Per Holknekt om mörka åren – gjorde sig av med sin förmögenhet : ”Inre demoner”

Efter reklamen: Carina Lidbom minns Sunes sommar – favoritscener och citat: ”Sol i sinne, brun inne”

Hur står det till världens bästa Per?

– På det stora hela måste jag säga att jag mår jävligt bra! Ibland får man frågan: ”Är allt bra?” Det är en fråga som jag föraktar. Allt är aldrig bra, men den delen av mig som är bra är väldigt stor och den delen av mig som är dålig är ganska liten. Jag känner mig glad och duktig, (skratt).

Var i världen vaknade du när du slog upp dina sömndruckna ögon i morse?

– Hemma i Stockholm med min lilla dotter i famnen. På kvällen lägger hon sig intill mig, tar min arm om sig och säger: ”Skydda mig i natt, pappa”. Så somnar vi och så vaknar vi.

Vad blev det till frukost?

– Vet du, jag brukar inte äta frukost, men jag har gått in i en period av havregrynsgröt. Extra fibrer. Äpplemos och lättmjölk. En dubbel Treo. Ett par koppar svart kaffe. Två cigg.

Är det storfräsarstil på ditt hem?

– Storfräsar-Per är död och begravd, men det är nog ganska smakfullt. Du vet, jag har nog känsla för feeling. Jag har inte taskig smak.

Tävlade i längdskidåkning som barn

Vad är ditt första minne av livet?

– Som sex-sjuåring tävlade jag i längdskidåkning. Jag minns doften av nytjärade skidor och pappa som stod i skogen och hejade på mig när jag åkte förbi. Jag kommer också ihåg doften av morfars pipa och när jag satt i morfars knä som barn.

Vad finns det att säga om Bernice och Olle, dina kära föräldrar?

– Båda arbetade hårt. På den tiden var det sällsynt att mor i hushållet jobbade, men mamma jobbade hårt. Jag hade barnflicka hela min barndom. Mamma utbildade lärare. Pappa var högt uppsatt polisman. Han var en klassisk farsa. Var med när jag sportade. Mamma var en fantastisk mamma, väldigt mån om att jag skulle växa upp i kontakt med mina känslor och beredas förutsättningar för ett bra liv.

Var du duktig i skolan?

– Ja. Så pass att jag fick hoppa över en klass. Däremot fanns det belackare i min omgivning. Den värsta hette Jonas och var direkt ond. Jonas gjorde många av mina dagar till ett rent helvete. Det var hemskt att bli upphängd i byxlinningen på en galge. Att bli gruppslagen var inte så jävla kul. Efter skolåren försvann Jonas ur mitt liv. 40 år senare – en kväll när jag var på Smeduddsbadet – såg jag en man lomma omkring och gräva i papperskorgar. När han tittade upp såg jag vem det var: Jonas. Han kom fram och tiggde om pengar. Jag såg honom i ögonen och sa: ”Jag antar att du känner igen mig”. Jonas ruskade på huvudet. Jag gav honom femhundra kronor och gick därifrån.

Hur kändes det?

– Det kändes fint. I stället för att straffa honom så förlät jag honom.

Låt oss kasta oss tillbaka i tiden igen, Per! På vilket ställe hade du din praovecka när du gick i plugget?

– Prao säger du. Pryo hette det på min tid, (skratt). Jag var på Konstgrafiska verkstaden i Falun.

Fick du montera ramar?

– Nej, jag fick skapa mina egna litografier. I Falun fanns det väldigt många konstgrafiker, duktiga sådana som jag ville ta rygg på. Jag ville bli konstnär!

Orden som gjorde att han fick sparken från lumpen

Men ryktet ville annat…

– Japp, högst motvilligt ryckte jag in i lumpen. Till befälen sa jag som det var: ”Räkna inte med mig om det blir krig, jag är för rädd”. Detta ledde till att jag skyndsamt fick sparken ur lumpen. ”Holknekt är en usel soldat men en utmärkt kamrat”, stod det i vitsorden. Det är nog det finaste omdömet jag någonsin fått, (skratt). Sedan drog jag till Kalifornien och blev skateboardproffs.

Som affärsman har du blivit omskriven som grundare av modeklädmärket Odd Molly. Under storhetsåren värderades företaget till över en miljard kronor. Vad gjorde pengaregnet med dig och din person?

– Jag tappade greppet om livet. Jag började prioritera fel saker.

Vilka saker?

– Materiella saker. Jag glömde bort att verklig rikedom är i det osynliga, som att leva i nära relation till sina barn. När man är vid god kassa drar man också på sig väldigt mycket tveksamt folk…

Och så var du en partynisse av rang?

