Johan Ulvesons son talar ut: ”Känner en liten skam”

Far och son-duon spelar mot varandra i Sigge Eklunds senaste pjäs. Nu öppnar sonen upp om sina osäkerheter i branschen och om känslan av att vara en "nepo baby".
– Jag kan känna en liten skam, säger Max Ulveson till Expressen.

Diana Moseni avslöjar i Hänt-studion: "Min första kärlek"

Diana Moseni avslöjar i Hänt-studion: "Min första kärlek"

Ladda ner Hänts nya app här - nöje och nyheter utan betalväggar!

I dagarna brakade ytterligare en pjäs igång på Intiman i Stockholm. Det var ingen mindre än Sigge Eklunds, 51, pjäs "Bolero", med bland annat Johan Ulveson, 71, i spetsen och Stefan Larsson, 61, bakom regin.

Far och son-duon Ulveson spelar mot varandra

Pjäsen bygger på Eklunds sommarprat 2024 och belyser till stor del författarens betraktningar av sina farföräldrars kärleksfulla relation.

Det som stjäl uppmärksamheten lite extra är att det mot förmodan inte bara befinner sig en Ulveson på scenen i produktionen. Johans son Max, spelar nämligen mot sin pappa i pjäsen.

Sedan 33 åringen gick ut scenskolan 2019, har han minst sagt varit aktiv i branschen och medverkat i stora produktioner som tv-serierna "Lyckoviken" och "Barracuda Queens". Nu kliver han in på teaterscenen igen.

"Pappa var bra på att skrämma mig"

Att det skulle bli skådespelare av honom också, likt sin far, var däremot inte alltid säkert.

– I skolan kände jag att jag absolut inte ville hålla på med det här på grund av pappa.

– Andra "nepo babies" som jag känner har ändå varit inne på det mycket tidigare än jag. Jag tror att pappa var exceptionellt bra på att skrämma mig, fortsätter Max Ulveson till Expressen.

"Tror aldrig att det jag gör och får är särskilt välförtjänt"

Samtidigt förstår skådespelaren att han hjälpts väldigt mycket av sitt efternamns tyngd i branschen och sin fars tidigare bravader.

– Det öppnar så klart dörrar, men det har inte varit någon kometkarriär för mig trots mitt efternamn. Sedan är jag med i den här pjäsen med farsan, det hade jag inte gjort om annars, så jag är medveten om privilegiet.

– Priset man får betala är väl att jag aldrig riktigt tror på att det jag gör och får är särskilt välförtjänt. Jag kan känna en liten skam, eller att jag behöver be om ursäkt för den plats jag tar, säger han till Expressen.

FOTO: TT.