Nyblivna mamman Mikaela Laurén, 45, om krisen med maken Peder
För Hänt berättar Mikaela om babylyckan, äktenskapskrisen – och varma återföreningen.
Läget, Mikaela?
– Det är jättebra, faktiskt!
Sedan några månader tillbaka är du mamma till Nikita, en liten dotter. Hur har du präglats av den här livsförändringen?
– Jag känner att livet har fått en annan innebörd, en annan mening. Jag känner att det som var viktigt förut inte längre är lika viktigt, jag har ändrat prioriteringarna. Jag har inte lika många ”måsten” längre, hon är det viktigaste. Jag behöver inte gå på massor av galor och sena utekvällar, det är inte lika viktigt längre. Det viktigaste är att ha tid med henne och att hon mår bra, liksom. Vanligtvis hatar jag morgnar, men nu längtar jag till morgnarna för då som får jag vakna med henne. Hon är så himla glad, hon har så tindrande ögon. Det får mig att bli glad – hur trött jag än är!
✔︎ Det här är Mikaela Laurén
Ålder: 45.
Jobbar som: Föreläsare och personlig tränare.
Stjärntecken: Stenbock.
Bor: Stockholm.
Familj: Särbo med maken Peder Södersteen Laurén, 37. Dottern Nikita, fem månader.
Det bästa med mig är att: Jag inte är rädd för att tacka nej till nya saker. Jag ställer alltid upp, det kan vara alltifrån att rycka in som barnvakt till att hjälpa till med ett träningspass. Om någon ber mig om hjälp så säger jag sällan nej.
Det sämsta med mig är att: Jag säger ja till för mycket. Det leder till att jag känner mig otillräcklig och att det varken blir hackat eller malet. Jag är rädd att jag ska gå in i väggen – och skulle önska att dygnet hade dubbelt så många timmar så att jag hann med allting. Det är egentligen ingenting jag vill tacka nej till.
Här tar jag mina promenader: Jag tar aldrig promenader, att gå gör mig rastlös. Jag springer i stället – gärna i skogarna på Ågesta friluftsområde.
Äter gärna: Jordnötssmör är min nya grej. Jag äter mackor med jordnötssmör och skivad banan, jag äter smoothie med banan och jordnötssmör, jag äter riskakor med jordnötssmör. Jag har dille på jordnötssmör!
Äter ogärna: Surströmming, kanske. Och lamm är jag inte jätteförtjust i, det smakar kofta.
Dricker gärna: Bubbelvatten, kallt och bubbligt är festligt!
Dricker ogärna: Whisky, jag gillar inte smaken.
Framtidsplaner: Kanske köpa hus tillsammans med min man. Gärna så centralt som möjligt i Stockholmsområdet. Inte längre bort än Haninge eller Huddinge.
For Nikita ut som ett gevärsskott?
– Nej, det var en långdragen kamp. Jag hade värkar i fem timmar innan hon kom ut. När jag började krysta så trodde barnmorskan att hon skulle komma vid sextiden, men hon kom inte ut förrän halv tolv. Det tog sex timmar längre än de trodde, hon satt snett och upp och ner, vi fick inte ut henne. Det blev småkaos i förlossningsrummet, sex sköterskor och läkare var där. Det blev sugklocka och sax. Hade jag inte fått ut henne den där sista kryssningen, då hade det antagligen blivit akut kejsarsnitt. Så det var en tuff fight.
Hur gick det till när din make Peder gjorde entré i ditt liv, 2015?
– Han kom fram till mig på krogen och sa att han beundrade mig.
Vad sa du när han sa det?
– Jag tackade – och så bjöd ha mig på en shot. Sedan den dagen har det varit vi!
När knöt ni hymens band?
– 25 maj 2018.
Berätta om bröllopet!
– Vi gifte oss i Högalids kyrka, det blev ett väldigt ståtligt bröllop. Jag hade elva brudtärnor! Idén till bröllopsklänningen fick jag från en Guns N´Roses-video, November Rain. När jag såg den, tänkte jag: ”När jag gifter mig så ska jag ha en sådan klänning”. Kort där fram och långt där bak. Jag är gammal kompis med Ida Sjöstedt, kläddesignern, så jag tog ett snack med henne och så sydde hon upp klänningen.
Mikaela om äktenskapskrisen med Peter
Vad handlade ditt och Peders första äktenskapsgräl om?
