Martin Melin om kärleken! Nya livet efter uppbrottet från Lisa

Hur står det till världens bästa Martin?

Efter reklamen: Här dricker Sommerlath-sonen öl – med prinsessan Estelle!

– Det är väldigt bra! Just nu är jag på en väldigt bra plats i livet. Jag har ett jobb som jag trivs med och jag har tre barn som börjat hitta ut i livet på ett bra sätt.

Vad är senaste nytt på den berömda kärleksfronten?

– Ingenting, faktiskt. Min förra relation tog slut i januari. Då hade vi varit ihop i två och ett halvt år. Det är en tid. När jag går in i en längre relation så ger jag väldigt mycket av mig själv. När förhållandet tar slut tar det tid att ladda om inför en ny relation – för att man ska kunna ge av sig själv igen. Ju äldre jag blir, desto längre tid tar det att ladda om och hitta ny energi, men det är klart att jag vill börja dejta igen. Den dagen kommer komma.

Vilken typ av kvinnor brukar du falla för?

– Vanliga, snälla, busiga och självständiga tjejer.

Hur har din tjejsmak förändrats med åren?

– Personligheten, hos den jag vill träffa, har blivit allt viktigare. När man är arton år är det mycket utseende som räknas. De senaste fem, sex åren har det i princip bara varit personligheten som räknats.

Du är inte bara Robinson-legendar och riksdagspolitiker för Liberalerna. Du är även polis och författare till böckerna ”Coola pappor”, ”Brott kan ej styrkas” och ”Status tolv”. Vad handlar praktverken om?

– ”Coola pappor” skrev jag i samband med att jag fick mitt tredje barn. Boken handlar om att jag var en frånvarande och dålig pappa med mina två första barn. Den handlar också om hur jag blev en mer närvarande och bättre pappa med mitt tredje barn. Det roliga med den här boken är att den kom ut för femton år sedan. Än idag kommer det fram folk och tackar för att jag skrev den. Dessutom har den fått höga betyg på sajterna. Det är jag stolt över!

Martin Melins böcker

De andra böckerna, då?

– ”Brott kan ej styrkas” och ”Status tolv” är en serie som handlar om en ny polis som kommer ut i verkligheten direkt från polishögskolan. Han kastas in i en miljö som han bara kunnat drömma om. Kortfattat får man, som läsare, åka med i polisbilens baksäte.

Vad ska nästa bok handla om?

– Den boken är färdigskriven och ligger bara och väntar på att ges ut. Det är ett drama som handlar om att åldras och skiljas. Den handlar också om svek och vänskap.

Var sitter du när du skriver dina böcker?

– Jag kan inte sitta hemma i lägenheten, det går inte. Det finns alldeles för mycket som lockar: en tv som går att sätta på, en dator med internetuppkoppling, det kan ringa på dörren, det är nära till gymmet… Det finns alltför många lockelser! Helst sitter jag i en i en lägenhet i Spanien eller i en stuga i Värmland.

Nära att dö som polis

Är din målsättning att bli lika känd författare som din ex-hustru Camilla Läckberg?

– (Skratt). Det är omöjligt!

När du inte vistas i maktens korridorer – i Riksdagshuset – är du polis i Stockholm. Vilken plats är det störst risk att man stöter ihop mig dig – om man är en brottsling?

– Just nu är man rätt säker på gator och torg eftersom jag är tjänstledig, men om det är så att man stökar och bråkar utanför Riksdagen, så kan det hända att jag ingriper.

Vad är det farligaste du råkat ut för som polis?

– Det finns ett antal sådana tillfällen. Inte minst den gången en kille skulle hoppa från Skanstullsbron. Han hade hoppat upp och satt sig på staketet. Jag sprang över tunnelbanespåret och fick tag i honom. I det läget hade jag lyckats hindra honom från att hoppa. Bra så, men just då kom tunnelbanan! Den susade förbi oss med bara en decimeters mellanrum. Under tiden, som tunnelbanan susade förbi, var jag fullt medveten om att jag när som helst skulle kunna ramla, eller att killen skulle kunna sparka till mig. Då hade livet varit över.

Tog du en stor whisky samma kväll för att lugna nerverna?

