Fredde Granberg om cancern och att förlora ett barn: "Vi fick klä på henne och säga hej då"

Han är bara några minuter sen till Café Mocco på Östermalm. Drar fingrarna genom det bångstyriga håret och vill bara ha en kopp kaffe. Fredrik Jörgen ”Fredde” Granberg, 45, är uppväxt i Huddinge strax söder om Stockholm med mamma och pappa samt syrran Carolin, 38. Radhus i mellanmjölkslandet med kärnfamiljen i fokus.

– Det bästa jag visste var att hänga med pappa som jobbade på Semic som serieredaktör för bland annat Fantomen. Det har präglat hela min uppväxt, morfar höll på med amatör-teater och jag har definitiv fått ett stråk från honom också, berättar han.

Fredde gick grundskolan i Huddinge och Södra latin i stan. Han skrev sketcher för skojs skull på kammaren och älskade Monthy Pyton. Sketcherna samlade han i pizzakartonger och träffade vapendragaren Peter Settman, 47, i skolan.

De var inte alls bundisar från början. Fredde uppträdde på fredagssamlingarna, de hängde i olika gäng, men en dag efter skolan stötte de på varandra.

– Han hade produktionsbolag och jag sa att jag skrev lite. Vi hyrde en kamera och började göra saker ihop. De sökte folk till ungdomsprogrammen i Växjö och när de ville ha programledare för ”Sommarlov” blev det en dunderhit.

Därefter var de frontfigurer i ”Gerilla TV-Lajv” och skapade karaktärerna Ronny och Ragge som kom att älskas av hela svenska folket.

– Det var bara en slump, de var bara ett inslag, en del av programmet som råkade bli väldigt populära.

Hypen höll bara i sig cirka 2,5 år och slutade sommaren 1993. Fredde ville inte längre.

– Det började hända andra saker i mitt huvud, jag ville sluta när det var på topp, medan det var kul. Vi skapade andra figurer, körde bara på, kastade oss in i projekt och program.

Men när han vid 26 års ålder fick ont i pungen stannade livet upp. Den ena kulan var mycket större än den andra.

– Jag sökte hjälp på Huddinge sjukhus, de sa att det var en punginflammation, fick penicillin men det hjälpte inte. När jag sökte hjälp igen röntgade de mig och sa att jag skulle få prata med en specialist. Jag blev varm och kall på samma gång. Det var en testikelcancer, en aggressiv sådan. Jag opererades väldigt fort. Efter det blev det cellgifter.

Han låg inlagd en vecka i stöten, hela hans immunförsvar försvann och den lediga veckan blev han sjuk så snart han satte foten utanför sjukhuset och fick läggas in igen.

– Jag har aldrig mått så dåligt, sommaren 1997 var inte kul, men jag hade en bra prognos sa läkaren, trots att tumören var så aggressiv.

Sedan dess röntgades han med jämna mellanrum under tio år, numera röntgas han inte alls. Och när Fredde fick veta att han förmodligen blivit steril av cellgifterna beslöt man att frysa in hans sperma medan den var kvalitativ.

– För säkerhets skull. Jag fick ett brev hem att jag inte skulle kunna bli pappa och blev väldigt låg av det, det var jobbigt att ta in.

Så när flickvännen Erika blev gravid några år efter avslutad behandling förstod han ingenting.

– Jaha, vad kul för jag är steril så det kan inte vara jag som är pappan.

Humorn igen. Den sitter som ett smäck, levererad med full träffsäkerhet.

– Det visade sig att min produktion var igång igen. Helt galet, coolt. Graviditeten var normal och Erika gick två veckor över tiden. Så plötsligt slutade Saga att röra på sig i magen. Moderkakan hade lossnat, hon drabbades av syrebrist och dog.

– Vi fick klä på henne och säga hej då.

Hålet igen. Det där svarta. Han åt lyckopiller, de där som gör att man blir helt avtrubbad. Systern drabbades av cancer, han tog ledigt för att stötta. Och så blev flickvännen gravid igen. Dottern Stella, i dag 12, föddes frisk och fin. Dessutom drabbades Freddes syster av cancer för tredje gången. Han tog återigen ledigt för att stötta henne, lyckligtvis gick allt bra.

– Den dåvarande relationen höll inte och vi separerade 2008, det var mycket med syrran och ja… det funkade inte.

Fredde var ensamstående pappa på halvtid och när han i ett tafatt försök att svira runt hamnade på nattklubben Hell’s Kitchen mötte han Carola, 38, halv fyra på morgonen.

– Det var lite ”love at first sight”. Vi började ses, blev sambor, gifte oss 2011 och sedan kom tvillingarna. Lustigt nog hade Carola lite låg äggproduktion så det blev IVF. Vi ville verkligen ha barn och det tog sig inte på första och andra försöket, men läkaren tyckte vi skulle prova en sista gång. Då tog vi två ägg och det vanliga är att bara ett tar sig.

De gick på täta kontroller. Trodde att det ena ägget skulle tillbakabildas, att det bara skulle bli en bebis, men vid varje kontroll var båda kvar. Det visade sig vara en pojke och en flicka. Dante och Molly, 3.

– Carola mådde jättedåligt. Var sängliggande och jag vågade inte ta ut någon glädje alls i förskott. Du vet, köpa kläder och vagn och sådant. Inte en pinal handlade vi förrän de var födda.

Det har blivit fler människor i lokalen. Kaffet är slut. Fredde är precis lika härligt som jag trott och som jag fått berättat för mig av en kollega. Enkel, chosefri, naturlig. Men med en himla massa motgångar. Hur var det nu? Ur smärtan föds konsten.

Foto: IBL, Stella