Kim Kärnfalk: "Vi tappade bort varandra på vägen"
Jag har sedan länge kallat henne Sveriges trevligaste kändis och sist vi sågs var på en bondgård utanför Norrköping i somras. Då ville hon vänta med den här längre intervjun. Men så ringer Kim Kärnfalk, 42, upp en dag och vill träffas. Och det gör vi, på hennes arbetsplats Sveriges Radio där hon väntar på mig vid receptionen.
– Jag är från Uddevalla och har flera syskon, jag växte upp med mamma och mormor, pappa drack en del så vi sågs sporadiskt, berättar hon över en kaffe.
Kim har sjungit sedan hon var liten och gjorde scendebut i december 1981 när hon gick i ettan. Fadern var väldigt musikalisk, ett drag hon förmodligen ärvt från honom.
– Vi växte upp i ett miljonprogram, inte i den fina delen av Uddevalla, och där bodde olika sorters människor, alla hade det inte lika förspänt och mamma gjorde så gott hon kunde, hon och mormor uppfostrade mig.
När sångerskan var liten träffade hennes mamma Conny, 60, och Kims liv förändrades. Han stod för trygghet och blev en manlig förebild.
– Han är den mest stabila, trygga vuxna jag vet och var en viktig person för mig som liten. I morse pratade vi i telefon nästan en timme.
Kim började i den kommunala musikskolan och sjöng i kör men gillade aldrig att dela rampljuset med andra och fortsatte sedan treårig ekonomisk linje men vantrivdes och hade hög frånvaro.
– Jag har aldrig rökt så mycket i hela mitt liv och druckit så mycket kaffe. Tyckte inte det var så kul i skolan.
Hon skaffade en liten lägenhet i Uddevalla på 25 kvadrat, delade den med en kompis och tjejerna turades om att ta med killar hem.
–Hade man hugg fick kompisen sova någon annanstans.
Hon hatade varje dag i gymnasiet, hoppade av och började till och från jobba med barn på en särskola tills dåvarande skivbolagsdirektören Bert Karlsson, 61, en dag ringde.
– Jag sjöng i ett band från det att jag var 16 år och gruppen Friends behövde en ny sångerska då Paula Pennsäter, skulle sluta. Med var redan Nina Inhammar, och jag sa ja.
De spelade mycket, var ute på vägarna och sov i turnébussen och livet snurrade på i högt tempo.
– Mormor blev sjuk i lungcancer och jag missade mycket av hennes sista tid för jag var inte hemma, kände att jag svek henne. Jag var helt slut psykiskt. Sov för lite och jobbade för mycket. Vi var med i Melodifestivalen tre gånger och vann den 2001 med “Lyssna till ditt hjärta”.
Till slut splittrades gruppen och de båda tjejerna släppte plattan “Nina &Kim” tillsammans.
– Vi var trötta i bandet, var inte överens, det blev så mycket lättare med bara oss två. Jag flyttade till Stockholm 2003, egentligen för att få rätt hjälp för min panikångest, jag hade ju haft rätt stökigt när jag växte upp. Nu behövde jag göra bokslut över mitt liv och träffade en bra terapeut.
Nina och Kim avslutade sin karriär med en julkonsert och dagen efter började Kim på “Postkodlotteriet” för att dela ut vinster i Sverige.
– Jag har alltid haft tur, fortsätter hon där hon sitter mitt emot mig i soffan.
Maken Anders Löwstedt, 52, träffade hon vid en rekrytering till “Söndagsöppet”, han jobbade på SVT och Kim var blyg.
– Det tog rätt lång tid innan vi började dejta men när jag såg honom bara visste jag.
Hon sa upp sig från “Postkodlotteriet”, Gert Fylking, 71, behövde en sidekick till Radio 1 och där stannade hon i nästan tre år.
– Sedan kom Edie, vi fick hjälp på Sofiahemmet eftersom jag hade problem med att bli gravid. Graviditeten var kanon men jag tror jag förträngde allting för när jag var på återbesök frågade barnmorskan om jag glömt att jag spydde i sju månader och så var det ju en del hormonbehandlingar att gå igenom.
Hon blev även bonusmamma till Anders tre barn och är tacksam över att ha fått dela deras liv i 13 år.
– Det var enkelt att älska Anders och också hans barn. Jag har ju vetat om att jag varit bisexuell i hela mitt liv, jag var tillsammans med en tjej innan Anders men hon ville aldrig vara offentlig. Och i Stockholm var det så skönt för här vad det mer accepterat.
Kim gifte sig med Anders hemma i vardagsrummet och alla trodde det var nyårsfest.
– En del fattade, jag hade klänning på mig, det har jag ju aldrig annars, säger hon med ett skratt.
För några år sedan ansökte de om skilsmässa eftersom de de hektiska småbarnsåren frestade på.
– Vi tappade bort varandra på vägen tror jag, men valde varandra igen och nu är vi starka, det känns jättebra.
Nu har hon gjort sin sista dag på P5/P4 Stockholm och har nu fått drömjobbet hemma i Uddevalla.
– Jag har gjort tvärtom, alla tror att det är i Stockholm man måste vara för karriärens skull. Jag sökte jobbet på P4 Väst där jag redan i femman tjatade mig in för att få sjunga en låt. Och det är så jag vill att SR ska vara, inkluderande, alla ska få vara med för det där har jag tagit med mig i livet. Jag kommer att börjar den 16 januari och bor hos en kompis så länge. Till en början blir det till att veckopendla men till våren flyttar Anders och Edie ner.
– Hela Edies sammanhang håller på att försvinna här i Stockholm, jag vill ge henne en tajtare relation till sin mormor, morfar och kusinerna. Här kan jag inte en lämna henne en sekund på gatan eller i en park. Hon får inte ta ett steg på Hornsgatan där vi bor med all trafik. Men jag är lite orolig över hur folk ska ta emot mig förstås.
Det är inte jag, hon är fortfarande Sveriges trevligaste kändis.
Foto: IBL