomskampen

Skådespelerskan Nina Gunke, 67, har haft en framgångsrik karriär med många prestigefulla roller i bagaget. Bland annat har vi sett henne i kult-klassisker som Skilda världar, Varuhuset och Tomten är far till alla barnen.

Karriären fick dock ett abrupt då Nina diagnostiserades med alzheimers sjukdom. En obotlig demenssjukdom som angriper hjärnans hjärnceller, vilket påverkar bland annat minnet.

Sedan Nina gick ut offentligt med sin diagnos för ungefär två år sedan har hon då och då ställt upp på intervjuer och berättat om det är att leva med sjukdomen. Nu senast besökte programledaren för Nyhetsmorgon, Jenny Alversjö, 49, Nina i sitt hem för att kolla hur allt går.

– Jag känner ju att jag blir sämre och det är ju tufft, tycker jag, berättar Nina i programmet.

Maken Samuel Holgersson, 58, som och döttrarna Niki, 42, och Moa, 32, är oumbärliga för att vardagen ska gå ihop. Vanliga aktiviter som att laga mat och klä på sig går inte längre att göra på egen hand.

– Jag får ju jättemycket med hjälp från Samuel, och tjejerna. Det är fantastiskt, det är det.

Samuel arbetar som IT-konsult och har från ett tidigare förhållande barnen Henric, 35, Sofie, 33, Sarah, 28. Nina har dessutom barnbarnet Ruby, 6, och Samuel har barnbarnen Cornelia, 4, och Ludde, 1

I intervjun berättar Nina vidare om hur en vanlig dag ser ut för henne nu. Ofta börjar den med att maken hjälper henne på med kläderna, innan han åker till jobbet, berättar hon.

– Hela det här sätta på mig, eller knäppa... någonting. Det går inte, alltså. Det går inte.

– Vad tänker du då, blir du arg och ledsen?, frågar Jenny Alversjö.

– Arg och ledsen att det är så, ja.

Även maken Samuel och dottern Moa medverkar i intervjun. De får frågan om de tänker på, eller pratar om, framtiden.

– Det vi pratar om är väl att vi ska försöka leva här tillsammans så länge som det går. Och det tror jag att vi kan göra länge. Sen har det och göra med hur jag kan, jag menar jag har ju ett arbete och det måste också skötas, så hur mycket hjälp vi kan få på sidan och så, säger Samuel och fortsätter:

– Vi lever i ganska korta tidsintervall, det blir ju så.

Jenny undrar vidare om familjen pratar mycket om situationen eller om det är ett ämne som man gärna undviker att prata om.

– Jag tror att alla vi är väl medvetna om att vissa samtal behöver vi ha, även om vi kanske är dåliga på att ha dem, berättar dottern Moa och utvecklar vidare:

– Hur det kommer bli när sjukdomen utvecklar sig ännu mer, och vad mer man kommer behöva göra och annan typ av hjälp. När man inte kommer kunna bo hemma längre, hur vill man ha det då, och så där.

– Vi stöter inte ifrån oss det, det är ju en verklighet. Men det är inte till daglig dags som Nina säger typ ”här vill jag bo”, tilläger maken Samuel.

FOTO: Karin Törnblom/TT