Lassemans svåra kris! ”Tror att hon ska flytta in hos mig”
– Hon skulle flytta in och frun skulle flytta ut och allt vad det var, säger Lasseman.
Ladda ner Hänts nya app här - nöje och nyheter utan betalväggar!
Hur står det till världens bästa Lasseman?
– Det är bra! Det är under den här perioden på året som jag trivs som bäst. Man kan gå ut och pula i trädgården. Sedan är jag ute och spelar med Arvingarna. Vi kör runt i landet och möter folk. Att åka bort tre dagar på sommaren, och spela på bra ställen, är trevligt och superkul. Däremellan vill jag gärna landa hemma!
Du och familjen bor i ett pampigt hus på en liten ö i Göteborgs skärgård. Har ni vilddjur inpå knuten?
– Ja, både räv och rådjur. Även minkar som springer längst vattnet. Minkarna bor i stenrös och under bryggor. Det är kul när man väl ser dem. Samtidigt blir man lite försiktig med att släppa lös hunden. Man vill inte att den ska bli angripen…
Du och Therese har varit ett par sedan länge. På vilken plats korsades era vägar?
– På en spelning i Mörrum. Jag var 21 och hon var 18.
Var Therese den svårflirtade typen?
– Nej, det skulle jag inte säga. Däremot var allt lite annorlunda på den tiden. Man hade inte den kontakt som ungdomarna har idag. Det gick inte att nå varandra direkt, så det tog lite tid. Vi bytte telefonnummer redan från början. Sedan hade vi lite kontakt. Sedan sågs vi mer framöver…
Vad är Therese för en filur?
– Hon är glad och positiv. Omtyckt av alla. Hon är en härlig människa! Jämfört med mig är hon mycket mer ordningsam. Närmast pedantisk. Hon ser saker som inte jag ser. Det kan vara blommor som inte vattnats, något som ligger på ett ställe och skräpar…
Kampen med Therese och familjelivet
På vilket sätt är du rena svärmorsdrömmen?
– Jag gillar hemmet. Jag gillar familjen. Jag är inte mycket ute på egna äventyr. Det mesta som jag tycker är roligt tycker även familjen är roligt!
Vilka svårigheter har Therese och du stött på utmed Amors krokiga väg?
– För tjugotalet år sedan var det jobbigt ibland. När barnen var som minst spelade vi som mest. Man fick tacka nej till en massa kalas och det var inte säkert att man vara hemma alla födelsedagar och sådant. Till slut kom vi till en punkt, i Arvingarna, där vi sa till varandra: ”Vi kan inte åka runt och turnera på det här viset, vi måste vara hemma med familj och barn”. Vi spelar fortfarande, men vi har lagt det på en nivå där våra familjer inte kommer i kläm.
Vad kan du störa dig på att Therese stör sig på hos dig?
– Hon är också väldigt hemmakär, men hon är lite mer för att göra saker. Hon vill resa mer, åka hemifrån. Jag är lite mer: ”Måste vi åka till Mallorca nu?” Hon stör sig nog på att jag stör mig på att hon hela tiden vill boka in saker (skratt).
Vem i Arvingarna står du närmast privat?
– Kim och jag har alltid umgåtts mer privat än med Casper och Tommy. Det har inte bara med Kim och mig att göra utan med våra fruar. Therese och Åsa umgås en del. Även när Kim och jag inte är med.
Arvingarna-Kim och Lasseman bedragna
Vem i bandet har haft det besvärligast när det gäller stalkers och närgångna beundrarinnor?
– Det är nog Kim och jag. Det har figurerat en del fake-konton i våra namn. Väldigt ledsamt. Det eskalerade under covidtiden. Då skapades det en massa konton. Folk utgav sig för att vara oss och skickade ut en massa meddelanden till folk som de fångade upp med charm och fina ord. I slutändan var det pengar de här människorna ville åt. Vi har försökt polisanmäla en massa konton. Även personer som blivit lurade på pengar har anmält. Vi snackar inga småsummor, vi pratar 300 000 kronor. Polisen verkar inte göra mycket åt det här…
Vi snackar alltså bedragare?
