Martin Melin om sin längtan efter kärlek

Det var 1997 som Martin Melin, 51, stod som slutsegrare i premiäromgången av Sveriges första dokusåpa Expedition: Robinson. Året som följde beskriver Martin, som blev rikskänd över en natt, som ”tokigt”. Där och då var han en av Sveriges mest omskrivna personer och blev igenkänd precis överallt.

Trots det nyvunna kändisskapet fortsatte Martin jobba som polis, men mellan de slitsamma arbetspassen har han bland annat medverkat i en rad olika tv-program, gift sig och skilt sig två gånger, blivit pappa tre gånger, engagerat sig politisk i Liberalerna (han fick förutom partiledare Jan Björklund flest kryss i Stockholm i höstens val) och skrivit tre böcker. Den fjärde är på väg och Martin hoppas att den släpps till hösten. Dessutom har han två – i skrivande stund hemliga – tv-projekt på gång.

Vi träffar Martin över en kaffe hemma hos oss i Nacka och inleder intervjun med att fråga hur Sveriges mest kända polis mår.

– Det är ganska bra. Jag är på en bra plats i livet. Men visst är jag lite stressad, jag har mycket att göra, säger Martin och berättar att deadlinen för nya boken är i mars.

Har du disciplin när det kommer till skrivandet?

– När jag har en deadline har jag det. Mitt problem är att sätta mig ner och slå upp datorn. Det är precis som att springa. Det är trögt att ta sig ut, men när man väl gjort det så är det inga problem.

Kommer boken bli bra?

– Ja… Det finns partier som är väldigt bra. Men sedan finns det också partier som jag borde jobba mer med.

Inga jämförelser i övrigt, men drömmer du om att göra en Läckberg och tjäna massa pengar och leva på författarskapet?

– Jag tycker det är kul att skriva, men däremot vill man såklart ha betalt för det eftersom man lägger ner så mycket tid. Men det är klart att jag jättegärna skulle vilja leva på det och tjäna miljoner.

Skulle du vilja sluta som polis?

– Jag har alltid sagt att jag ska jobba så jag har 30 års tjänst. Det är två år till. Det kommer jag köra på oavsett. Men funkar det att skriva på heltid skulle jag kunna sluta.

Martin har barnen Fanny, 15, och Felix, 11, med exhustrun Christina Melin, 41, och sonen Charlie, 9, med exfru nummer två, författaren Camilla Läckberg, 44.

Har du en god relation med dina exfruar?

– Ja, verkligen. Camilla och jag umgås inte, men vi kommunicerar hela tiden. Däremot är jag ofta hos Christina för att umgås med barnen. Hon hjälper mig väldigt mycket och drar ett jättestort lass.

Har du några tips på att få det att fungera bra med ex?

– Se till att gift dig med rätt person och skilj dig från rätt person. Jag och Camilla skilde oss inte som ovänner, men jag och Christina separerade inte som vänner. Men eftersom vi båda är kloka människor så funkar det. Det finns heller inga outredda konflikter i mitt fall. Jag hoppas förresten att Christina snart träffar någon, det skulle jag verkligen unna henne. Hon är ett kap!

Hur är det att leva varannan vecka-liv?

– Jag sa en gång till Tilde de Paula att ”det här är ju drömmen”. Jag är pappa och familjefar ena veckan och den andra veckan är jag bara Martin och kan göra vad jag vill”. Hon skällde ut mig då, säger han skrattandes och fortsätter:

– Men jag tycker om varannan vecka-livet. Det ultimata är förstås två partners som lever ihop under samma tak och att allt fungerar. Men nu är det så här.

Blir du skuldbelagd för dina åsikter i sociala medier?

– Mina följare är väldigt snälla. Det var länge sedan jag fick skit faktiskt. Jag tycker det är roligt med sociala medier, det är så ärligt på något sätt. Man får en omedelbar feedback. Jag har vissa följare som har följt mig i 7-8 år och de är väldigt ärliga och skriver precis vad de tycker och tänker.

På tal om sociala medier. Får du många skamliga förslag?

– Ja.

Martin skrattar högt när vi ber honom utveckla det och frågar om han får den kvinnliga motsvarigheten till dickpics skickat till sig.

– Jag får inga fittpics. Generellt sett tror jag inte tjejer gör sådant. Killar går nog också igång mer på porr och det visuella mer och tycker då kanske det funkar att skicka en dickpic. Jag får mer snälla meddelanden från tjejer som tycker det vore roligt att ses över en kaffe eller ett glas vin. När jag sedan går in på deras konton så är de låsta. Då blir det mer en blinddejt vilket gör det helt ointressant. Även om det visuella inte betyder allt så är det ganska viktigt. Man måste få någon slags attraktion. I och för sig är meddelanden fel sätt att ragga på. Det är lättare om jag vet vem personen är.

Vill du ha en ny relation?

– Ja, absolut. Jag saknar verkligen en flickvän och det står jag för. När jag har skrivit färdigt boken ska jag ta mitt dejtande seriöst. Jag måste sätta igång. Men jag har nog haft lite skygglappar på mig och inte haft radarn uppe. Dörren har varit rätt stängd. Men i vår ska jag öppna upp den mer.

Hur ser drömkvinnan ut?

– Jag har dejtat kvinnor som är både 30, 40 och 50 år. Åldern har ingen betydelse. Däremot har jag svårt att se mig med någon som inte har barn. Och det är viktigt att personen har ett eget liv och hon måste vara rolig att hänga med. Sedan måste personkemin funka på alla plan. Men jag har ingen mall. Jag kan gå igång på klassiska blondiner men även en svarthårig tjej med tatueringar. Där är jag helt öppen.

Hur är du som partner?

– Jag har mognat och lärt mig av de misstag jag gjort i tidigare förhållanden. Idag tror jag att jag är en ganska bra partner. Jag är definitivt trogen! Sedan är jag uppmärksam och självständig och rätt lyhörd. Jag har även utvecklats i papparollen och är trygg med den.

Martin är högst tveksam till att skaffa fler barn om den frågan skulle komma på tal. Däremot kan han tänka sig att gifta sig igen.

– Absolut. Det kan jag definitivt tänka mig att göra.

Du känns väldigt harmonisk och tillfreds som person. Har du aldrig haft några rejäla dippar?

– Jo, bland annat efter båda skilsmässorna. Det är stor skillnad att skilja sig offentligt, allt blir så påtagligt eftersom det skrivs så mycket. Oavsett om man är den som vill eller inte vill skilja sig så är det jobbigt eftersom man tänker på barnen och så. Sedan har jag också haft andra dippar då livet inte kändes så roligt. Men jag är en ganska positiv människa och tänker att allt ordnar upp sig.