Jan Johansen nobbar nya flickvännen – vill inte gifta sig

Hur står det till världens bästa Jan?

– Det är bra! Allt löper på bra. Häromkvällen uppträdde jag med Pernilla Wahlgren inför 20 000 personer. Det blev ett litet lyft inför det som komma skall: en sommarturné. Det här kommer bli en rolig sommar!

Hur är det med hälsan?

– Det är fint, men jag skulle vilja gå ner femton pannor.

Förra gången, som jag terroriserade dig med närgångna frågor, var du singel. Är du fortfarande ensamseglare?

– Nej, jag är tillsammans med Sara. Vi träffades på midsommar för två år sedan och hänger fortfarande ihop. Hon bor i Örebro med sin dotter. Just nu är hon i Grekland – på Samos – och har det mysigt utan mig.

Hur gick det till när Sara och du fann varandra?

– Jag gjorde en spelning på ett friluftsområde utanför Örebro. Det här var på midsommarafton. Jag sprang runt i publiken med en mikrofon och slog mig ner på en filt. Där satt det en tjej. Jag trodde att hon skulle ta en selfie, men hon filmade. Sedan dök den där filmen upp på Instagram. Jag skrev något. Hon svarade och vi började skriva till varandra. Efter det började vi träffas!

Har du friat?

– Nej, jag har inte friat. Vi tycker att det är ganska bra som det är nu. Sara jobbar på Arbetsförmedlingen. Ibland kan hon jobba hemifrån mig.

Häromdagen hade jag ”Lilli & Susie”-Susie i luren. Susie avslöjade att hon och du hade en romans i yngre dagar. Stämmer detta eller far Susie med osanning?

– Nej, det stämmer. Vi hade en lanthandel på Vårholma utanför Vaxholm. Susie och hennes familj hade en liten stuga på ön. Vi umgicks mycket där. En gång skulle jag vara lite tuff, jag skulle åka nära med båten och skvätta ner Susie. Tyvärr kom jag lite för nära och körde in i hennes båt!

Hur gammal var du då?

– 17, kanske.

Vad var det jävligaste du ställde till med som liten grabb?

– Det var nog att kasta snöboll. Jag har kvar en ”hemanmärkningsbok” från skolan. På flera ställen står det: ”Jan har varit lite bråkig i matkön” och ”Idag har Jan kastat snöboll flera gånger, trots förbudet”. Det hände också att jag pangade några rutor. Minns också att jag av misstag råkade sparka av mig en träsko som träffade en tjej i huvudet. Hon fick hjärnskakning. Det var nog det jävligaste. Då fick jag veta att jag levde…

I vuxen ålder, då? Har du kört på fyllan eller gjort något annat dumt?

– Nej, jag är perfekt. Jag gör aldrig dumma saker, (skratt).

När tyckte du senast att tillvaron var piss och pest och senapsgas?

– I november, december. Jag gillar inte när det är mörkt och kallt. Nu är det fantastiskt, det är jättevarmt och skönt!

Innan du blev artist fileade du firrar på ”Kajsas Fisk” i Hötorgshallen. Vilken fisksort var jävligast att rensa?

– Gös. Jag stack mig flera gånger, det var som att få en nål genom fingret!

Hade du några prominenta kunder på ”Kajsas Fisk” – typ Margaretha Krook, Jan Stenbeck och Ernst-Hugo Järegård?

– Ja, en jättegullig äldre skådespelerska, men jag kommer inte ihåg hennes namn…

Sif Ruud?

– Nej, inte Sif Ruud. Vi tar en annan. Ulf Elfving sände radio där en gång. Sedan fanns Lennart Hylands son där. Han jobbade snett över ”Kajsas Fisk”.

Vad sålde Lennarts son?

– Mycket strömming.

Bodde du i Fisksätra under ”Kajsas Fisk”-eran?

– Nej, jag bodde i Fruängen. Men en natt bodde jag faktiskt i själva Hötorgshallen. Så här var det. En dag satt jag kvar på jobbet, tog några öl och snackade lite skit. Jag var sist och gick ner till undervåningen på Hötorgshallen för att ta en dusch. Medan jag stod där i duschen blev det helt mörkt. Lamporna slocknade och jag såg ingenting! Då hade alla gått, det var larmat och stängt. Jag ringde en jävla massa folk. Ingen kunde komma och hämta mig. Den natten fick jag knoppa på några dynor i restaraungen. Som tur var lyckades jag pilla upp ett kylskåp. Jag fick ut både rostbiff och currymajonnäs som jag mumsade i mig!

Var bor du nu?

– Knivsta. Jag bor i ett litet hus på landet.

Åh, nej! Det är ju i Knivsta som bedrägerier, skadegörelse och trafikbrott ökar så in i bomben, enligt Brottsförebyggande rådet!

– Knivsta växer. Allt fler flyttar dit. Det byggs mycket och växer så det knakar. Det blir mer människor och det ökar på statistiken. Det blir mer av allt, men jag tycker att det är lugnt.

Kallar dina närmaste kompisar dig för Jan Banan?

– Inte ofta, men ibland.

När i livet har du varit din egen fiende?

– Det var en fantastisk period på 90-talet, men sedan kom det en period där jag drog mig undan lite grand. Blev självdestruktiv. Gick lite för mycket på krogen. Gled in i en drömvärld. Jag festade mycket på 90-talet. Pendeln slår åt båda hållen. Extrema ”högperioder”. Ibland kommer det ”lågperioder”.

Vilken artistkollega träffar du gärna över en kopp kaffe?

– Det är lite olika, men Pernilla är väldigt trevlig. Hon är rolig och generös!

Annars, då? Är det lugnt?

– Inget är lugnt. Det bokas in nya spelningar hela tiden. Det går nästan inte att trycka in fler spelningar, men det är bra! Om en stund ska jag ut och ta en liten springtur. Jag behöver hela tiden röra på mig.

Slutligen Jan, vad skulle du välja: lappa till Ullared-Morgan på Konsum-parkeringen, åka omkring på en Harley Davidson och spraya nässpray på folk eller förvandlas till en fucking tvestjärt i Kikki Danielssons vedbod?

– (Skratt). Jag vet inte hur länge en tvestjärt lever. Det får nog bli HD:n. Gud, vad häftigt!