– Ja, hundra procent bedragare. Eftersom det inte finns några personer bakom kontona så har polisen lika svårt som oss att komma åt gärningspersonerna.
Jävla mardröm!
– Ja. I mitt fall har folk blivit lurade på pengar. I ett fall fick jag hem ett brev från en kvinna på Gotland som skrivit sig på min och Thereses adress. Hon skrev att hon skulle flytta hem till mig. Jag ringde polisen, men de kunde inte göra något åt saken. ”Vi kan inte göra något förrän personen kommer hem till dig, då kan du höra av dig igen”, var beskedet. Någonstans ville jag inte ge mig, jag ville få tag i den här personen. Jag gjorde en del research som ledde till Gotland. Jag fick inte fram något telefonnummer till personen ifråga. Däremot fick jag tag i en granne som gick över med telefonen och knackade på dörren hos den här personen. Då sa jag som det var: ”Du har blivit lurad, du har inte haft kontakt med mig, det är ett fakekonto”. Då sa hon: ”Åh, jag är dum i huvudet”.
Så hon var betuttad i dig och trodde på riktigt att ni skulle flytta ihop?
– Precis så. Hon skulle flytta in och frun skulle flytta ut och allt vad det var… Sedan fortsatte tyvärr detta ändå. Någonstans har hon inte greppat att hon är lurad. Det här är ett jätteproblem, det här är nutidens sol-och-vårare. Jag skulle vilja gå ihop med andra offentliga personer och göra en informationskampanj om saken.
Lasseman som sommarpratare i P1
Vad vill du säga till folk där ute?
– Vi i Arvingarna har inte några andra konton. Vi kontaktar aldrig er som följer på ett sådant sätt. Vi vill absolut inte ha några pengar av någon.
Vad skulle du antagligen prata om – om du fick sommarprata i radion?
– Vi hade en period i slutet av 90-talet, i Arvingarna, där vi fick möjlighet att göra en utlandslansering. Vi fick åka till Danmark, London och Italien och spela in. Vi hade David Bowies gamla producent. Ett helt år jobbade vi med detta. Det året tåls att berätta om!
Vad vill du åstadkomma med ditt liv innan du säger tack och hej och drar på dig änglavingarna?
– Arvingarna är långt ifrån utspelade. Antagligen kommer vi hålla på tills vi knappt orkar upp på scenen och så länge våra röster håller. För övrigt trivs jag alldeles utmärkt här på Ängholmen! På min ålders höst ser jag mig puttra omkring i en liten eka – med ett fiskespö i handen.
Slutligen Lasseman, vilken är den bästa stunden på din dag?
– Jag tycker att det är fantastiskt att vakna och ha en hel dag framför mig. Det är roligt att sova men det är ännu roligare att vakna!
Lars ”Lasseman” Larsson
Ålder: 53.
Jag känner mig som: Ibland 53, men oftast runt 40.
Så bor jag: Vitmålad trävilla med svarta portar på Ängholmen i Göteborgs skärgård.
Till stjärntecknet är jag: Fisk.
Min familj består av: Hustrun Therese Larsson, 50. Barnen Ludvig, 24, och Filip, 23. Hunden Ella, 11.
Det bästa med mig är att: Jag är lugn och driven. Jag brinner för musiken, så klart, men även för hemmet. Sedan har jag hört att jag är snäll och hjälpsam!
Det sämsta med mig är att: Det här med ordning och reda är inte min starka sida, men för några år sedan kände jag själv att ”nej, så här kan jag inte ha det”. Sedan dess har jag faktiskt bättrat mig.
Min handstil är: Fin, enligt min fru. Jag hafsar inte, jag försöker skriva snyggt.
Min nattsömn är: Oftast väldigt bra. Jag sover ganska många timmar. Jag känner att jag behöver det.
Jag förflyttas till min barndom då jag: Ser en golfbana. Jag spelade väldigt mycket golf som ung. På somrarna levde jag i princip på golfbanan. Jag har inte spelat på länge, men häromveckan klev jag ut på en golfbana i Finland. Det var fantastiskt trevligt!
Inom sinom tid vill jag gärna: Få ordning och reda på husets alla utrymmen. För mig är hemmet otroligt viktigt.