– Nej, faktum är att det dröjde ett par dagar innan reaktionen kom: ”Helvete, det där kunde ha gått illa”. Ibland, när det händer saker, går det så fort. Jag har sprungit på hala byggställningar, på vintern, och jagat inbrottstjuvar. Så ja, det finns tillfällen där det varit nära att gå illa...

I vilken stad såg du dagens ljus?

– I Stockholm. Jag föddes på Södersjukhuset.

Hur var du som liten grabb?

– Väldigt aktiv. Pratade väldigt fort. Höll på med olika sporter. Ishockey, tennis, brottning, segling och karate.

Efter reklamen: Petra Medes kärleksavslöjande: ”Fem kamerablixtar!"

Berätta om Agneta och Jan, dina kära föräldrar!

– Pappa är gammal lärare. Gymnasielärare. En sådan där som aldrig skulle kunna få vara med i ”Jeopardy” eftersom han kan och vet allt. Klok. Intellektuell. Mamma jobbade som förskollärare när jag var liten, sedan gick hon vidare och började jobba inom kommunen. Världens bästa mamma, så klart. Hon har uppfostrat fyra barn med bravur. Det finns en stor styrka i det. Hon har alltid funnits där!

Martin Melin blev känd efter Robinson

Vad hände med dig efter värnplikten där du var gruppbefäl?

– Då åkte jag till USA och pluggade engelska.

1997 var du med i ”Expedition Robinson”. Tänka sig, det är 28 år sedan! Du var bara 30 år. Hur var Robinson-eran?

– Det var en kul tid, det ska jag absolut inte sticka under stol med. Inspelningen var rolig eftersom jag är en tävlingsmänniska, men själva äventyret började egentligen efteråt – när jag kom hem. Livet förändrades. Från att jag hade varit en okänd och vanlig man blev jag känd för stora delar av folket. Det var en väldigt märklig och konstig känsla!

Vilka celebriteter har du skakat tass med under dina nästan tre decennier i rampljuset?

– Oj, jag har träffat ganska många. Jag har hälsat på Victoria och prins Daniel. Det är stort. Jag har träffat Björn Borg, min gamla idol. Det är jättestort. Man har träffat ganska många. Till och med jättemånga, (skratt). Peter Forsberg. Också stort för mig. Persbrandt som jag tycker är en bra skådespelare…

Får du en kick av att kliva in i en tunnelbanevagn och bli igenkänd?

– Nej, inte alls. Helt ärligt. Jag fick inte en kick av det i början heller. Kändisskapet är inget jag strävat efter. Jag ser heller inget stort i det. Ibland kommer det fram folk som vill ta en bild ihop med en. Det kommer komma en dag när ingen gör det – och det gör mig ingenting. Däremot blir jag superglad när någon kommer fram och berättar att den läst ”Coola pappor” eller att jag gjort något bra i Riksdagen. Sådant händer ibland. Det händer också att unga kollegor säger: ”Det var du som fick mig att bli polis”. Det ger mig en kick. Pekandet och att jag hör mitt namn, bakom ryggen, bekommer mig inte.

Förnekar ryktet om brottet

Vem är din kändisbästis?

– Magnus Hedman. Vi kommer bra överens och har samma typ av humor. Vi har samma syn på livet. När jag lärde känna Magnus var han på en ganska mörk plats. Jag tror, någonstans, att han uppskattade att jag var den jag var. Att jag var polisman. Att jag inte använde droger. Att jag var ganska skötsam. Jag var en kontrast till andra som han umgicks med. Jag gillar Magnus. Vi har verkligen jävligt kul ihop, vi kan garva ihop. Det är en bra kille.

Vilket är det märkligaste ryktet du hört om dig själv?

– Att jag suttit häktad för våldtäkt. Ett jävla konstigt rykte. Rykten kan man aldrig göra något åt, men så länge ryktena inte stämmer ska man bara strunta i dem.

Slutligen Martin, vilken är den bästa stunden på din dag?

– Mellan 20 och 22 när jag sitter i soffan och tittar på tv. Sedan går jag och lägger mig. Jag tycker att det är en rent fantastisk stund. När jag var i min senaste relation så brukade min flickvän somna i mitt knä. Hon älskade det. Det kan jag sakna.

FOTO: TT