Silvana Imam tolkar Hamlet genom rap

Snart ska Silvana Imam, 36, lämna stadens sommarhetta och åka på semester. Hon har aldrig varit rädd för att testa nya saker, och nu blir det för första gången surfning i Spanien. Hon är inte nervös, säger hon, mest förväntansfull. Hela hösten ska hon tillbringa i Stadsteaterns lokaler, där vi träffas för en intervju. I augusti drar repetitionerna inför Sunil Munshis uppsättning av Hamlet i gång och Silvana Imam ska spela den plågade prinsen.

– Det är otroligt, jag är så tacksam. Sunil ringde mig för två eller tre år sedan och sa att jag var hans Hamlet. Jag var tveksam till en början, och bad honom förklara vad han menade. Men ju mer jag förstod mig på Shakespeare och Hamlet desto tydligare såg jag likheterna mellan Silvana och Hamlet. Jag vet att det är förbjudet att säga så, vi har ju jantelag i Sverige. Men jag tror inte att jag är den enda som kan känna igen mig i Shakespeares karaktärer. Shakespeare förstod sig på människan på ett sätt som gjort att pjäserna levt vidare.

Kärnan i pjäsen är vår relation till makt, menar Silvana Imam, och hur vi missbrukar den.

– Maktmissbruk ligger i vår natur. Se på världen: rasism, sexism, klimatkrisen. Allt kommer ur makt och girighet. Vad är priset? Människan har alltid strävat efter den upphöjda positionen. Hamlet synar makten, och andra tycker att det är han som är sjuk. Men vem är det som är sjuk i en sjuk värld?

Silvana Imams första filmroll som Syster i Isabella Carbonells traffickingdrama "Dogborn" (2022) hyllades av kritikerna och hon beskrevs som en naturlig skådespelartalang. Filmen hade världspremiär på Venedigs filmfestival och vann då pris för bästa regi.

På frågan om det kändes självklart att göra huvudrollen i en film, när hon aldrig skådespelat innan, svarar hon:

– Är det förbjudet att säga ja? Men nej, det kändes inte onaturligt. Jag ser inga begränsningar för mitt konstnärskap och vill därför inte definiera det. Med min roll i "Dogborn" försökte jag förstå mig på Syster och vem hon var, och utifrån det gick jag in i rollen rätt så intuitivt. Att följa min intuition har väl varit den största bidragande faktorn till att jag är där jag är i dag.

Silvana Imam var inte så inskolad i Shakespeare innan och fick lära känna pjäsen och sin rollfigur på det sätt hon kan bäst: genom musiken. Utifrån Shakespeares text har hon skrivit nya texter och tillsammans med sin producent gjort låtar som kommer att ingå i föreställningen.

De som saknar Silvana Imams sound kommer inte att bli besvikna.

— Såklart det blir rap! Men inte bara det. Vissa låtar jag gjort skulle jag inte kalla för låtar, det är monologer, dikter, böner... Jag har läst Shakespeares alla 154 sonetter, och fått skriva mina egna sonetter utifrån dem.

— Det har varit en djup upplevelse att skriva om kärlek, sorg och död. Det är också genom musiken som jag förstått mig på Hamlet och vem han är, och vem jag är. Jag fick gå in i nånting nytt, och bearbeta en sida av mig jag inte visat innan eftersom det inte funnits anledning.

Poesi skrev hon redan som liten, säger hon, vilket slutligen ledde henne in på rappen. Att skriva texter utifrån Hamlet kändes därför som att sluta cirkeln, att återgå till något från barndomen. Att Silvana Imam brinner för skrivandet framgår tydligt i hennes musik, men har hon någon gång tänkt på att skriva skönlitterärt utanför musiken?

– Jag skriver poesi hela tiden. Men har inga tankar just nu på att dela med mig av den till världen. Det är väldigt privat. Men det vore fint att släppa, kanske när jag är 55!

Den egna musiken har satts på paus under arbetet med låtarna till Hamlet, men hon kan avslöja att ett nytt album finns vid horisonten. Hur det kommer att låta vill hon inte säga men hon längtar tillbaka till fansen och de stora spelningarna.

— Jag ser fram emot framtiden. Det känns fint att jag lyckats bygga ett liv utifrån min passion och intuition. Till en början var jättesvårt att bryta sig loss, men det är så värt det. Jag älskar att se andra leva genom sina drömmar och göra det de är ämnade att göra, det ger mig liv.