Lasse Sigfridsson talar ut om tvisten med Lasse Stefanz

Det är valborgsmässoafton när vi pratar med Lasse Sigfridsson, 69, och runtom i Sverige laddas det upp med majbrasor och fest. På vissa håll kanske det även firas med att följa det kungliga firandet, det är ju nämligen kung Carl Gustafs 77:e födelsedag.

Hemma hos den före detta Lasse Stefanz-medlemmen Lasse är det lite måttligt valborgsfirande som står på agendan i år.

– Ja det blir att jag åker ner till furuboda och tittar på en brasa där nere och innan dess ska vi träffas några vänner här hemma och ja, eventuellt grilla lite korv och sådär, lite mysigt.

Det är några månader sedan nu som Lasse kom hem från sin senaste tripp till den populära semester-ön Gran canaria. Det är en resa han gjort varje år de senaste åtta åren, dock inte i semestersyfte. Tillsammans med dansbandsstjärnorna Kikki Danielsson, 70, och Christian Andersson är de en härlig trio som underhåller semesterfirare både från Sverige och Norge.

– Det är mycket spelningar och det är jag otroligt glad över, att det har blivit så. Det här med Gran canaria är ett norskt arrangemang, det är med de största dansbanden och största dansbandsartisterna från Norge. Sen var det jag, Christian Andersson och Kikki Danielsson från Sverige.

– De är ju lättroade när de är på semester, när livet leker och sådär. Så det är jättehärligt där nere.

Du och Kikki D går ju way back. Hur känner ni varandra egentligen?

– Kikki Danielsson har jag ju träffat på Gran canaria mest. Men henne har jag ju känt sen 70-talet när hon var med Wizex och vi spelade tillsammans på dansbanorna. Så det är jättekul att träffa henne på Gran canaria.

Får ni lite fritid eller är det bara spelningar för hela slanten?

– Ja jo men det är ju litegrann. Det är väldigt intensivt men visst finns det ju tid. Kikki är ju väldigt trevlig att sitta och prata med, så det går nog en och annan timme på det också, säger Lasse och skrattar.

– Det är ett glatt gäng där nere. Jättehärlig stämning!

Du firar 56 år som musiker i år. Vad är bästa minnet genom tiderna?

– Oh.. Svår fråga! Ett otroligt fint minne som jag ofta tänker tillbaka på är när jag 2015 fick blev erbjuden av min skivbolagsdirektör Pär Winberg på Atenzia att åka till Nashville och spela in ett album där. Att få träffa de fantastiska musikerna, som har spelat med de alla stora countryartister där borta, och får skapa ett album med dem är något som jag ofta tänker på med stor glädje och tacksamhet.

– Plattan består rakt igenom av Lasse Stefanz-låtar som jag tyckte var bra under min tid där. Jag bad musikerna spela in låtarna på sitt sätt så sjöng jag in dem på mitt sätt, vilket också blev titeln på plattan. ”På mitt sätt”. Tre år senare åkte jag dit igen och spelade in mitt album ”Back in Nashville”

Du hoppade av Lasse Stefanz för elva år sedan. Vad var det som hände egentligen?

– Jag fick sparken ju, så var det. Olle Jönsson satte ett ultimatum; antingen skulle jag bort eller så skulle han sluta. Jag har inte kontakt med någon längre. Inte heller de anställda musikerna där. De stannade ju kvar när jag fick gå, och tog ju då deras parti, så då bröts kontakten.

Förra veckan blev det en del skriverier om Lasses tvist med Lasse Stefanz. Det hela handlade om att Lasse förlorat rättegången.

Vad händer nu? Har du överklagat?

– Ja det har jag ju gjort. Jag lämnade in en överklagan i förra veckan.

Och vad är status? Är du och Olle redo att lägga ner stridsyxan nu?

– Eh... Nej det kan jag väl inte säga. Nej men det är ju såhär att jag var ju med och spelade in skivor i 45 år med dem va. Jag äger ju aktier fortfarande i bolaget och jag vill ju ha en fördelning på alla de här skivorna jag varit med på. Men det kan ju inte gå om skivbolaget inte kan dela upp det där, för det är ett avtal att det ska betalas in till bolaget och sedan får fördelningen ske där. Det vill ju inte de, så de tar ju allt så jag får inget kvar. Det är det jag strider för.

Pandemin tog ju hårt på dansbandsvärlden. Hur var det för dig ekonomiskt?

