Här är Gunnar Wetterberg i Fråga Lund – historiker, författare, diplomat

Efter reklamen: Sötchocken: Här gör prinsessan Ines kunglig debut

Från 12:e maj och åtta veckor framåt är Robin Paulsson tillbaka i tv-rutan och ställer tittarnas frågor till experterna i Fråga Lund!

Sedan nystarten 2016 har programmet haft en stående panel som mer eller mindre har varit med i alla avsnitt, men med vissa avbrott hos några av panelisterna.

Gunnar Wetterberg, 72, har varit med som historiker i panelen sedan 2016 och i en exklusiv intervju med Hänt får vi lära känna honom lite bättre!

Det här är Gunnar Wetterberg – historiker, diplomat och vardagslivet

Hejsan Gunnar! Kan du berätta lite om vem du är?

– Jag är väl den enda som är gammal nog att ha sett de första Fråga Lund-programmen på 60-talet, därför att mina föräldrar skaffade en tv 1962 – precis när det började sändas.

– Och det var nog för att de var bekanta med ett par av de här i den allra första panelen. Så därför tyckte jag att det var jättekul när jag fick frågan till den här omgången.

Kul att höra! Men hur ser din vardag ut då i dag?

– Jag jobbar men ibland blir det trevliga avbrott att jag får berätta om mina böcker. Men sedan är jag ganska mycket nere på gården i Skåne och jobbar i skogen. Och så har jag fyra barn och barnbarn, så det tar också tid. Men det är väldigt trevligt att det tar den tiden.

Du är ju då historiker i Fråga Lund, men du har gjort en hel del massa annat innan det. Kan du berätta något om det?

– Jag började en gång i världen på forskarutbildningen i historia men så kom jag in på UD och då hoppade jag av helt enkelt.

– På den tiden, det här var ju då i början av 70-talet, då fanns det inte så himla många tjänster i historia vid universiteten. Och jag var inte tillräckligt kaxig att lita på att jag skulle bli duktig nog att bli professor, så när jag då fick chansen att bli diplomat så valde jag det i stället.

Därefter berättar Gunnar att han har jobbat på Utrikesdepartementet i Sverige, men också i Hanoi, Vietnam, och som förhandlare på den svenska FN-delegationen i Genève.

Sedan gick Gunnar över till Finansdepartementet och var där i ett antal år, innan han började på Svenska kommunförbundet och därefter Saco.

– Men sen bestämde jag mig för att gå tillbaka till det här med historia och att skriva om historia. Och det hade jag egentligen börjat med redan när jag jobbade. Men...nej, jag tyckte det var så kul. Så jag tyckte det var roligare än att ha ett vanligt jobb. Och på den vägen är det.

Det skriver Gunnar Wetterberg om i sina böcker

Och du har skrivit en hel del böcker också?

– Ja, det första stora historiska jag skrev det var en biografi över Axel Oxenstierna. För att det fanns ingen sådan tidigare och det stämde så bra med vad jag hade gjort både som diplomat och på Finansdepartementet. För mig var det ett sätt att kombinera både det här med historia och sen det jag hade lärt mig genom att själv jobba med grejer som han hade sysslat med då typ 400 år tidigare. Jag kände igen mig väldigt mycket.

– Sen så fortsatte jag. Och så hade jag turen att ungefär samtidigt som jag fick frågan om att vara med i Fråga Lund så höll jag på att skriva Skånes historia i tre band och i och med det så gick jag liksom igenom hela historien från 14 000 år tillbaka och framåt. Så jag var på sätt och vis väldigt bra förberedd när det kom till Fråga Lund och kunde läsa ur det här.

Hur väljer du ämnena till dina böcker? Bestämmer du efter att det saknas och behöver skrivas om eller är det av eget intresse?