– Det kan du ge dig fan på! Jag var partynisse under 70-talet, 80-talet och 90-talet. Fan vad jag röjde!

Vad har skänkt dig mest glädje under ditt liv?

– Barnen – plus insikten att jag trots mitt tveksamma självförtroende har lyckats ganska bra.

Tampats med spelberoende och inre demoner

Vilka svårigheter har du tampats med?

– Olika beroenden. Inte minst ett spelberoende, men nu är jag inne på mitt sjunde år som spelfri. Jag har också kämpat med inre demoner som jag försökt dämpa med alkohol.

När ”peakade” ditt dåliga mående?

– När jag hade levt ”det stora livet” och ingen anade att mitt liv hade börjat holkas ur. Jag kunde inte längre hantera avståndet mellan den Per som jag låtsades vara och den jag faktiskt hade blivit. Från att jag hade haft en bit över 100 miljoner kronor hade jag plötsligt bara kvar en enda krona. Förtvivlad och maktlös kände jag att det inte fanns någon väg tillbaka. Det här var 2014. Jag ville göra slut på mitt liv.

Vad gjorde du?

– Jag åkte hem till en bekant i Eskilstuna och införskaffade mig ett hagelgevär. Sedan åkte jag till Gustavsberg och köpte två flaskor sprit – presentförpackade så att ingen skulle misstänka något konstigt. När jag kände att ”nu är det dags att åka” så ringde det i min telefon. Någonstans där fick jag en möjlighet att ändra på mina tankebanor och nu, elva år senare, sitter jag här och mår väldigt bra. Folk måste förstå att det finns en väg framåt. Även när det känns som mörkast.

Så du känner dig stabil i ditt mående, numera?

– Ja, det gör jag. Antagligen har det med åldrandet att göra. Man är tryggare i sig själv, inte lika ängslig. Framför allt jämför jag mig inte med andra människor. Det kan gå fyra dagar utan att jag ser på mig själv i spegeln. Nu har jag saker att leva för. Dessutom ska jag bli morfar till en liten tösabit!

När kommer guldklimpen?

– Första veckan i oktober.

Vilken kärleksrelation minns du med störst glädje, den med Viktoria Tolstoy eller den med Lena PH?

– Bägge hade sina fantastiska stunder.

Lever du munkliv, numera?

– Mer eller mindre, ja. Varannan vecka lever jag med barn. Under hela mitt liv har jag varit rädd för att vara ensam, men numera tycker jag om att vara själv. Det är lite fara och färde för jag älskar liksom att vara själv. Jag är inte säker på att jag är redo att släppa in någon i mitt liv, även om jag kan sakna någon som saknar mig. Du vet, någon som ser mig på avstånd och som börjar springa emot mig med glädje.

Gör du fortfarande business?

– Massor! Berth Milton och jag har tagit armkrok på varandra. Vi marscherar framåt i väldigt stora projekt. Vi bygger sex bolag som styrs av en kryptovaluta: ”Milton Token”. Vi planlägger byggandet av en lyxresort i Karibien. Dessutom köper vi mark i distriktet Champagne och skapar filmer och dokumentärer. Vi har väldigt mycket roligt på gång. Märkligt nog även ett casino, ”Milton Casino”, där jag som bettingindustrins värsta fiende erbjudits möjlighet att skapa sundare förutsättningar för spelaren så att färre far illa. Jag är mycket stolt över förändringarna som jag har fått igenom.

Vem är Berth Milton bakom medias svarta rubriker?

– Otroligt mycket människa. En ljus människa av kött och blod. Känslosam. Vi har funnit varandra i gott kamratskap. Det började med att han lyssnade på min bok och förstod att vi hade anledning att träffas. Det är två år sedan. Sedan dess har vi byggt en gemenskap och djupt manlig vänskap där vi vill varandra väl. Vi har det väldigt roligt längs vägen! Berth är en fantastisk man som blivit utsatt för hårda prövningar. Nu vill han göra rent och rätt och skapa fina relationer. Ovanpå det har han en arbetsenergi och rättspatos som jag aldrig förr mött. Han gymmar varje dag, går vart han än ska och landar aldrig på under 20 000 steg per dag – plus att han jobbar precis hela tiden. Vi är rätt lika där.

Slutligen Per, vilken är den bästa stunden på din dag?

– När dagen är till ända. När man lagat mat, diskat och torkat rent, betalat räkningar, gått på möten, duschat och tvättat håret på sjuåringen som nyss somnat. Fixandet är klart och man har tre timmar för sig själv. Det är då jag bygger mig stark för att vara en bra pappa och affärspartner en dag till.

FOTO: TT