Kockarnas kamp 2020: Avslöjandena bakom kulisserna

Varför fattade du pennan och sökte till Kockarnas kamp?

– Det var faktiskt dem som letade upp mig. Eftersom det är ett härligt gäng med namnkunniga kockar så kändes det härligt att hänga med! Tävlingar har alltid triggat mig. Det finns något som brinner i en...

På vilket sätt var inspelningen en plåga?

– Alltså, man är ett gäng och man umgås på kvällarna. Man käkar middag och så, men man kan aldrig riktigt varva ner och känna sig lugn. Man är på helspänn hela tiden! Även om man tagit en medalj den ena dagen, så vet man att man kan åka ut den andra dagen. Den biten är aldrig kul. När jag kom hem var jag helt förstörd. Jag kramade om familjen, sedan sov jag i flera dygn!

Vilket moment på temat matlagning har du jäkligt svårt för?

– Att hacka grönsaker med ögonbindel, (skratt). Det är inte min starka sida.

Vad är det värsta du varit med om i ett kökssammanhang?

– Jag har varit med om att gäster behövt ambulans! Inte på grund av maten de ätit utan för att de blivit sjuka och fallit ihop. Det hände ett par gånger när jag jobbade på en uteservering i Oslo.

Vem är den kändaste personen som ätit din mat?

– Carl Philip. Han har ätit många gånger. En gång, när jag gjorde en middag i Monaco, var han där ihop med några andra kungligheter. Prins Albert, till exempel. Det var spännande! Jag har träffat Carl Philip många gånger, han är jättetrevlig.

Förut visste knappt en kotte vem du var, men nu är du en het potatis! Besväras eller njuter du av all uppmärksamhet?

– Jag tycker att det är kul. Det är jättebra inte bara för mig personligen utan också för min restaurang. Vi får mer att göra!

Vem är du i ett nötskal?

– En perfektionist uti fingerspetsarna. Varje sak har sin plats. Jag strävar alltid åt att det ska bli lite bättre, liksom. Glädjen hittar jag i småsaker. Jag mår som bäst när jag är med min familj. På kärleksfronten har jag haft otrolig tur. Frun har jag haft de senaste tolv åren. Hon är inte i min bransch och det är jag glad för. Vi kompletterar varandra på olika sätt.

Vad gör du när du inte har något bättre för dig?

– Spelar piano!

Hur ser framtiden ut, Jonas?

– Den ser ljus ut. Yrkesmässigt expanderar jag till årsskiftet. Det känns jätteroligt. Privat hoppas jag att mina barn ska växa upp och vara glada, nöjda och friska!

Kockarnas kamp spelas in i somras på Tosterups gård i Skåne. Vilken deltagare klickade du bäst med?

– Helt klart Florencia. Vi delade rum. Jonas och jag kom också varandra ganska nära. Hela inspelningen tog ungefär tre veckor beroende på hur långt man kom. Det var lugn stämning så det finns verkligen tid att umgås!

Vad är din styrka respektive svaghet som kock?

– Noggrannheten. Den är både bra och dålig. Jag har svårt att släppa grejer innan de är helt perfekta.

Vilken maträtt kan du nästan laga i sömnen?

– En kålrätt som vi haft på menyn sedan vi öppnade. Den innehåller Valenciamandlar och getyoghurt, bland annat. Jag vill inte ens tänka på hur många gånger jag gjort den, (skratt).

Vad skäms du för att du trycker i dig, privat?

– Pytt i panna. Min son älskar det! Annars lägger jag rätt mycket tid på matlagning. Tycker man om att laga mat så är det mer som en livsstil än ett jobb. Jag är rätt duktig på att trolla fram snabba rätter.

När i livet har du mått som bäst?

– De två senaste åren när vi haft vår son. Sedan han kom… Det är svårt att slå det!

Vad får du för reaktioner på din TV-medverkan?

–Folk är väldigt positiva. Inte minst när det gäller responsen min hemstad Nässjö. Jag har fått mycket gratis reklam.

Vad väntar runt hörnet i ditt liv?

– Just nu är det att försöka få ihop jobbet och en flytt som väntar. På lite längre sikt vill jag öppna en restaurang med min sambo. Han är nämligen också kock!

Du har dina rötter i Argentina och det var din livskamrat Fredrik som fick dig att flytta till Sverige. Hur gick det till när era vägar korsades?

– Vi träffades på jobbet i Spanien. Han är också kock och restaurangen låg i en by utanför Barcelona. Han flyttade tillbaka till Stockholm och efter ett tag följde jag efter. Jag blev kär i honom eftersom han var så rolig!

Vem av er lagar godast mat?

– Fredrik, så klart! (Skratt).

Blir det bröllop snart?

– Ja, faktiskt! Om några veckor. Det ska bli jätteroligt! Då gifter vi oss i Karlstad. Det blir litet och privat med familjen. Sedan – när coronan är över – blir det nog en stor fest.

Vad är tjusningen med ditt jobb?

– Det är alltid roligt att vara passionerad. Man ställs hela tiden inför nya utmaningar: vad ska jag göra nu och hur ska jag göra det? Dessutom tycker jag om att jobba i team.

