Jan Emanuel nära att förlora hustrun Annika – hårda ultimatumet

Hur står det till världens bästa Jan?

– Det är alldeles utmärkt. Jag har ingenting att klaga på.

Vad käkade till frulle i morse?

– Sex kokta ägg, keso och naturell yoghurt. Till det blev det kaffe, vitaminer och en liten proteindrink.

Vem babblar vanligtvis mest vid frukostbordet: du eller din bättre hälft Annika?

– Det är lite beroende på vad som står i tidningarna. Vi läser fyra stycken. Tidningar, alltså. Läser jag om någonting primärt i Sverige, som jag kanske inte är som det borde, så är det nog jag som låter mest…

Förvandlas du till en gringubbe?

– Jag är rädd för det. Även om jag spontant vill säga nej så är det nog så. Framför allt blir jag en besserwisser och talar om hur jag hade gjort det så mycket bättre än nuvarande politiker.

Vad hittar du på när Annika och Maja och Matteus åkt iväg till jobb och skola?

– Då gör jag massvis med roliga aktiviteter som jag tycker ingår i mina arbetsuppgifter. Exempelvis kan det vara att sitta kvar och läsa tidningen, noga och jättelänge. Jag är ju krönikör, skribent och författare. Det gör att jag kan ljuga för mig själv och säga att ”läsa tidningen måste jag ju göra för att hålla mig uppdaterad – för att sedan kunna skriva”. Man måste ju lyda chefen, eller hur? Min chef säger oftast åt mig att göra ganska roliga saker, (skratt).

Förra gången vi pratade hette du Jan Emanuel Johansson. Nu heter du ”bara” Jan Emanuel. Johansson är puts väck! Vad tusan har hänt?

– Jag tyckte att Johansson var missvisande. ”Johans son” borde ju innebära någonting, eller hur? Min pappa hette Affe. Affesson tyckte jag lät lite sent påkommet. Därför tog jag helt enkelt bort Johansson…

Du växte upp i Gottsunda som ligger i Uppsalas utkant. Visst var dina föräldrar skilda – och visst hade du pojkrummet hemma hos morsan?

– Mina föräldrar var aldrig ens gifta. Och ja, jag bodde hemma hos mamma…

Hur var din mamma på den tiden?

– Hon var lika snäll som hon är nu. Hon jobbade på det biomedicinska centret – som djurvårdare. I praktiken betydde det att hon flyttade råttor från en bur till en annan bur. Senare i livet blev hon hygientekniker, det vill säga städare. Precis som många arbetarkvinnor slet hon ut kroppen. Det fick hon inte speciellt många tack för. Sedan generationer tillbaka har vi haft fattigdom i släkten, men jag har vänt på den skutan. Nu kan vi ha det bra tillsammans.

Vad finns det att säga om farsgubben – och hur han var när du var en liten grabb?

– Han bodde i ett hippiekollektiv och var med och startade en MC-klubb…

Det låter som en lattjo stare!

– Han är en person som är svår att härma. Det finns bara en av honom. Somliga tycker nog att det är tur. Vi som känner honom tycker förstås om honom väldigt mycket, (skratt).

I tidig ålder hamnade du i destruktiva kretsar och du begick diverse brott. Hur gammal var du när du åkte fast första gången?

– Nio år, tror jag. Jag snattade en macka på ICA i Gottsunda centrum. Han som ägde butiken hette Ottosson. Han var så stressad, stackaren. När han inte kunde hålla koll på alla busungar, som var i butiken, blev han högröd i ansiktet. Det var synd om Ottosson. Det kan man lugnt säga.

Vad stal du mer än mackor?

– Oftast hårprodukter. Det stal jag tillsammans med min bästa kompis Sebbe – som också var långhårig. Om du vill kan du läsa min nya bok som heter ”Så var det med det”. I den går jag igenom hela mitt syndaregister som innefattade alltifrån bilstölder till butiksrån.

Vad blev vändningen?

– Kärleken. Jag träffade min fru på en folkhögskola. Det är 28 år sedan.

Tog hon dig i örat?

– Jag kan inte påstå att hon tog mig i örat. Däremot gav hon mig ett ultimatum: ”Ska jag finnas kvar så kan du inte förena mig med ett skitliv”. För mig var det ett lätt val, men det var inte lika lätt att följa. Jag gjorde det jag kunde – och hon finns ju kvar.

Vad är det bästa med Annika?

– Det är henne jag har att tacka för allt som jag håller kärt. Hade jag inte träffat Annika så hade jag inte haft mitt hus, mina barn, företagen, standarden. Min fru har ett finger i allt positiv som hänt i mitt liv.

Sedan du vann Robinson för över 20 år sedan har du varit riksdagsman för Socialdemokraterna. Du har startat 100 bolag och tjänat storkovan. Utanför slottet har du en lyxyacht. I garaget har du en Rolls-Roys – och i bankfacket har du en hel drös med armbandsklockor i guld. Jag lyfter på hatten och säger grattis!

– Tack, tack!

Vilken juvel älskar du mest: bilen eller skutan?

– Min fru. Materiella ting är kul att ha, men prylarna är inte livet. Annika däremot är livet.

Världskändisar som gästar Stockholm dras till dig som flugor till en sockerbit. Nu senast hörde jag något om att Paris Hilton partajade på din båt – eller så var det möjligtvis Pamela Anderson. Blir Annika grön av svartsjuka?

– Nej, och hon har ingen anledning att vara det. Alla är genomskinliga i jämförelse med henne.

Vem är den hyggligaste världskändisen du mött?

– Post Malone. Genuin, trevlig och intresserad. Bra kille. Han får gärna komma tillbaka!

Hyggligaste svenska kändisen, då?

– Kicken. I hans sällskap är det helt omöjligt att inte bli på glatt humör. Hela han är som en vandrande rolig historia.

Du är stor som en oxe. Hur i helskotta får man så mycket muskler som du har?

– Man tränar hårt. Ju äldre du blir, desto hårdare måste du träna. Jag är på gymmet i snitt två timmar om dagen.

Vad avstår du i matväg?

– Egentligen ingenting. Du kan äta pizza på söndagen och du kan äta godis och dricka bärs, men du måste välja när du ska göra det. Det funkar – under förutsättning att du äter nyttigt resten av veckan. Sedan finns det ingen anledning att frossa. Frossa är en synd. Man ska leva dygdigt. Lagom lunk är alltid bäst.

Slutligen Jan, vilken är den bästa stunden på din dag?

– Jag tycker att varje morgon, lunch, middag och kväll är väldigt trevlig. När man känner efter så ska man känna efter vad som är trevligt. Du kan känna efter och känna lidande och saker som du irriterar dig på. Du ser det du siktar på. Om du ser till att fokusera på saker i vardagen som du trivs med, då behöver det inte bara finnas en grej som är kul. Då kan du åstadkomma något bra i nästan allt som sker. Det försöker jag göra.

FOTO: Staffan Löwstedt/SVD/TT, Charles Hammarsten/TT