– Ja alltså 2020 var det ju otroligt många bra spelningar som togs bort allting. Det klart att det kändes tufft va. Ekonomiskt var det ju mest tufft, min pension är väl inte den allra bästa eftersom när jag fick lämna Lasse Stefanz hade jag inte så mycket spelningar inbokade så jag valde att plocka ut min pension redan där när jag fyllde 61. Man fick ta det för vad det var, det var ju jättemånga som hade problem. Men det funkar, jag ska inte klaga. Jag höll mig frisk och jag hade mat och tak över huvudet.

Lasses passion för musik har definitivt gått i arv. Han har tre barnbarn och framför allt har Ängla, 19, gått i sin farfars fotspår.

– Hon tar studenten nu i juni och går på musikalgymnasium nere i Lund och ska fortsätta med det i höst på högskolan. Det är inte bestämt var hon ska hamna men det är ju hennes linje, hon har en otrolig talang va. Man märker det direkt bara man hör henne sjunga.

Berätta om något kul som du och Ängla har gjort tillsammans?

– Innan hon blev musikalstjärna så spelade vi faktiskt in en låt tillsammans, en duett. Hon kom till mig och sa "farfar, nu är det faktiskt min tur att spela in en låt med dig". Fantastiskt roligt, "vill du verkligen göra det?", frågade jag. Ja ja sa hon och då sa jag till henne att hitta någon låt som är lämplig att sjunga med sitt barnbarn, det är ju inte så himla lätt att hitta.

–Man kan ju såklart ha olika tycke om musik när det skiljer 50 år, och då föddes idén om att skriva en text om det, men att det inte spelar någon roll vad det handlar om. Bara man får stå på samma scen. Vi fick en melodi som både Ängla och jag gillade av Mats Larsson och sedan skrev jag texten.

Wow vad kul! Kan man lyssna på den?

– Den finns på Spotify! Den heter På samma scen. Jag är otroligt glad att vi hann göra den innan hon blev musikalstjärna.

Att Ängla med andra ord har talang är kanske inte allt för konstigt med tanke på hennes föräldrar. Pappa Emil Sigfridsson är ju Lasses son och hennes mamma Zara Kronwall Sigfridsson var en del av succégruppen Sarek.

Brukar ni spela något tillsammans hela den musikaliska familjen?

– Bland annat gör vi våra årliga julkonserter på Teatern i Kristianstad. Tre stycken om året. Alla har hittills varit slutsålda. Vi har kört alla år förutom 2020, på grund av pandemin. Då gjorde vi istället en digital julkonsert som man kunde se på nätet.

Din fru, är hon också med och uppträder?

– Nej men hon är med på de här grejerna och vi driver ju det tillsammans hela familjen.

Hur mår du annars? Hälsan i behåll?

– Ja men det är bra. Nej men det är ingenting att klaga på. Jag försöker sköta mig.

Hur klarar man av att hålla sig så frisk och kry?

– Nej men jag tror att man ska röra sig mycket, man får se till också att man inte springer iväg i vikt och sådant där. Man ska vara igång helt enkelt. Jag tror det är bra också att vara ute och spela och få träffa folk, hålla sig alert. Jag tror på att äta mycket vegetariskt. Jag äter inte kött eller fågel, men fisk och skaldjur äter jag.

– Det är nog viktigt men också att man tar sina promenader varje dag i ur och skur. Det är så befriande och härligt, vi bor ju bara en bit från havet så det är underbart att promenera vid havet.

I sommar väntar massa roliga spelningar för Lasse, bland annat Dansbandsveckan i Malung, där han ska spela med Christina Lindberg, 54, i Grönlandsparken på eftermiddagen.

Christina har alltid betytt mycket för Lasse eftersom hon sträckte ut en hand när han kanske behövde den som mest.

– Ja hon har verkligen varit ett stort stöd alltså. Hon ringde mig en dag och föreslog att vi skulle spela in en låt tillsammans och jag har alltid drömt om att få sjunga en duett med henne. Och så ringer hon själv och säger det!

– Vi trivs bra tillsammans och hållit kontakten och alltid varit jättebra vänner.

Det låter ju hur härligt som helst. Avslutningsvis, hur ser du på framtiden? Hur länge till kommer du köra på?

– Jag har liksom inget datum när jag ska lägga av. Jag tycker det är så himla kul att åka iväg och spela och sjunga och roa folk. Det är ju ett sätt att leva och nu kan man ju bestämma litegrann vilka jobb man tycker är trevliga och ta och sådär. Man kan planera in så att det passar semestern.

FOTO: PRIVAT, Lena Sigfridsson