Gunilla Persson om norska kärleken Oskar som försvann

Möt Gunilla Persson, 60, i ett öppenhjärtigt samtal om bland annat kärlek, alla skriverier och rädslan för att dottern Erika ska dö.

◼️ ◼️ ◼️

2011 klev Gunilla Persson in i Svenska Hollywoodfruar. Sedan säsong fyra har tittarna fått följa realitystjärnan, som har skapat stora rubriker och väckt starka känslor. 60-åringen betonar att hon älskar det.

– Det är som en drog för mig att vara framför kameran. Ta bort kameran och jag mår dåligt, säger Gunilla Persson.

– Som liten flicka hade jag filmstjärnedrömmar. Jag gick inte in mycket för skådespeleriet, det var ett misstag för mig. Jag är bra skådespelare, så jag önskar att jag hade försökt mer. Men jag har hittat min plats. Reality är mitt gebit. Jag säger det ofta att jag borde vara med i The Real Housewives of Beverly Hills-showen eller någon annan realityshow i Amerika. Jag vet precis vad som lockar, man säger att jag har en personlighet som går igenom rutan. Jag är aldrig tråkig, jag är så mångfacetterad, jag har så mycket att ge.

Du har själv sagt “Utan mig blir det inga Svenska Hollywoodfruar”. Det är svårt att argumentera emot efter så många säsonger.

– Försök hitta en annan Gunilla Persson som tar min plats. Det sticker i svenska jantelagens ögon att säga så. “Du är inte ett dugg ödmjuk”, säger de. Jag säger ju bara sanningen, haha. Det blir ingen show utan mig. Jag vet mitt värde, jag vet min plats.

“Det sticker i svenska jantelagens ögon”, säger du. Vilken bild tror du svenska folket har av dig?

– Jag tror det finns delade meningar. Efter den här säsongen så tror jag att många, många fler – som inte gillade mig – gillar mig nu. Jag tror många ser att jag inte är den där arga personen, utan det är bara när jag blir provocerad med vansinnigheter som jag reagerar. Jag är ingen sabla “pushover”. Om jag inte provoceras så är jag den snällaste på jorden. Det tror jag folk ser, jag är ju en trevlig person. Jag är hjärtlig, tillmötesgående, gästfri. Jag tror många såg mig i ett annat ljus den här säsongen.

– Jag har satt ett gott exempel på att man ska ta hand om varandra. Jag är en förebild för många unga när det gäller att vara en väldigt “hands on”-mamma. Att man lever för sitt barn och sin mamma, som jag tagit hand om nio år i februari.

Tror du att folk missuppfattar dig?

– Jag har fått väldigt mycket skit för allt möjligt. Det handlar om “branding”. Det är ett väldigt intressant fenomen. Det är så man bygger en karaktär inom reality. Min karaktär har blivit någon som får mycket kritik för minsta sak. Har man sett hela programmet så förstår man att det är felvinklat. Det är tv och handlar om tv-siffror och snackisar. Det har blivit mycket snackisar om min karaktär. Den är mångfacetterad. Jag håller på att skriva en bok, The Gunilla. Där kommer jag spendera mycket tid på det fenomenet.

Ångrar du något?

– Nej. Jag står för allt jag har sagt och gjort. Det är inget jag ångrar. Jag tycker inte det är fel att uttrycka känslor.

– Jag har alltid varit mig själv. Jag har haft svåra omständigheter, värre än de andra. De vet inte hur det är att ta hand om en dödssjuk människa. Det är tufft emotionellt och ekonomiskt. Det är inte billigt att ta hand om mamma.

– Jag gör annat än de andra som förstorar läpparna eller gör vaginal cleansing. Det är lite skillnad där, haha. Jag är en ensamstående mor, det är också en utmaning.

Skäms du över något?

– Nej, jag är stolt över mig själv. Jag är stolt över allt. Jag har producerat legendarisk tv. Om jag säger att det var ett mordförsök i ett avsnitt är det på allas läppar i år framöver. Men det är sånt som kommer utan att jag har planerat det, det är improviserat. Om det är någon som ska få pris som bästa reality-stjärna så är det jag, haha.