– Ja, det är en kombination av alltihop. Men ett par gånger har jag också blivit ombedd att skriva. Riksbanken bad mig skriva deras historia, Wallenbergarna bar mig skriva om deras släkt och just nu så håller jag på, därför att jag har lovat, att skriva en bok om Ericsson till deras 150-årsjubileum nästa år. Så det sprutar telefoner ur öronen på mig.

Det är ju verkligen ett stort spektrum på saker som du skriver om!

– Ja, och det är ju det som är kul med att vara historiker. Det finns så oerhört mycket inom ämnet historia att det aldrig tar slut. Det är hur kul som helst!

Finn det något särskilt i historien som du brinner lite extra för? Någon tidsperiod eller händelse till exempel?

– Nej, gudskelov så är det så att det man håller på med alltid är det roligaste. Jag är jättebra på att lura mig själv att tro det.

Gunnar Wetterberg om Fråga Lund – historien bakom de märkvärdiga äpplena

Vad tror du att man som tittare kan förvänta sig av den tionde säsongen av Fråga Lund?

– Jag lyckas alltid glömma bort vad det är vi har spelat in, så jag ser också fram emot att se det. Jag tror att jag kommer dela överraskningar med många av tittarna och det ser jag fram emot.

Nu har du snart varit med i Fråga Lund i tio år. Varför tror du att programmet är så omtyckt?

– Dels så är det att vi vårdar en tradition som har funnits före oss. Det var många som kände till Fråga Lund innan vi ens hade sänt vårt första program, det är ju tack vara de tidigare omgångarna av Fråga Lund som vi kunde börja med det igen.

– Men sedan är det är fråga om att behålla tittarna man har, och när man pratar med folk så är det många som kommenterar hur roligt vi verkar ha tillsammans i programmet. Och de har ju sett alldeles rätt!

– Plus att vi har det så trevligt med alla som jobbar med det i produktionen, men det får tittarna inte se på samma sätt tyvärr.

Hur skulle du beskriva din roll som historiker i Fråga Lund?

– Det jag tycker är bland det viktigaste i Fråga Lund är att det ibland drar i gång samtal mellan oss olika i panelen. Då är det min roll att försöka delvis bidra med den historiska aspekten men sedan är det så att som historiker blir man väldigt nyfiken på vad de andra berättar. Så ibland kan jag bli den som kommer med de ”dumma frågorna” till de andra i panelen som kan sina ämnen bättre. Det där samspelet tycker jag är väldigt viktigt.

Har du något minne eller fråga eller som sticker ut lite extra för dig från Fråga Lund?

– Förra säsongen fick jag den här fantastiska frågan om de sex miljonerna äppelkärnorna som svenska skolbarn petade ur äppelskruttar under kriget och skickade till Finland. Bara frågan var fantastisk och att upptäcka det här som jag aldrig hade hört talas om.

Gunnar fortsätter berätta att han då hade sagt i programmet att han var på jakt efter ett ”Eldrött Duväpple”-träd och fick massor av svar från tittare. Och tillslut fick han kontakt med en kvinna som hade ett träd, och idag står det ett Eldrött Duväpple på Gunnars gård i norra Skåne.

Men det tar inte slut där.

I sitt svar på frågan om de finska äppelkärnorna så hade Gunnar nämnt att det fanns en Svensk pomologisk-förening som hjälpte finnarna.

Efter programmet hade denna förening hört av sig till Gunnar och ville att han skulle skriva om den här händelsen i deras tidskrift som kommer ut nu i juni – och att det de kunde fixa fram ett Eldrött Duväpple åt honom.

– Då sa jag att jag redan hade ordnat det, men jag skulle hemskt gärna vilja ha ett päronträd som heter ”Dubbel Philip”. Så för ett par veckor sedan kom de med en Dubbel Philip, och det står också i trädgården nu. Så att ja, Fråga Lund hjälpte mig att få ett märkvärdigt äpple och ett märkvärdigt päron.

FOTO: TT / Urszula Striner URST, Christoffer Lomfors