Alla yrken har baksidor. Även kockyrket. När går du till jobbet med tunga steg?

– När jag jobbar alltför hårt. Det har med ålder och familj att göra, ibland kan man inte bara jobba hela tiden. Men allt är relativt. I Japan jobbar folk betydligt mer.

Vad är godast: argentinsk eller svensk mat?

– Svårt! Fifty/fifty. Här i Sverige är många saker väldigt säsongbetonade, jag gillar det. Man längtar till kräftorna, man längtar till semlorna. Det är samma sak med julmaten. Man går och väntar hela året…

Vad är det äckligaste du ätit?

– Gristuttar. Usch! De smakade faktiskt inte så mycket, men de var obehagliga att ha i munnen.

I Kina äter man hundar, sägs det. I Argentina äter man marsvin, sägs det. Är de knaprigt goda?

– Nej, i Argentina äter man inte marsvin. Det är i Peru man gör det. I Argentina är det kanin som gäller. Det är helt okej om man inte vet vad det är. Smaken är väldigt snäll. Man kan tro att det är kyckling.

Hur ser din tillvaro ut när du inte står i köket?

– Då är jag med barnen så mycket det bara går!

Vilka tre ledord är viktigast om man vill bli en fena i köket, Magnus?

– Ambition, passion och stresstålighet.

I Kockarnas kamp har du tävlat mot din egen pappa: Roland Persson. Kändes det jobbigt att ha honom som motståndare?

– Nej, inte alls! Det var roligt att få göra den här resan tillsammans, jag är jätteglad för det. Han har rutinen, jag kände en stor trygghet i det. Jag blev inte utkastad i det tomma intet.

Roland har mättat många kändismagar, alltifrån Woody Allen till Bette Midler och Ozzy Osbourne. Vem är den kändaste personen du lagat mat åt?

– Kungen. Och Zlatan.

Vad gillar Zlatan?

– Han gillar klassisk mat. Husmanskost.

Brukar Zlatan och kungen felparkera utanför restaurangen där du jobbar?

– (Skratt). Nej, faktiskt inte! Inte just dem. Däremot många andra.

Hur kom det sig att du valde kockyrket?

– Jag började på pappas restaurang när jag var tolv år. Jag var ganska svårflirtad, jag var inte superintresserad av gastronomi och jag åt inte så mycket mat. Det var något som växte fram med tiden. Plötsligt kunde jag inte se något annat än matlagning i mitt yrkesliv. Så i slutändan föll det sig naturligt.

Vilken maträtt bjuder du på om det landar en rymdgubbe utanför ditt hus?

– Ja, vad fasiken skulle han få? Kanske en Biff Rydberg. Det tycker jag är bland det godaste man kan äta!

Vad är det knäppaste du ätit?

– En levande räka – på gamla Nova i Köpenhamn. Räkan sprattlade runt lite i munnen. Det gällde att bita till lite snabbt och sedan svälja. Man ville ju ha den ”osprattlande” i magen, (skratt).

Har du någonsin blivit rejält matförgiftad?

– Ja, i Thailand blev jag riktigt dålig en gång. Jag åt någon fisk. Vet inte när den hade fiskats upp och hur den hade hanterats. Den hade nog dragit åt sig en del bakterier... Resultatet av det blev att jag fick tillbringa tre semesterdagar på hotellrummet. Efter det är jag mer försiktig med vad jag stoppar i mig.

När har du haft som mest flyt i livet?

– När jag fick mina barn. Friska, dessutom. Det är en stor ynnest!

Vilken är den jobbigaste motgången du haft?

– Jag har varit med en del i Årets kock. Två gånger har jag snubblat på mållinjen i finalen. Med tanke på hur mycket jobb man lagt ner så har det varit jävligt tufft. Platt fall.

Röner du lika stor lycka på kärleksfronten som du gör i jobbet?

– Ja, i dagsläget är det suveränt. Det har varit lite upp och ner under åren, men nu har jag verkligen hittat den rätta i mitt liv.

Röj tre hemliga framtidsplaner!

– Jag har väl sagt att jag aldrig ska driva en krog, men suget finns att göra det. Och jag har väl sagt att jag aldrig mer ska tävla i Årets kock, men det suget finns också. Åtminstone till och från. Dessutom har jag väl sagt att jag aldrig ska flytta igen, men det kommer säkert bli så ändå.

En gång i tiden gick du på Grythyttans Restauranghögskola. Blev du tjenis med matoraklet Carl Jan Granqvist?

– Nej, tyvärr inte! Jag önskar att jag hade blivit det, men jag såg honom bara ibland. En gång höll han ett fint tal när vi började, en annan gång var han med på en fest. Man umgicks inte med honom i skolan.

Carl Jans tekoppar kostar 5000 kronor styck. Är du också en lyxlirare i köket när det gäller det materiella?

– Nej, verkligen inte. Jag tycker om att köpa saker på second hand och loppis. Speciellt när det gäller porslin. När det kommer till mixar och sådant så tycker jag att en stavmix duger väldigt bra. Jag har två dyra Le Creuset-grytor, sådana där gjutjärnsgrytor. Ena fick jag i bröllopspresent, andra fick jag i julklapp när jag var 19 år.