Vad anser din dotter om att du har haft med henne i Svenska Hollywoodfruar?

– Hon har fått många följare på Instagram tack vare det. Jag tror hon tycker om kändisskapet, Jag vet att hon innerst inne tycker att det är roligt att vara med.

Hur går det med kärleken?

– Det kunde gå bättre, jag kunde investera mer tid med att hitta “Mr Right”. Jag har lite kandidater på gång, men inget som är värt att nämna. Det har varit rykten om grannen, lite rykten om allt möjligt. Det är inget säkert på gång.

I september skrevs det om Gunilla Persson och en norsk man som hette Oskar. Men han försvann spårlöst.

Det har skrivits om att någon du träffade försvann?

– Det var lika bra att han försvann.

När var du kär senast?

– Det går att göra en jätterubrik om jag svarar på det…det vill jag inte svara på. Jag avstår att svara på det.

Vill du träffa någon?

– Ja, jag tror alla vill ha någon i sitt liv. Jag tror inte man är ämnad att leva ensam, jag tror det är meningen att man ska vara två. Jag tror på kärleken. Jag är i grunden en löjlig romantiker, jag tror på den eviga kärleken.

Hur ska den mannen vara?

– Han måste vara en genomsnäll man, och rejäl. Någon att lita på och hålla i handen. Men man måste också ha roligt och kunna skratta tillsammans, ha samma intressen. Han ska vara trogen, trofast och en pålitlig person.

Hur träffar du män?

– Jag är inte ute så mycket som jag borde vara. Jag träffar folk genom kompisar. När man är ute på restaurang kommer det ofta fram någon. Jag föredrar att träffa någon genom introduktion.

Hur är din ekonomi?

– Man kan bli rik genom det här om man har ett enormt känt namn och utnyttjar det på rätt sätt.

Betyder det att du är rik?

– Det vill jag inte avslöja. Det är mycket möjligt.

Hur mycket hänger du med de andra Hollywoodfruarna?

– Siv Cotton är jag nära vän med. Men jag håller kontakten med alla nu. Det är kul att kunna säga att jag för första gången är vän med alla fruarna. Jag är vän med alla. Det känns så härligt för mig. Det är första gången på nio år.

Har du varit nära döden?

– Ja, flera gånger. Mycket nära döden. Jag hade en ex-kille och vi hajkade i Colorado. Han lurade bort mig från den riktiga stigen och helt plötsligt var vi i en terräng som var livsfarlig. Det krävdes att vi var tvungna att hoppa mellan två raviner. Hade jag hamnat mellan där hade jag varit stendöd eftersom jag hade ramlat flera hundra meter. Efter att han hade hoppat tog han inte emot mig, jag fick klara det själv. Hade jag ramlat hade jag varit död, och jag är ingen längdhopperska. Men Gud var med mig och hjälpte mig där. Han var djävulen, det kommer jag att skriva om i min bok. Sen var jag nära döden när huset brann. Hade jag inte vaknat så hade vi brunnit inne. Det var med Guds hjälp som jag vaknade.

Är du rädd för döden?

– Nej. Jag är inte rädd att dö själv. Jag är rädd att mamma ska dö, vilket är ofrånkomligt vid hennes ålder. Men jag är ännu mer rädd för att Erika ska dö. Det är en fasansfull tanke.

Finns det något du funderar väldigt mycket över?

– Jag har många beslut att fatta. Det har hängt över mig i många år, men jag kan inte ta de besluten. Men jag vill inte prata om vad det är.

Vad dricker du helst?

– Champagne. Jag älskar champagne. Sen blir det gröna och nyttiga juicer.

Om du fick säga något till dig själv när du var 15 år. Vad skulle ditt råd lyda?

– Ha mer självförtroende.

Vad är det viktigaste rådet du vill ge till andra?

– Det är som sagt viktigt att ha självförtroende, att tro på sig själv. Men jag vill citera bibeln där: “Sök först, Guds rike, sedan skall allt annat tillfalla er”.

Foto: Privat & TT