– Gud, det kommer jag faktiskt inte ihåg. Det som var tuffast var kampen att skaffa barn, det var väldigt påfrestande på förhållandet. Jag var desperat efter barn. Det var inte han. Allting blev så stressigt, allt kretsade kring det. Han kände sig oviktig, det var så mycket fokus på barngrejen. Så vi hade vår treårskris lite sent – under början av graviditeten. Det var mycket hormoner och oro, vi var inte införstådda med vad det skulle innebära. Jag var överlycklig över att äntligen vara gravid, han tyckte väl att jag hade för lite fokus på oss. Det blev jobbigt för honom. Sedan blev det en lika snabb vändning. När han såg att min mage började växa så såg han hur lycklig jag var. Jag älskade att vara gravid, det bara lös om mig! Då gick han in papparollen och då längtade han också. Peder säger varje dag att vår dotter förändrat våra liv.
Vad är typiskt dig och Peder enligt vänner och bekanta?
– Jag tror att de tycker att vi har äktenskapstycke, att vi är väldigt lika på många sätt. Vi är båda väldigt öppna och sociala, vi vill inte missa saker. Vi älskar att träna, vi har många vänner. Vi vill vara med på allt, liksom. Vi älskar att resa, vi älskar Gin & Tonic.
Var växte du upp?
– I Enskededalen i utkanten av Stockholm, vi flyttade dit när jag var tre. Nu för tiden är nog Enskededalen lite ghetto, men när vi flyttade dit var det nybyggt och jättefint. Jag älskade att bo där. Alla barnen kunde släppas ut, så man sprang runt mellan gårdarna. Det var väldigt barnvänligt!
Hur såg familjekonstellationen ut?
– Mina föräldrar skilde sig när jag var sex. Båda bodde kvar, båda hittade nya partners. Vi firade jul och midsommar, allihop. Vi är stor och rörig men otroligt kärleksfull familj. Min styvmamma och min mamma är typ bästa kompisar.
Vad blev ditt livs första stora motgång?
– När jag missade OS-kvalet i simning 1996. Jag blev nominerad, men sedan blev jag bortplockad ur truppen av OS-kommittén. De sa att min tid inte var tillräckligt bra till en finalplats, men jag tror att det låg andra saker bakom. Jag hade lite dåligt rykte, jag var en ”bad girl”. Jag tog mycket plats. Då, när jag var 20, gick jag in i en svår livskris. Det är fortfarande det tyngsta som hänt mig, det är fortfarande som ett sår. Jag började festa väldigt mycket och tappade sugen på att träna. Jag vågade inte satsa igen på samma sätt.
Efter 16 SM-guld gjorde du en kovändning och blev boxare. Du fick hett proffskontrakt i Europa men som 42-åring la du boxarhandskarna på hyllan – eftersom du ville bli mamma. Fäller du ofta nostalgitårar när du tänker tillbaka på den gamla goda tiden?
– Det är väl inte tårar, men det känns fortfarande sorligt. Även om jag fått en dotter, som är livets mening, så kan jag sakna livet som idrottare. Att känna mig i toppform, spänningen att kliva upp inför en match. Jag gillar att stå i centrum, jag älskar att sätta nya mål och utmaningar. Att prestera på topp! Jag kan inte riktigt förstå och acceptera att jag blivit för gammal. Jag hade en kris när jag slutade simma, för jag tappade min identitet. Kände mig misslyckad. Vem är jag om jag inte är simmare? Nu är det lite så också, nu är jag lite mer en i mängden. Men jag klarar mig och jag har sysselsättning och erfarenhet. Jag är på en annan plats i livet, men jag har fortfarande inte accepterat att jag är färdig med boxningen. För några månader sedan jag blev erbjudan att gå upp en titelmatch, men tackade nej eftersom jag precis hade fått Nikita. Ska jag ta en match så vill jag känna att jag är i bra form. Det går inte att göra det halvhjärtat, du ska upp och fighta och ta smällar. Du kanske skadar dig. Det är inte värt att ge sig in i det om du inte kan träna ordentligt – och du måste ha hungern. Den hungern har jag inte längre. Viktigast för mig nu är att jag mår bra och att familjen är lycklig, att vår dotter är frisk, att vi har tid för varandra. Sedan ska man aldrig säga aldrig, men åren tickar på. Jag fyller 46. Man vill inte vara 52 och hoppa runt i ringen som en kärring, (skratt).
Vem är din kändisbästis?
– Dogge. Han är en sådan som alltid ställer upp, han sprider mycket glädje och energi. Han har ett djup, han är inte bara ytlig som många tror.
Vad har du komplex för?
– Rumpan. Den är inte tillräckligt stor, den är för platt. Det kan bli ett nytt mål, att träna röven, (skratt).
Vad väntar runt hörnet i ditt liv, Mikaela?
– Om några dagar ska jag ta tåget till Göteborg och gå på en stor kampsportsgala. Jag ska peppa en av mina bästa killkompisar, det ska bli skitkul!
Slutligen Mikaela, vilken är den bästa stunden på din dag?
– Morgonen när jag vaknar med Nikita. Jag ligger i sängen med henne, kollar på morgonnyheterna och dricker kaffe. Då är livet fint!
Foto: TT & Privat