Vilken maträtt kan du nästan laga i sömnen?

– Vegansk pasta bolognese.

Det sägs att personer som är duktiga i köket även har gröna fingrar. Stämmer det på dig?

– Ja, absolut! Jag har mycket växer och jag tycker jag om att odla. Inte hemma men hos mina svärföräldrar. Mina föräldrar har också alltid odlat.

Vad var det tokigaste som hände bakom kulisserna i Kockarnas kamp?

– Jag vet inte, men Roland Persson hade riktigt starka hejarramsor när vi tävlade. Det tyckte jag var roligt!

Hur ser ditt liv ut när du inte är med i tv?

– Jag är mammaledig och jobbar samtidigt. Otto får följa med mig på olika saker, han får vara med när jag lagar mat och fixar och donar. Det funkar helt okej, men ibland är det tight om tid.

Hur gick det till när du hittade din kille?

– Vi träffades i gymnasiet – på en fest. Jag hade hört att han tyckte att jag var snygg, och jag tyckte att han var snygg. Så jag satte mig bredvid honom.

Vem tog initiativet till den första pussen?

– Det gjorde vi samtidigt. Vi var väldigt samspelta, faktiskt.

Kände ni er som Lady och Lufsen?

– Nej, nej. Det var inte riktigt den stämningen på festen.

När kan du bli tokig på dig själv?

– När jag glömmer bort saker. Jag är ganska rörig.

Vad är det spökaktigaste du varit med om?

– Jag har klarat mig från sådant. Tur det för jag är extremt lättskrämd. Jag blir fortfarande vettskrämd när jag tänker på spökrundan på ”konfalägret”.

Vilken kändis vill du dela en flaska vin med?

– Markus Krunegård. Jag har älskat honom sedan han släppte sin första skiva.

Vad väntar runt hörnet?

– Just nu är jag hemma och lagar mat! Det blir vegetarisk Boeuf Bourguignon.

Vem av de andra kockarna klickade du bäst med under inspelningen av Kockarnas kamp?

– Florencia. Vilken energi det är i henne, jävla häftig tjej! Jag hade förmånen att hon åkte mycket bil med mig. Vi satt i bilen, mellan Stockholm och Ystad, minst i 20 timmar tillsammans. Vi åkte två gånger. Det var mycket därför vi kom varandra nära. Man hann ta bort fasaderna som man har annars. Jag klickade också väldigt bra med Alex. Vi delade rum och hade det väldigt roligt.

Vad var det mest häpnadsväckande som hände bakom kulisserna?

– Jag vet faktiskt inte. Vi spelade in i maj och juni när det var väldigt hårda coronarestriktioner. Det var febertermometrar och spritningar och man fick inte gå ut. Vi var helt isolerade.

När gjorde du senast fiasko i köket?

– När jag gjorde pasta i program två. Jag fick hjärnsläpp, höll på att inte få ihop degen. Man kan väl säga att jag fick en blackout. Jag fick inte ihop det som jag ville, man ville ju vinna…

Vad åt du och din fru när ni gick på restaurang första gången?

– Det här var 1981. Vi har varit tillsammans sedan i gymnasiet. När vi var ute första gången så var det säkert någon pepparbiff med grönpepparsås och pommes frites. Det var fint på den tiden, (skratt). Jag skulle tippa att vi åt det.

Friade du till henne i köket?

– Nej, men på golvet i restaurangen. Jag gick ner på knä den första april år 2000. Vi hade varit tillsammans så länge, och hon tittade på mig och sa: ”Oj, det här var stort, jag får nog tänka ett tag!” Det är sant. Hon väntade tre dagar, sedan sa hon ja.

Vilka celebriteter har haft förmånen att få tugga i sig din mat?

– Pavarotti, Björn och Benny, Julio Iglesias, Barbara Hendricks. Och så en massa svenska artister. Säkert hur många som helst. Orup till exempel. Däremot inte Magnus Uggla. Honom gillar jag. Han var en rebell när han var ung, det är han förresten fortfarande.

När i livet har du mått som bäst?

– Jag skulle vilja säga att det är när allt funkar med familjen. När alla är glada. Då känner jag mig tillfreds. Det är de små grejerna som berör…

Vilken är den jobbigaste motgången du haft?

– Alla nära vänner har gått bort. Tre av mina absolut bästa! Inom loppet av två år dog de i ALS, hjärntumör och cancer. Det handlar om att ta tillvara på ”just nu”. Dröm inte framåt. Lev nu. Ha roligt.

Hade du något vanligt Svenne banan-jobb innan du blev kock?

– Ja, flera stycken. Jag var sprutlackerare på Volvo i Göteborg och lastbilschaufför på posten i Trollhättan. Dessutom körde jag värdetransporter. Helt sinnessjukt jobb! Man hämtade cash och gick och bar omkring på tre miljoner i en påse. På den tiden, runt 1985, var det många värdetransportrån, men jag klarade mig!